Till Snorre Sturlasons Reykholt

STOCKHOLM: Denna dag inleddes med en längre intervju med BBC om EU:s politik gentemot Ryssland i fallet Ukraina, med den rätt självklara frågan om sanktioner räcker.

Och det gör de lika självklart inte.

Det viktigaste vi kan göra är att beröva den ryska destabiliseringspolitiken dess möjlighet till framgång genom att stödja och stärka Ukraina i olika avseenden.

Där Ryssland vill destabilisera och förhindra demokratiska val vill EU stabilisera och hjälpa demokratiska val.

Till detta kommer så hjälpen med de grundläggande och svåra ekonomiska reformerna. Jag hoppas på ett tydligt beslut av IMF:s styrelse i Washington i dagarna.

Men självklar måste det finnas en kostnad för Ryssland av att driva en politik som kullkastar de senaste decenniernas europeiska fredsordning och flagrant bryter mot gjorde åtaganden.

Och det är här de s k restriktiva åtgärderna eller sanktionerna kommer in i bilden.

Det som nu inträffar är ju att det blir osäkert att göra affärer med eller i Ryssland, och konsekvenserna av detta kommer att växa med tiden.

Den ryska ekonomin behöver investeringar, teknologi och modernisering för att kunna bryta ur sin stagnation och sitt råvaruberoende, och detta kommer nu att bli avsevärt mycket svårare.

I sig är detta ingenting vi önskar. Tvärt om.

En modernare, öppnare och mer konkurrenskraftig rysk ekonomi ligger entydigt också i vårt intresse. Men med den inriktning Rysslands politik nu getts förefaller tyvärr utsikterna för detta dystra.

Och det är viktigt att göra klart att politik får konsekvenser.

I går återvände jag från Tallinn och dagarna där, och senare i dag flyger jag iväg i riktning först Keflavik på Island och därefter med bil till Snorre Sturlasons gård Reykholt för middag och överläggning med mina nordiska kollegor.

Våra informella överläggningar är alltid av stor värde. Och i dessa dagar finns det ju också åtskilligt att diskutera. Krisen i östra Europa kommer naturligt att stå i centrum även där.

Men vi blir nog också diskutera läget i Mellersta Östern.

De amerikanska ansträngningarna mellan Israel och Palestina är uppenbart mycket besvärliga, och utsikterna för snabba och avgörande framsteg är knappast särskilt lysande.

Kriget i Syrien fortsätter med oförminskad styrka. Regimens bombningarna av Aleppo visar ett totalt förakt för de mest elementära humanitära hänsynstaganden, samtidigt som splittringen i oppositionen snarast ökar.

Det enda som förefaller att röra sig framåt i denna region är överläggningarna i den nukleära frågan med Iran, även om de ju ännu inte gått in i sin avgörande fas.

Jag har ju hela tiden sagt att förutsättningarna för en överenskommelse finns, och den bedömningen verkar nu delas av allt fler.

Viktigast för oss är dock att diskutera det fortsatta nordiska samarbetet när det gäller utrikes- och säkerhetspolitiken.

Vi har ju tagit mycket betydelsefulla steg framåt under de senaste åren, men det finns fortfarande mycket som kan och bör göras på detta viktiga område.

4 kommentarer till Till Snorre Sturlasons Reykholt

  1. stig2entreprenoren skriver:

    Ryssland är i ett prekärt läge men är för stolta för att erkänna detta.
    Man ligger efter i teknologi, företagande, samarbete, etik, demokrati, hälsa och hänger ej med i utvecklingen. Var börja?
    Är det en ny ”patentlösning” vi ser?
    Putin är väl inte dum? Hur tänker man, långsiktigt?
    Hur vinna omvärldens förtroende och sympati?
    Hur mycket tid skall det ta att bli av med gamla oket, två generationer till?
    Varför inte tipsa om att utveckla Sibirien österifrån med hjälp av Korea och Japan?

  2. ”Och det är viktigt att göra klart att politik får konsekvenser”, det har t.ex. senare års förda försvarspolitik nu verkligen bevisat. Och trist att det är en repris på liknande misstag tidigare i vår 1900-tals historia. Är inlärningströskeln så hög?

  3. Tack för Nyhetsbrev

    Jag hoppas att kriget i Syrien snart kan få ett slut. Befolkningen lider svårt.

%d bloggare gillar detta: