Starkt i Luxembourg

LUXEMBOURG-STOCKHOLM: Även om det också var åtskilligt annat som stod på vår dagordning på ministermötet i dag var det rätt uppenbart att det var Ryssland och Ukraina som var det dominerande och viktiga ämnet.

Vissa av oss började på morgonen med att träffa analytiker från European Council on Foreign Relations för att lyssna på deras observationer från samtal med tankesmedjor och motsvarande i Moskva.

Bilden som redovisades var bilden av ett tydligt revisionistiskt och närmast revolutionärt land.

Det handlar om att göra upp med den ordning som etablerades efter det sovjetiska väldets sammanbrott, och påtagligt öka utrymmet för nationell rysk maktutövning i alla dess tappningar.

Och då är det vi nu ser i Ukraina bara ett tecken på en långt viktigare och allvarligare förändring, vars olika konsekvenser vi har all anledning att överväga noga.

Diskussionen om Ukraina och Ryssland tog sin tid, men när det kom till kritan var det knappast några avgörande svårigheter att enas om s k slutsatser som blev både starka och bra.

Viktigt var att de tydliga krav på Ryssland vi talat om nu blev hela EU:s krav. Och det är viktigt inte minst inför de diplomatiska samtal som förhoppningsvis kommer att äga rum i Geneve på torsdag, och där Catherine Ashton kommer att företräda oss alla.

Om dessa sedan kommer att ge några resultat värda namnet är en annan sak. Varje diplomatisk möjlighet måste tas tillvara och utnyttjas för att verka för den politik som vi gemensamt slagit fast.

I östra Ukraina fortsätter destabiliseringen.

På en video i dag framträder en man som presenterar sig som överstelöjtnant i Rysslands armé och ger order om olika delar av denna destabilisering, och det kanske har sin betydelse för de som fortfarande tvivlar om vad som egentligen pågår.

Hur långt man ämnar driva detta återstår att se. Ett viktigt mål är alldeles säkert att förhindra de planerade presidentvalen, eller att i alla fall försöka att begränsa deras legitimitet.

Om ytterst handlar det ju om att åstadkomma ett svagt och splittrat Ukraina som lätt kan domineras av Ryssland och som kan förhindras att samarbeta internationellt om Kreml inte vill.

I morgon utbryter så för min del en vecka med viss ledighet med anledning av den stundande påsken, och jag tänkte styra ner mot lite sydligare europeiska nejder för att där möta lite mer av vår och värme.

Säkert återkommer jag i alla fall här – men kanske under den närmaste veckan med lite reducerad frekvens.

9 kommentarer till Starkt i Luxembourg

  1. swedepoint skriver:

    men hallå! trodde det bara var att klicka på din länk för att få din kommentar efter mötet. men möttes istället av reg krav som inte fungerade – hur funkar internetfriheten i bryssel eg? länka helst inte till sådana sk*tställen…

  2. Per Jonegård skriver:

    Herr Bildt, jag skulle vilja presentera ett förslag kring situationen i Kharkiv och Donbass. Den nuvarande situationen skulle kunna nå en lösning genom två åtgärder dels ett godkännande av Kiev regeringen beträffande folkomröstningskraven om självständighetsomröstning i de östra delarna, dels besättande av FN-observatörer och fredsbevarande trupper av icke-Nato part i östra Ukraina. Argumenten om den ryska minoritetens utsatthet skulle kunna användas emot Ryssland om samma argument skulle åberopas för att placera FN-trupp i östra Ukraina med motivering att skydda de ryskspråkiga från övergrepp och kontrollera att mänskliga rättigheter åtföljs gentemot dessa. Under denna motivering skulle FN-trupp från tredje neutral part exempelvis Brasilien, Argentina, Indien utplaceras i östra Ukraina för att ”skydda” ryskspråkiga men själva verket bli en effektiv barriärer mellan Ukraina och Ryssland och förhindrar ryska aggression. Ryssarnas egna förmenta argument skulle vridas dem ur händer då motiveringen bakom intervention försvinner. Självständighetsomröstningar i östra Ukraina skulle med all säkerhet inte resultera i ett jakande då inga opinionsundersökningar indikerar att en sådan folkopinion existerar. Ett rättssäkert val under FN-övervakning skulle tydliga manifestera den folkliga oviljan hos ukrainarna att uppgå i den ryska federationen och ta bort den skenbara legitimiteten i ryska interventioner.

  3. flyktingar skriver:

    Ett land måste ha en armé, sin egen eller någon annans, sägs det. Eftersom Sverige avvecklat sin egen och inte gillar NATO, så varför inte acceptera den ryska famnen? Ryssland har absolut inga intressen av att dominera sina grannländer och särskilt inte de i svartahavs- och östersjöregionerna. Likt Emils i Lönneberga hyss, så är det också med Putins hyss. De är inte illa menade. ”De bare´ blir”.

  4. eunalle skriver:

    Önskar en trevlig vistelse i varmare områden och en Glad Påsk!

  5. Rulle skriver:

    Tydligen vill EU få igång ett krig i Ukraina. Sanktioner mot vissa militärer och rika personer är enbart löjligt.
    Utestäng alla med ryskt pass från att delta i internationella tävlingar på alla nivåer, tills ryska trupper dragits tillbaks från Krim och längs hela gränsen mot Ukraina. Låt alla ryska medborgare veta att vi önskar dom tillbaks på arenorna så snart Ryssland rättat till landets regering i denna infekterade fråga. Ryssar måste få veta vilken avsky största delen av världens folk känner inför annekteringen.

  6. z T skriver:

    Jag står på Polens sida för in NATO TRUPP strunta i Ryssland
    Z

  7. Tack för Nyhetsbrev

    Vi hoppas på det bästa, att allt lugnar ner sig och att det blir en fredlig uppgörelse. Jag önskar Utrikesminister Carl Bildt en Glad Påsk och en välbehövlig vila

  8. Rulle skriver:

    Hur kan Putin se sig själv i spegeln sedan han sagt att han har dirigerat Ukraina fram till randen av ett inbördeskrig?
    Felet är tveklöst störst hos Putin, men självklart har den förra presidenten av Ukraina också ett stort ansvar med sitt vanstyre och korruption.

  9. Hej – Eftersom jag inte vet hur jag på annat sätt ska komma i kontakt med dig, försöker jag detta och med tanke på att du arbetar med demokratifrågor i många andra länder så bör det ju också fungera hos oss, här i Sverige.

    Vi är en M-förening i en invandrartät kommun där vi uppfattar att Förbundsstyrelsen utsatt oss för ett kuppartat maktmissbruk. Vid en välbesökt nomineringsstämma (nästa 300 personer) fanns två förslag till valsedel från nomineringskommittén, en med 12 namn (kallad 12-listan, vilka fått flest röster i provvalet) och en med 34 namn (kallad 34-listan). 12-listan beslutades som huvudförslag av en stor majoritet av medlemmarna och blev, med mindre justeringar, den valsedel som fastställdes, med rätt till kompletteringar.

    Det framfördes, senare under stämman, från 34-listan, krav på minoritetsskydd för ytterligare en valsedel, detta förslag avslogs vid sluten omröstning med röstsiffrorna 89 – 190.

    Förbundsstyrelsen har därefter på oklara grunder strukit 12-listan (som kompletterats till 35 namn) och fastställt att den bortröstade 34-listan är den som skickas till Valmyndigheten.

    Hur stämmer detta med vår demokratiska grundvärdering? Är det medlemmarna eller en troligtvis, i sammanhanget inte beslutsmässig Förbundsstyrelse (2/3 majoritet av ledamöterna krävs) som skall utse våra lokala politiker? Vi på 12-listan undanhålls det beslut som det hänvisas till, vilket gör att vi misstänker att det ev. protokollet innehåller något som inte är ok enligt våra stadgar.

    Har du något råd till oss?

%d bloggare gillar detta: