Samtal i Paris

PARIS-STOCKHOLM: Efter en gråtrist dag i går tittade solen faktiskt fram i dag, och den franska huvudstaden visade sig i all sin vårliga charm.

Men själv har jag trots detta mest suttit inomhus i olika diskussioner.

Och i dag var det först Ryssland och sedan Iran som stod på dagordningen för våra informella samtal i den lite bredare kretsen av olika analytiker och tänkare.

Inte heller i denna krets gick det att hitta någon som förutsett det aggressiva ryska uppträdandet under de senaste månaderna, och det är inget tvivel om att det nu pågår en betydande omvärdering av synen på Ryssland och dess politik i breda västliga kretsar.

I vår krets fanns också bedömare från Ryssland självt som helt och hållet instämde i detta.

Nu går den ryska ekonomin allt sämre, sade en av dessa med betydande kunskap i ämnet, och det har hänt förr i den ryska justitieminister att man ser små nationalistiska krig som ett bra sätt att söka stöd i situationer som denna.

Att detta inte brukar sluta så väl bör nog också tillägga.

Det bekymmersamma med den analysen är ju att den skulle tyda på att vi kommer att få se mer av denna politik. Åren av stark expansion av den ryska ekonomin har av allt att döma passerat, och bilden framåt ger sig betydligt mer bekymmersam.

Och då kan frestelsen att på detta sätt söka stärka regimens ställning dessvärre återkomma.

Att den kris vi nu är mitt uppe i drivits fram av en rysk politik som utvecklats mer aggressivt än vad de allra flesta trott rådde det knappast någon tvekan om.

Det handlade inte bara om att Kreml plötsligt inte kunde acceptera att Ukraina hade ett frihandels- och samarbetsavtal också med EU, utan också om rädslan för den ideologiska smitta som ett mer demokratiskt och västligt inriktat Ukraina skulle representera.

Och lite av detta såg vi ju också efter den s k rosornas revolution i Georgien. Ukraina har dock i dessa avseenden en helt annan kraft och betydelse.

Även om mycket av diskussionen i media nu handlar om olika typer av sanktioner var det enighet om att det enstaka viktigaste är att stödja och stärka Ukraina.

Omedelbart handlar detta om det kommande presidentvalet, men fundamentalt också den nödvändiga och djupgående ekonomiska reformeringen av landet. Det handlar om en process och en kris som i bästa fall kommer att pågå i två-tre år.

Självfallet spekulerades det en del också om den mer omedelbara situationen.

I tisdags sade president Putin lite överraskande dels att de s k folkomröstningarna i östra Ukraina nu på söndag borde uppskjutas och dels att de ryska trupperna skulle dras tillbaks från sina positioner längs gränsen till Ukraina.

Av detta förefaller det inte att blivit då mycket.

Och om Kreml möjligen kan säga att de saknar inflytande i det första hänseendet är det ju kristallklart att de har 100% kommando i det senare.

Att personer i östra Ukraina som annars är kända för att vara närmast verbalinspirerade från Moskva sagt att de s k folkomröstningarna bör hållas leder självfallet även det till en del spekulationer om halten av president Putins uttalande.

Till dessa mer omedelbara frågor kommer jag att ha anledning att återkomma allra senast på måndag när EU:s utrikesministrar samlas i Bryssel för att diskutera allra främst detta.

Vi hade också en möjlighet av genomgång av läget i de viktiga nukleära förhandlingarna med Iran och de konsekvenser som kan följa av de olika utfall som kan tänkas kring dessa.

Hitintills har dessa förhandlingar förts i konstruktiv och öppen anda, vilka har varit viktig, men när man samlas igen mot slutet av nästa vecka kommer man att börja att gå in mer i substansen i frågan, och här finns forfarande åtskilligt som är mycket svårt att hantera.

Med fredsförhandlingarna mellan Israel och Palestina nu faktiskt bordlagda, och förhandlingarna om Syrien i ett än mer hopplöst skede, är dessa förhandlingar trots allt en ljusglimt i mörkret.

Än återstår dock mycket.

Att de lyckas eller att de misslyckas – sannolikheten är nog ungefär lika stor. Avgörande för att det skall gå är att det finns en genuin vilja till genuina kompromisser på bägge sidor.

Nu väntar helg hemma i Stockholm, men sedan stundar en ny hektisk vecka med Ryssland och Ukraina i centrum.

5 kommentarer till Samtal i Paris

  1. Pipl Havaet skriver:

    Ukrainska armén mördade och skada ett flertal obeväpnade paraddeltagare i Mariupol den 9 maj. Proeuropeiska majdanjuntan fortsätter spilla blod, Bildt fortsätter stödja juntan. Allt som vanligt.

    (Översatt med hjälp av Google) The police chief in Mariupol (Eastern Ukraine) Valery Androschuk ordered to use force against protesting citizens . The officers refused to obey his order and told him they were taking the side of the people. Androschuk took his gun then and shot at one of the officers, seriously wounding him. The officers started a revolt. Androschuk barricaded himself in one of the offices of the central police station and called for the troops to suppress the rebelling police. The Right sector guards arrived immediately and went to attack. At this moment there were a lot of civilians in the streets, taking part in the Victory Day parade. The army shot at both the civil and the police . They burned the police station, killed a number of officers and civilians . Over two dozen people were injured.

  2. Verbalinspirerad cat herding smart phone dog.
    http://www.newstime2014.com/

  3. Tack för Nyhetsbrev

    Det viktigaste är en vilja till försoning länder emellan som Utrikesminister Carl Bildt antyder.

  4. Vill inte beblanda mig med slöddret som mot betalning av Kreml skriver inlägg men tycker att det är ”skickligt” att lyckas vansköta försvaret så till den milda grad att våra grannar kommunicerar följande: ”Estlands president Toomas Hendrik Ilves ser Sverige som ett ”säkerhetshål” där ett oförsvarat Gotland oroar.”

    Bra jobbat! Att tillsätta kompletta nollor som försvarsministrar samt att en av dem samt finansministern var vapenvägrare – fina människor. Jag vet att du är för långt borta från svenskars vardag för att lyckas förstå det jag sager. Reinfeldt kommer inte att bli omvald, nymoderaterna kommer att kollapsa eftersom det inte längre finns en ideologisk stomme och du kommer aldrig mer att vara minister.

%d bloggare gillar detta: