Ukraina i fokus i Tallinn

TALLINN: Det är alltid stimulerande diskussioner på den årliga Lennart Meri-konferensen här i den estniska huvudstaden.

Självklart är det de möjliga konsekvenserna för denna region av det som nu händer i rysk politik gentemot Ukraina som står i centrum för diskussionerna här.

USA sänder nu delar av sin luftburna brigad också till de tre baltiska länderna.

Syftet är mindre renodlat militärt än att konkret visa politiskt stöd i en situation där det ryska agerandet alldeles självklart lett till en betydande nervositet.

Här finns det inte så få som erinrar sig vad som inträffade 1940, även om jag tillhör dem som betonar att den historiska parallellen inte skall överdrivas.

Och den luftpatrullering som Nato står för över de baltiska länderna förstärks nu högst väsentligt för i alla fall återstoden av detta år.

Om någon dag landar en enhet från den amerikanska luftburna brigad som normalt finns stationerad i norra Italien också här i Estland – andra enheter finns redan i Polen och Lettland – och F16-flygplan från Danmark landar på flygbasen Ämari som därmed för första gången blir bas för denna patrullering vid sidan av basen i Litauen.

I grunden handlar detta således om att med militära enheter signalera politiskt stöd till dessa länder i denna oroliga europeiska situation. Och i ljuset av det som inträffat är detta riktiga och viktiga åtgärder.

De mer långsiktiga konsekvenserna av det som hänt diskuteras flitigt även här.

Själv underströk jag också i diskussionerna här den avgörande betydelsen av att ge stöd till Ukraina.

Det handlar både om att möta den omedelbara ryska destabiliseringen och att ge landet hjälpa att bryta en katastrofal ekonomisk och social utveckling.

Mycket handlar också om olika s k restriktiva åtbörder mot olika individer i Ryssland – det som i den mer allmänna debatten kallas sanktioner.

Vi kommer att besluta om nya sådana redan på måndag, och redan pågår diskussionen om nästa steg i denna utveckling. Jag förväntar mig också nya beslut av viss tyngd från USA.

Detta är både bra och nödvändigt.

Däremot tror jag att man skall vara realistisk i sina förväntningar vad gäller de mer omedelbara resultat som åtgärder som dessa kan ge. Om sanktioner fungerar – och det är ju en närmast evig diskussion – så är det ju i ett relativt långt tidsperspektiv.

Och det som behövs nu är mer omedelbara åtgärder för att stödja Ukraina, omedelbar för att se till att det planerade presidentvalet kan genomföras.

Dagen i Tallinn gav möjlighet också till annat.

Jag träffade på en liten manifestation tre ryska män från Estland som tillhört dem som sänts till Tjernobyl för att hantera den katastrof som inträffade där.

De berättade gripande om sina upplevelser under dessa besvärliga dagar, men också om hur de upplevt sig som förrådda av det sovjetiska system som de ju då hade varit en del av.

Och jag sade att de trots allt det som hänt skulle vara stolta över de insatser som de personligen gjort i den svåra situationen i den svåra tiden.

Vi passade också på tillfället att besöka den militära kyrkogården i utkanten av Tallinn där centralt finns den s k bronssoldat som för några år sedan var föremål för betydande kontroverser.

Men där finner man gravar för såväl ester som ryssar som fallit i det förra århundradets olika konflikter i denna del av världen.

Och här fanns också gravar av brittiska soldater och sjömän från det första världskrigets och den estniska självständighetskampens dramatiska år.

Vi vandrade runt i den vackra kvällssolen och registrerade över historiens gång.

Jag tror aldrig jag varit på en kyrkogård av detta slag där olika nationaliteter som ibland stridit på olika sidor vilar i samma frid.

I kväll har så diskussionerna i olika mer aktuella frågor fortsatt under konferensen.

Det säger sig självt att åtskillig tid under dagen också ägnats olika insatser och kontakter med anledning av de miltärinspektörer som ju förts bort av de illegala grupperna i Slovyansk i östra Ukraina.

Morgondagen kommer jag också, enligt nu gällande plan, att tillbringa här i Tallinn eller dess omedelbara närhet.

14 kommentarer till Ukraina i fokus i Tallinn

  1. Tack för Nyhetsbrev

    Bra att de baltiska länderna får politiskt stöd i form av luftburen brigad från USA i dessa oroliga dagar. Ukraina är som Utrikesminister Carl Bildt skriver i stort behov av ekonomisk och social hjälp liksom hjälp att möta den ryska destabiliseringen inför det stundande presidentvalet.

  2. Rulle skriver:

    Det brukar ofta framhållas att man inte skall blanda ihop idrott och politik. Men hellre det, än att styra mot ett nytt storkrig, som EU & US nu gör.
    Sanktioner mot några få utvalda är så dumt att det är svårt att förstå att det är sant. I ett land med planekonomi betyder S&Ps Creditrating snarast ett uppsving. Personer som har råd att åka utomlands uppmanas (tvingas) att semestra hemma eller på Krim vilket ger extra klirr i deras ryska kassa.
    Om man klargjorde för alla ryska atleter att personer med ryska pass inte är välkomna att tävla i internationella tävlingar (Inkl. NHL) förrän Ryssland lämnar alla delar av Ukraina. Det skulle ge de ryska utövarna av alla dans, sång, teater, schack och idrotts tävlingar en tankeställare om vilken avsky deras regerings agerande väcker i övriga världen. Det skulle dessutom inte uppegga den ryska militären till några motaktioner. (Man skulle kanske även kunna besluta att den ryska valutan, Rubeln [RUB] inte längre är gångbar utanför Ryssland tills trupperna backat. I varje fall kan man orda om en sådan åtgärd).
    Som det nu är vinner Ryssland klart propagandakriget på hemmaplan. Man tycker allmänt att det är bra att oligarker inte reser ut i världen med sina pengar.

  3. Pipl Havaet skriver:

    Det är intressant att följa hur Ukraina å sin sida bidrar till stabiliseringen. T.ex. har landet stängt kanaler som försörjer Krimhalvön med vatten. Dessa kanaler svarar för 85 procent av halvöns vattenresurser. Detta innebär katastrof för Krims jordbruk. Det är ett jättekonstigt sätt att visa omsorg för den krimska befolkningen som Ukraina fortfarande betraktar som sina medborgare ockuperade av Ryssland.
    http://www.expressen.se/nyheter/ukraina-begransar-vattnet-pa-krimhalvon/
    http://swedish.ruvr.ru/2014_04_25/Kiev-torterar-Krim-med-torst-2818/

  4. talmansbloggen skriver:

    Sverige kunde, för att lösa ett intrikat försvarspolitiskt problem, överväga att ansluta sig i form av någon pakt med Ryssland utan att fördenskull behöva avslöja sin försvarsteknologi.

    Men i stället börjar man tala om att ansluta oss till Nato.

    Vad är problemet? Vi skulle kunna påverka, dra fördelar och bygga broar. Ryssland är ju inte kommunistiskt längre, utan mera socialdemokratiskt. Men både kommunism och socialism är röda skynken för dem som i höstens val kommer att gå mot en historisk brakförlust.

  5. Neutralitet är en Svensk tradition med anor kanske ända tillbaka till vikingatidens ting vilket föutsatte opartiskhet Vid rättskipning. Nyttan av en tredje position kanske inte kan överskattas vid medlingsförfaranden. Nödvändigheten av en medlande part har inte minskat genom historien, men har i många fall lyckats undvika konflikter åt jämbördiga parter. Just därför att egenintresse inte föreligger. Självbestämmande är dock en förutsättning och nyttan av en liten neutral stat kan för världssamfundet vara större än en liten stat underordnad ett enskilt maktblock. Aliansfrihets behovet och dess nytta blir paradoxalt nog större ju mer den ifrågasätts av maktblockens företrädare.

  6. […] 2014-04-27 (under ”Ukraina i fokus i Tallinn”) […]

  7. Kachina skriver:

    Rulle, man skall inte blanda ihop Politik och Religion, hur den senare än uttrycker sig. (Religion är en psykos och kan även innehålla dyrkandet av ”Guldkalven.”

    Idrott förenar.

  8. Kachina skriver:

    Thatcherismen är en Religion,….en av de djupaste psykoser den här världen någonsin hamnat i.

    Även den har ett slut,….som tyvärr inleds med ett förödande kaos.

  9. Masspsykosen i den civilisation som går under namnet Väst fortskrider och har nu nått en absurd nivå, när presidenter och ministrar i olika länder ser invasioner mitt på ljusa dan och världens största gas- och oljebolag, Gazprom och Rosneft, får sina kreditbetyg sänkta till skräpnivå. Sverige skickar via Tyskland spioner och ljuger om att de kommer från OSSE, som inte har en aning först, men sedan bekräftar det de inte kan bekräfta, nämligen att de militära observatörerna och rådgivarna är från OSSE, som inte kan skicka militära, bara civila observatörer. De nämnda spionerna och rådgivarna hade inga dokument som bekräftade deras uppdrag från OSSE, och de var helt klart utskickade från tyska försvarsdepartementet, på inbjudan av en regering i Kiev, som bara regerar i det parlament som de olagligen ockuperar. I Moskva följs den hysteriska kampanjen med lätt höjda ögonbryn – och en hel del humor. För Rysslands del innebär utvecklingen bara att den inhemska övergången till egna betalsystem, omdirigering av de statliga bolagens handelsgeografi och hela ekonomins frigörande från det ukrainska oket påskyndas. De statliga bolagens sits blir bara mera absurd av det faktum att de till hälften ägs av utländska investerare, från de länder som nu inför sanktioner mot bolagen. Därmed ökar tempot i bolagens omdirigering till andra väderstreck. Men så fungerar en psykos, raseriet drabbar alltid först och främst den sjuke själv.

    Ukraina har ännu inte dött, som det heter i nationalsången. Det är nog den enda nationalsång som innehåller förbannelser av ett annat folk, de allerstädes närvarande ryssjävlarna. Men så är sången också från 1939, då den blev officiell nationalsång i Karpat-Ukraina, ett land som skapades tack vare Hitler och levde en dag, eftersom Hitler likviderade landet efter 24 timmar. Något liknande sker nu inför våra ögon, med Obama som den mörka makten och europeiska ministrar som SSpringpojkar. Ukraina är på väg att dö, och kommer inte att finnas som stat inom ett par år, då hela tillverkningsindustrin ersatts av fabriker i Ryssland och gasen kommer att säljas från Tyskland på licens från Gazprom. Denna masochistiska strävan genomsyrar hela den Karpat- och Västukrainska nationalsången, där frihet uppnås när alla bröder har lagt sig ner för att dö i frihetskampen, och frihetens eko sveper över steppen och ekar tom i Karpaterna. I den blodiga striden överlever ingen att härska i landet, från Svarta havet till Dnepr. Sannerligen en dyster visa, men full av bilder från dagens Ukraina. Den donska frihetsrörelsen ledare, som nu sitter arresterad i en källare i Kiev, sade ett par timmar före bortrövandet att han inte var rädd för egen del, men när han tänkte på vad som händer om människorna i sydöstra Ukraina, idag den enda friska delen av landet, förlorar striden. Då får vi se slutet på nationalsången, stunden då Ukraina slutligen dör, i ett crescendo av självhat mot allt ukrainskt. Den sydöstra delen är idag det enda som minner om Ukraina, landet där vissa ting fortfarande är heliga. Dessa värden bärs upp av det som Kievregimen förbjöd i sitt allra första beslut, nämligen det ryska språket, som bär upp allt det ukrainska, allt som är av värde i den ukrainska världen, ortodoxin, kulturen, som anger det ukrainska folkets tillhörighet till en civilisation, den ryska. Det ukrainska folkets sista hopp är Ryssland, som kan rädda den spillra av Ukraina som lever kvar i sydöstra delen, och slå tillbaka den psykotiska fienden. Då kan landets andra nationalsång åter ljuda om att det finns liv i det vackra och starka landet.
    Stefan Gehander
    http://www.sydsvensken.se

  10. Masspsykosen i den civilisation som går under namnet Väst fortskrider och har nu nått en absurd nivå, när presidenter och ministrar i olika länder ser invasioner mitt på ljusa dan och världens största gas- och oljebolag, Gazprom och Rosneft, får sina kreditbetyg sänkta till skräpnivå. Sverige skickar via Tyskland spioner och ljuger om att de kommer från OSSE, som inte har en aning först, men sedan bekräftar det de inte kan bekräfta, nämligen att de militära observatörerna och rådgivarna är från OSSE, som inte kan skicka militära, bara civila observatörer. De nämnda spionerna och rådgivarna hade inga dokument som bekräftade deras uppdrag från OSSE, och de var helt klart utskickade från tyska försvarsdepartementet, på inbjudan av en regering i Kiev, som bara regerar i det parlament som de olagligen ockuperar. I Moskva följs den hysteriska kampanjen med lätt höjda ögonbryn – och en hel del humor. För Rysslands del innebär utvecklingen bara att den inhemska övergången till egna betalsystem, omdirigering av de statliga bolagens handelsgeografi och hela ekonomins frigörande från det ukrainska oket påskyndas. De statliga bolagens sits blir bara mera absurd av det faktum att de till hälften ägs av utländska investerare, från de länder som nu inför sanktioner mot bolagen. Därmed ökar tempot i bolagens omdirigering till andra väderstreck. Men så fungerar en psykos, raseriet drabbar alltid först och främst den sjuke själv.

    Ukraina har ännu inte dött, som det heter i nationalsången. Det är nog den enda nationalsång som innehåller förbannelser av ett annat folk, de allerstädes närvarande ryssjävlarna. Men så är sången också från 1939, då den blev officiell nationalsång i Karpat-Ukraina, ett land som skapades tack vare Hitler och levde en dag, eftersom Hitler likviderade landet efter 24 timmar. Något liknande sker nu inför våra ögon, med Obama som den mörka makten och europeiska ministrar som SSpringpojkar. Ukraina är på väg att dö, och kommer inte att finnas som stat inom ett par år, då hela tillverkningsindustrin ersatts av fabriker i Ryssland och gasen kommer att säljas från Tyskland på licens från Gazprom. Denna masochistiska strävan genomsyrar hela den Karpat- och Västukrainska nationalsången, där frihet uppnås när alla bröder har lagt sig ner för att dö i frihetskampen, och frihetens eko sveper över steppen och ekar tom i Karpaterna. I den blodiga striden överlever ingen att härska i landet, från Svarta havet till Dnepr. Sannerligen en dyster visa, men full av bilder från dagens Ukraina. Den donska frihetsrörelsen ledare, som nu sitter arresterad i en källare i Kiev, sade ett par timmar före bortrövandet att han inte var rädd för egen del, men när han tänkte på vad som händer om människorna i sydöstra Ukraina, idag den enda friska delen av landet, förlorar striden. Då får vi se slutet på nationalsången, stunden då Ukraina slutligen dör, i ett crescendo av självhat mot allt ukrainskt. Den sydöstra delen är idag det enda som minner om Ukraina, landet där vissa ting fortfarande är heliga. Dessa värden bärs upp av det som Kievregimen förbjöd i sitt allra första beslut, nämligen det ryska språket, som bär upp allt det ukrainska, allt som är av värde i den ukrainska världen, ortodoxin, kulturen, som anger det ukrainska folkets tillhörighet till en civilisation, den ryska. Det ukrainska folkets sista hopp är Ryssland, som kan rädda den spillra av Ukraina som lever kvar i sydöstra delen, och slå tillbaka den psykotiska fienden. Då kan landets andra nationalsång åter ljuda om att det finns liv i det vackra och starka landet.

  11. Rulle skriver:

    Kachina, tycker Du att det känns bra att den våldsverkande ockupationsmakten som annekterat Krim deltar i vårt VM i Falun i januari? Som om ingenting har hänt?

%d bloggare gillar detta: