Resultat eller inte i Geneve?

TABIANO: Gårdagens utdragna och mycket svåra överläggningar i Geneve resulterade trots allt i en skriftlig överenskommelse som, trots sin vaghet, innehåller ansatser av stor betydelse för att kunna hantera situationen i östra Ukraina.

Centralt är åtagandet att se till att illegala ockupationer av polisstationer och motsvarande upphör, och att illegala grupperingar desarmeras.

I Kiev och västra Ukraina har detta i allt väsentligt skett, men det är i östra Ukraina som det nu måste ske.

När jag lyssnade på utrikesminister Lavrovs presskonferens var det inte möjligt att höra någon kraftfull uppmaning av denna innebörd, och jag ser via media i dag att de beväpnade ockupanterna i Donetsk förklarat att de inte haft några kontakter med Ryssland i denna fråga.

Inte desto mindre är det framgång i detta avgörande avseende som avgör om uppgörelsen i Geneve kommer att hålla eller inte. Och det gjordes tydligt att det handlar om några dagar, d v s kanske en liten bit in på nästa vecka.

Hur och när vi skall värdera processen, och de slutsatser den värderingen skall ledas till, kommer det ju att finnas anledning att återkomma till.

Från rysk sida pressade man i dessa samtal självfallet på för sin egen agenda med inte minst en långt gående uppdelning av Ukraina, och jag tyckte nog att USA:s utrikesminister Kerry på presskonferensen gick längre på denna punkt än vad jag tror kommer att vara såväl möjligt eller lämpligt att snabbt åstadkomma.

En författningsfråga som denna är inte enkel.

Utan jämförelser i övrigt har vi ju en viss erfarenhet i Sverige av komplexiteten i varje form av förändring av relationerna mellan den offentliga maktens olika nivåer. Det brukar vara en process som sträcker sig över år, och där noggranna överväganden är nödvändiga för att det inte skall bli fel.

Och samma sak gäller ju för övrigt också USA. Maktdelningen mellan delstaterna och den federala nivån är ingenting som stöps om i en handvändning.

Det som gäller i Sverige och i USA bör också gälla Ukraina. I frågor som dessa krävs varsamhet om man inte skall åstadkomma mer problem än vad man löser.

Med detta inte sagt att det inte går eller bör göras. Det är den ukrainska politiska processen som avgör den saken.

Men med detta är sagt att viss försiktighet nog är påkallad, och vi nog har anledning att uppskatta om det ukrainska politiska systemet behandlar denna fråga på samma sätt som vi i våra länder skulle behandla en fråga av motsvarande dignitet och betydelse.