Lärdomar av 1914?

PARIS: I dag har det varit helgdag här i Frankrike, och tidigare i dag var det stora ceremonier för att minnas den dag då Hitler-Tyskland undertecknade den villkorslösa kapitulationen 1945 och Frankrike åter blev fritt.

I Moskva accepteras inte riktigt denna historieskrivning.

Kapitulationen den 8 maj undertecknades ju bara mer de västliga militära befälhavarna, och det hela fick göras om dagen därpå med också sovjetisk närvaro.

Och i morgon kommer nog denna segerdag att firas som sällan förr. President Putin kommer att närvara vid massiva militära manifestationer i såväl Sevastopol som Moskva, och den robusta nationalismen kommer säkert att fira retoriska triumfer.

Här i Paris har jag just avslutat en middag som ägnades att diskutera vilka slutsatser vi detta nådens år 2014 möjligen kan dra av det katastrofala europeiska året 1914.

Om alla i grunden är överens om var skulden låg till att det andra världskriget bröt ut 1939 är oenigheten fortfarande massiv om var ansvaret skall läggas för katastrofen 1914.

En flod av lärda verk har publicerats i ämnet detta år, men läser igenom bara delar av dem slås man åter av hur olika tolkningarna av skeendet faktiskt är.

En slutsats var vi dock alla med oss från kvällens lovliga diskussion, och det var den fundamentala betydelsen av såväl den Europeiska Unionen som av den transatlantiska länkar när det gäller att hantera inte minst den brutala geopolitikens återkomst i dessa dagar.

Ingenting av detta fanns i uppspelet till vare sig 1914 eller 1939, och skulle det inte finnas i dag skulle vi tveklös leva i ett långt mindre stabilt och långt farligare Europa.

I morgon firas segerdagen i Ryssland, och i stora delar av det övriga Europa kommer vi att fira Europadagen. Detta minnesår finns det detta anledning att reflektera över vad den verkligen betyder.

Men dagen i Paris har självfallet gett möjlighet till samtal i en lång rad andra frågor också – från situationen i västra Afrika till Kinas utveckling och de omedelbara uppgifterna i Afghanistan.

Och i morgon fortsätter jag ett antal timmar här innan det är dags att återvända till Stockholm.

3 kommentarer till Lärdomar av 1914?

  1. Chris Karlsson skriver:

    Carl Bildt! All Heder till den bästa utrikesministern vi haft!

  2. TexasSwede skriver:

    Vad jag finner väldigt intressant är att jämföra Sverige idag med Sverige 1937-38. Det finns mängder av likheter:
    * Regeringen har nedrustat försvaret efter att VK1 respektiva kalla kriget tagit slut, med argumentet att ”det finns inga hot mot Sverige” eller ”det blir inte krig igen”.
    * Svenska försvaret ligger på en mycket låg nivå. efetr 1925 års försvarsbeslut så skars värnplikten ner till drygt hälften, idag har värnplikten helt avskaffats.
    * En diktator har ”plötsligt” dykt upp i närområdet, från att ha varit en mer eller mindre aktad ledare.
    * Grannlandet med diktatorn börjar göra anspråk på grannländer med stor etnisk befolkning från det egna landet. Landet invaderar/annekterar granlandet.
    * Svenska politiker inser att det här är dåligt, och börjar rusta upp Sveriges försvar.
    * Det tar dock lång tid att bygga upp ett försummat försvar. Det kostar mycket pengar, ny materiel måste köpas in från andra länder, och officerskåren måste byggas upp. Man plockar inte in truppförande befäl eller stabsbefäl från Manpower eller arbetsförmedlingen, de måste tränas/utbildas under många år.

    Om jag minns rätt så skulle Sverige ha lyckats stå emot en Nazi-tysk invasion någon gång runt 1953, med den takt på upprustningen som skedde under kriget… Idag så avsätts 5 miljarder kronor (en ökning av försvarsbudgeten på drygt 10%), fast samtidigt dras andra kostnader ner för försvaret.
    Så sent som får nåt år sedan skickades 60% av Sveriges stridsvagnar till Tyskland… Det var tydligen för dyrt för den statliga myndigheten Försvaret att betala pengar till den statliga myndigheten Fortifikationsförvaltningen för lagerlokalerna… WTF?

    Läs gärna Tom Clancys sista bok, ”Command Authority” från förra året. Skrämmande aktuell…

  3. Tack för Nyhetsbrev

    Så intressant att läsa. Vi har världens bästa Utrikesminister. Bättre kan man inte få.

    I Finland vajade också den finska flaggan på Europadagen. Besöket där var över all förväntan.

    Det som bland annat synligen skilde oss i Sverige från det finska var att i Riksdagens Hus i Helsingfors fanns inga synliga vakter eller polismän såsom det finns i Sveriges Riksdagshus, där det är stor synlig närvaro av säkerhetspersonal. Vid förfrågan om orsaken till denna ordning blev svaret att om behov av skydd uppstår så finns säkerhetsmän genast på plats.

    En oförglömlig resa till ett tvåspråkigt Helsingfors.

%d bloggare gillar detta: