EU-debatt och Ukraina

STOCKHOLM: Dagens partiledardebatt i riksdagen inför EU-valet blev en tillställning som bjöd på bra diskussioner och ett antal besked som inte saknade intresse.

En fråga som blev rätt dominerande var att den socialdemokratiska toppkandidaten Marita Ulvskog i TV i går frankt förklarat att hon också i dag skulle rösta för att Sverige skulle lämna EU.

Att det knappast stärker hennes och därmed hennes partis möjligheter till inflytande i Bryssel säger sig självt. Och Jan Björklund frågade retoriskt varför socialdemokraterna skall skicka någon till Bryssel som mest längtar hem.

Något svar på den frågan fick han knappast. Mikael Damberg, socialdemokraternas gruppledare, gjorde sitt bästa för att hålla anletsdragen samlade i frågan, och det gick väl sådär.

Jag skulle tro att förtjusningen inom den socialdemokratiska ledningen över det ulvskogska uttalandet är mycket begränsad. Men alldeles säkert kommer frågan att förfölja dem.

Bättre blev det ju inte när de tydligt delade meningarna inför mellan de rödgröna partierna när det gäller förhandlingarna om det kommande viktiga frihandelsavtalet med USA exponerades i det ena replikskiftet efter det andra.

I Europaparlamentet spelar detta kanske inte så stor roll, men detta är ju ett avtal som vart det lider skall godkännas av den regering som Sverige får under den kommande mandatperioden.

Och det är därtill en fråga där Sverige spelat en pådrivande och viktig roll inom EU inte minst för den betydelse den har för vår egen ekonomi.

Så här fick vi tydliga tecken på viktiga spänningar i en fråga som kommer att vara viktig för den svenska regeringen under de kommande åren.

Frågan om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken kom dessvärre bort i debatten.

Det var bara Göran Hägglund som i polemik mot miljöpartiets motvilja mot det mesta tog upp den, och frågade hur viktiga fredsuppgifter skulle klaras utan denna.

Viktigt att notera var dock den enighet som fanns mellan alla dem som yttrade sig i frågan om Rysslands aggression mot Ukraina.

Jag har ju ett antal gånger talat om den upptrappning av destabilisering i Ukraina som vi hade anledning att förvänta oss de närmaste dagarna.

På eftermiddagen i dag sade president Putin efter överläggningar i Moskva med OSCE:s ordförande den schweiziske presidenten Didier Burkhalter att han tyckte att de planerade s k folkomröstningarna i östra Ukraina den 11 maj borde skjutas upp.

Och det är nog att förvänta sig att detta besked från Kreml prompt kommer att följas av de som mer direkt håller i trådarna för aktiviteterna i östra Ukraina.

Vad som ligger bakom detta kan vi bara spekulera om.

Men destabiliseringskampanjen har nog inte gått fullt så bra som man hade hoppats, och möjligheterna att faktiskt genomföra någonting den 11 maj som inte uppenbart överskred löjets gräns var nog inte så stora.

Så möjligt är att man nu gjorde en dygd av nödvändigheten.

Men positivt är det hur som helst.

Och det torde dessutom skapa viss i alla fall tillfällig förvirring i de illegala grupper som driver destabiliseringen. Allt tyder på att beskedet kom mycket överraskande för dem.

Vilken inverkan detta i övrigt får på utvecklingen återstår att se.

Moskva vill nu att alla den ukrainska regeringens operationer i östra Ukraina också skall inställas, men det är knappast ett krav som kan ställas på en regering som ju har ett grundläggande ansvar på att upprätthålla lag och ordning.

Och allt tyder ju dessutom på att dessa operationer skett med betydande försiktighet.

Efter regeringssammanträde här i morgon beger jag mig till Paris för olika samtal där under torsdagar och fredagen.

Och samtidigt pågår förberedelserna för mötet med EU:s utrikesministrar i Bryssel på måndag. Ukraina kommer att dominera vår dagordning även då.

Under dagen i dag har ju Catherine Ashton varit i USA för överläggningar med bl a president Obama i frågan.

3 kommentarer till EU-debatt och Ukraina

  1. Fick i dag tillfälle att för första gången se det nya 5 åriga passet som man kan erhålla i detta land. En direkt kommentar är att man spontant reagerar på lydelseordningen .
    Europeiska Unionen Sverige som det nu står det upplevs som en kuppad nyordning. Mer acceptabelt hade Sverige / Europeiska Unionen varit. Kan tänka mig att Tibetaner upplever ett kinesiskt pass ungefär likadant. Är det oacceptabelt att få behålla ett lokal-globalt perspektiv snarare än att påtvingas ett Globalt först-lokalt i andra hand perspektiv. Kahända är detta en del av den politiska dekonstruktivismen utan vilken den Europeiska unionstanken kanske inte kan klara sig. Där ett mer talrikt vi alltid måste överskugga en minoritet. I slutänden av ett sådant resonemang Ser vi att Brics länderna i kraft av sina Proportionellt större befolkningar rent demokratiskt kan kräva mer inflytande över världsbanken IMF, FN och Säkerhetsrådet. Samtidigt så är det främst i Europas skolor man faktiskt lyssnar lydigt på varningar för överbefolkning och ensidigt pragmatiskt följer uppmaningen att satsa på att bli global minoritet. Ett Neo-tänk vore att frångå ”varning för barn” buskis logiken.

  2. oppti skriver:

    EU är ett fredsprojekt där länder knyts till varandra genom ömsesidigt beroende via handel.
    EU vill begränsa beroendet av Rysk olja och gas.
    Vad är det som gör mig så förbryllad när jag hör dessa olika utlåtanden i samma föredrag?

  3. Rulle skriver:

    Marita Ulvskog upprepar sin inövade mantra till stöd för att fackets pampar skall bestämma alla löner i Sverige. Det är beklämmande att hon inte tycks ha egna tankar och verbala uttryck för det hon vill uträtta inom EU.

%d bloggare gillar detta: