Lissabon efter 40 år

LISSABON: På vägen hem från Brasilien har jag nu landat i Lissabon nästan på dagen 40 år efter den militärkupp 1974 som kastade den åldrade diktaturen över ända och inledde en process som skulle leda till att diktaturerna också i Grekland och Spanien föll.

Ett södra Europa dominerat av auktoritära diktaturen kom gradvis att ersättas av ett södra Europa som fick ny demokratisk stabilitet genom stegen in i det som då hette Europeiska Gemenskapen.

Men Portugals väg från diktatur till demokrati under åren 1974 och 1975 var långt ifrån enkel eller självklar.

Den 25 april var det en grupp av starkt vänsterorienterade yngre officerare, uttröttade av det meningslösa kolonialkriget, som tog makten i det som skulle komma att kallas nejlikornas revolution i Lissabon.

Och snart kom de att, inte utan inflytande från det starkt doktrinära portugisiska kommunistpartiet, glida allt längre åt vänster och allt längre bort från den ordnade övergång till demokrati som alla hade hoppats på.

Ibland var rena kaoset dominerande.

Jag minns väl staden Porto i norra Portugal hösten 1974 när revolterande revolutionära soldater belägrade ett försök till partikongress av det borgerliga partiet CDS. Det var först när ett elitförband från Afrika under natten kunde flygas in från Lissabon som fortsatta bränder och plundringar kunde stoppas.

Och i staden Guimarães inte långt därifrån minns jag hur det sköts kulsprutesalvor över torget när situationen var som allra mest osäker.

Det kunde ha slutat i stort sett hur som helst.

Viktigt var att det demokratiskt solida socialistpartiet successivt förmådde att mobilisera. Men också att de borgerliga grupperingarna kunde börja att organiseras och bjuda motstånd inte minst i landets norra delar. Det betydde mycket.

Inte sällan skedde det i direkt konfrontation med de kommunistiskt orienterade soldaterna och deras regim. Ett inbördeskrig framstod stundtals som en fullt möjlig utveckling.

Omständigheterna var svåra för Portugal också i andra avseenden.

De forna kolonierna gavs successivt – och äntligen! – sin frihet, men krig en miljon portugiser som sett sitt liv i dessa tvingades plötsligt att bryta upp och bege sig som flyktingar till ett land de i de allra flesta fall aldrig sett.

Jag minns hur Lissabons flygplats under lång tid var ett enda stort flyktingläger.

Situationen i landet stod länge och vägde.

I november 1975 kom så det slutgiltiga avgörandet.

Då försökte en grupp än starkare vänsterorienterade militärer ta den totala makten i ett kuppförsök som kom att misslyckas, och som i stället utlöste en motoffensiv av andra militära styrkor som återställde ordningen, förpassade revolutionärerna bort från makten och beredda vägen en genuint och stabil demokratisk utveckling.

Och så har det förblivit i Portugal under de fyra decennier som passerat sedan nejlikornas revolution.

Den 25 april är frihetsdagen för Portugal, och i år är dagen självfallet ändå viktigare mot bakgrund av att det är lämnat 40 år som passerat.

Det var 40 år sedan melodin ”Grândola, Vila Morena” spelades på radion som en signal för kuppen att börja, och jag är rätt säker på att den spelas många gånger dessa dagar.

När det begav sig under dessa år var Portugal en frekvent destination för mig – det handlade om att hjälpa Portugals unga demokrater i deras besvärliga situation.

Och jag har sedan dess haft en alldeles speciell känsla för detta både vackra och behagliga land.

Men nu lyfter jag strax igen, och nu med Stockholm som destination.

Där väntar mer aktuella problemställningar.

6 kommentarer till Lissabon efter 40 år

  1. truthseeker508 skriver:

    Ja, Portugal är verkligen ett härligt land. Men du tycker inte att det hade kunnat finnas mer aktuella ämnen att behandla i dag ? Jag tänker närmast på att de av CIA understödda fascisterna har kommenderat Ukrainas s.k arme att anfalla det ryska folket i östra Ukraina. Säkert med Bidens välsignelse då han nyligen var i Kiev. Eftersom du stöder den amerikanska politiska positionen i Ukraina så måste det rimligtvis betyda att du även stöder de fascistiska väpnade angreppen på Ukrainas ryska befolkning ? Det gör dig till en krigshetsare, anser jag. En sådan vill inte jag eller de flesta andra svenskar ha som utrikesminister. Hur ska du nu prata dig ut ur den knipan ? Tänker du göra som när du blev tillfrågad av en TV.journalist nyligen om Ukrainas fascister och då svarade (ungefär) att ”någon information om fascister hade du inte fått dig till del” …. ? Jag fattar inte hur du ska kunna prata dig ur detta. Kan du förklara ??

  2. nolies skriver:

    En samlad bedömning om varför läget är som det är i Ukraina kan man läsa om här:
    http://www.globalresearch.ca/does-washington-want-war-with-russia/5379046

  3. bildterberg skriver:

    ”Vår utrikesminister” spelar ett högt spel när han går i de
    neokonservativas ledband och deltar i kampanjen för att
    pressa Ryssland närmare och närmare ett tredje världskrig.
    Studera PNAC (Project for a New American Century), speciellt
    ”Rebuilding Americas Defenses” från 2000 eller Zbigniew
    Brzezinskis ”The Grand Chessboard” från 1997 så framgår
    det med all önskvärd tydlighet vad målet är. Här är direktlänkar:

    http://www.informationclearinghouse.info/pdf/RebuildingAmericasDefenses.pdf
    http://www.obafemio.com/uploads/5/1/4/2/5142021/zbigbrew_grand_chess_board.pdf

    Här är en bakgrund till varför läget är kritiskt just nu:

    Inte så värst mycket av detta har rapporterats i svenska medier.

  4. […] 2013-09-13 (under ”Lissabon efter 40 år”) […]

  5. […] 25 april 2014 kl. 18:42 […]

%d bloggare gillar detta: