Ny och allvarligare fas i krisen

ODESSA: Att konflikten mellan Ryssland och Ukraina i går gick in i en ny och allvarligare fas kan det inte råda någon tvekan om.

I ett officiellt uttalande från utrikesdepartementet i Moskva talar man om ”de till förtvivlan bragta invånarna i sydost” av Ukraina, men det vi såg i går var ju knappast detta, utan hur inom några timmar väl beväpnade och koordinerade grupper av soldater gick till attack mot och tog över främst polisstationer i landets östra delar.

Att detta inte kunde ske utan Rysslands direkta eller i direkta medverkan och eller stöd är uppenbart och tydligt. Utan Ryssland hade detta inte skett.

Och medan Moskva skrikit högt om beskedliga säkerhetsstyrkor kring Maidan, och krävt att dessa omedelbart skall desarmeras, ger man nu minst understöd till betydande beväpnade grupper som direkt tar över makten i delar av landet.

I vilken grad ryska specialförband direkt är en del av detta är i detta sammanhang av mindre betydelse. Den ryska rollen är tydlig i vilket fall som helst.

För vissa förefaller det förvånande att detta kommer dagar innan man skall sätta sig ner till politiska samtal i Geneve i frågan. Men det kan lika gärna ses som om att man inför dessa vill skapa sig en stark position samtidigt som man vill försvaga Ukraina och förödmjuka Väst.

En kraftfull upptrappning handlar det utan tvekan om.

Gårdagens olika händelser förefaller ha varit väl planerade.

Det dök upp nya flaggor som inte kunde ha tillverkats över natten, och längs gator i Donetsk dök upp kommersiella affischer om den ny republik som man på sina håll vill skapa.

Från Moskvas sida sägs att man inte vill införliva fler områden med Ryssland. Kanske det.

Men allt pekar på att planen är att sätta upp en satellit i form av en militärt och politiskt kontrollerat område i östra och södra Ukraina, och nästa steg i den planen kan vara krav på någon form av folkomröstning med 11 maj som ett datum som nämnts.

Och då kommer man sannolikt också att göra vad man kan för att bli av med eller avlegitimera det planerade presidentvalet den 25 maj.

Ett starkt, enat och demokratiskt Ukraina, som dessutom vill samarbeta med Europa i övrigt, är alldeles uppenbart vad man vill förhindra.

Jag är fortfarande kvar i Odessa för samtal och annat i en viktig stad som, med den ytterst allvarliga utveckling vi ser, snart riskerar att komma i fokus för den nya ryska revisionism som vi nu ser breda ut sig över östra Europa.

Men sedan måste jag till Luxembourg för mötet med EU:s utrikesministrar där i morgon.

Det blir, milt uttryckt, ett viktigt möte.

9 kommentarer till Ny och allvarligare fas i krisen

  1. flyktingar skriver:

    Östersjön är en politisk förkastningszon mellan väst och öst. Den uppfattningen är väl förankrad sedan i långliga tider. Den tydligaste symbolen för detta faktum finner man på Karl XII:s torg i Kungsträdgården. Där ser man en staty av ”hjältekonungen” som pekar mot öster (Poltava i Ukraina). Så nära är Carl Bildts vardag i Stockholm knuten till det som sker i Kiev dessa dagar.

  2. bildterberg skriver:

    ”förödmjuka Väst”

    Vadan detta ordval? Varför skulle Väst känna sig förödmjukat?

  3. bildterberg skriver:

    ”Det dök upp nya flaggor som inte kunde ha tillverkats över natten”

    Det var ju alarmerande. Kanske det finns ett hemligt flaggförråd
    någonstans i Donetsk som inte ens du kände till.

  4. Kan det vara så enkelt att Ukraina handlar om att säkra matpriserna i Öst eller Väst ?

  5. eru bäng i pärat eller bildt ? .. demokratiskt styre snackas det om.. undrar om det är endast demokrati i västs ögon eller är det all demokrati.. 90% av Krim röstade för självständighet från ukraina 90% bildt men usch man kan ju inte kalla det demokrati när 90% utav 100% röstar ja för att bli del av ryssland måste ju vara helt odemokratiskt.. närru vännen lilla dax o läsa på vad demokrati är innan du öppnar käften

  6. claudius49 skriver:

    Carl Bildt, Du är på resande fot, och har kanske inte just nu tillgång till vår tids mest aktuella bok, och under de senaste veckorna den utan jämförelse mest aktuella? Den skrevs så sent som för ca 500 år sedan, av en observatör efter studium av sin tids politiska ledare. Förklädd som en samling råd åt personer med politiska ambitioner ger författaren en analys av vad som krävs på det personliga planet för en framgångsrik karriär som ledare.

    I bokens kap. 18 beskrivs t ex en central fråga, nämligen i vilken utsträckning ledaren bör hålla sitt ord — en mycket relativ historia. Här beskrivs också vilka egenskaper som är nödvändiga för ett framgångsrikt ledarskap — man måste både vara räv (för att känna till fällorna) och lejon (för att skrämma bort vargarna).

    En av dagens ledare som av allt att döma i hög grad motsvarar dessa krav är Rysslands president, Vladimir V. Putin, antingen han har läst boken eller inte. Som Du säkert har förstått är det Niccolò Macchiavellis ”Fursten” jag avser. Jag refererar till Marco Mörners översättning (2008).

  7. Tack för Nyhetsbrev

    Det verkar, tycker jag, som om Putin och Moskva väl har planerat dessa oroligheter i Ukraina för att sedan ha skäl att sätta in sina trupper för att ”skydda sina ryssar”. Blir nästa ryska provokation Baltikum?

    Allvarligt läge och svårt för befolkningen.

  8. Christer Poijes skriver:

    Hej ett fredligt förslag: 1) att de ryssar som vill bo i ryssland låt dem utvandra!
    2) isolera alla de platser där man beter sig och hindra de som finns i dessa byggnader att kommunicera med omvärlden ingen får komma in eller ut annat än i nödsituationer, stäng ner all service, håll avstånd till dessa byggnader och filma allt vad som händer och inget våld. en typisk gammaldags belägringspolitik på ett fredligt sätt. Låt alltså armen slå en järnring kring dessa platser.

  9. I Ukraina pågår en tragedi. Människor tvingas lämna hus och hem, antingen de konfiskeras i revolutionens namn i Kiev, eller för att situationen blivit ohållbar i sydöstra Ukraina. Stormaktspelet mellan den ryska och den västeuropeiska civilisationen, där den senare

    ——————————————————————————–

    anklagar den förra för att göra just det den själv gör, återspeglas inuti det sargade Ukraina. De som nu tillsatts av Västeuropa i Kiev anklagar människor i sydöstra delen av landet för just det den själv gjorde och gör. Demonstranter väster om en gräns kallas för hjältar i den demokratiska revolutionen, öster om gränsen kallas de separatister och allt möjligt annat. Samma ordval finns i västeuropeiska media, där statskontrollerade SVT till exempel rättfärdigar våldet mot vanliga människor, pensionärer och ungdomar i sydost, men hyllar pöbeln i Kiev för dess kamp för demokrati och mänskliga rättigheter. I spetsen rusar en smått galen svensk utrikesminister, som gör de mest hårresande analyser av läget, precis som han hetsat fram krig i stora delar av Europa under de senaste decennierna. I en fantastisk formulering säger Sydsvenskan att det försiktiga våldet mot människorna i sydöst grundar sig på misstanken att Ryssland annars slår till! Det betyder att utan denna misstanke skulle folket skoningslöst ha rensats bort från gatorna. Utan att märka det formulerar media på detta sätt det grundläggande problemet i hela historien: vissa människor är mer värda än andra, inte på grund av några särskilda förtjänster, utan som utgångspunkt för hela diskussionen. Det ser ut som om rasismen är inbyggd i resonemanget, det finns en spärr i hjärnan mot vissa föreställning och för vissa föreställningar. Alla tecken tyder på att denna sjuka är orsakad av etniciteten på de människor som står mitt i konflikten, de som har förlorat tak över huvudet, inkomst i familjen och framtid för sina barn.

    Västeuropeiska ministrar och politiker, allehanda experter, kunniga och okunniga journalister, kreti och pleti i kommentarsfälten, är rörande överens om att Ukraina och det ukrainska folket utkämpar en strid på liv och död med ryssarna, de vet att Putin är mer eller mindre galen och sitter och planerar det hela. Hans ondskefulla plan går ut på att skydda ryssar och ryska medborgare, vilket ju intet har med demokrati, mänskliga rättigheter eller andra höga värden att göra. Krim annekterades å det grövsta, det var ju ingen hederlig folkomröstning, och där fanns ju massor av invaderande soldater på gatorna, är bilden vi får. Det är en krigsbild, propaganda, men det är mycket oklart i vilket syfte. Lögnerna och falskspelet skulle kunna förankras i verkligheten, hos människorna dessa politiker, experter, journalister företräder genom att syftet förklarades. Varför är Västerlandet intresserat av Ukraina till den grad att till och med krig riskeras, att lögner produceras som riskerar att urholka det egna samhället moraliskt. Det finns nämligen en stor skillnad, som kommer till synes i kommentarsfält och bloggar. Den ryska politiken, som liksom tidigare i historien är svar på aggressiv västeuropeisk messianism, godkänns av det ryska folket till 80%, om vi tar Putins betyg som ett mått. Obama ligger på 20% i samma fråga, medan Bildt torde ligga kring 10%. Här finns en stor demokratisk brist, ingen vet vems intressen Bildt strider för, och ingen har lust att undersöka i vilken grad svenskars intressen är väl representerade i hans föreställningsvärld. Med ryska ögon är han en krigshetsare, som egentligen borde få som han vill, dvs en riktig strid. Inte på främmande mark, inte bakom någons rygg. Men huvudpoängen här är att den ryska civilisationen står ganska enad, liksom vid forna angrepp i historien. Förra gången slutade svaret i Berlin, förrförra i Paris. Denna lust att pröva lyckan, krigslyckan, mot den ryska civilisationen är en longue durée, som historikern Braudel uttryckte det. En mer eller mindre fast föreställning, ett historiskt tillstånd som är svårt att bryta, nästan omöjligt. En process som rör sig på djupet under århundradena. I det här fallet har vi en sjuklig idé, en historisk tumör i hjärnan som regelbundet opereras av rysk militär styrka. Men den recidiverar cirka en gång per 100 år, och stimuleras inte sällan av ekonomiska kriser, som efter franska revolutionen, eller krascherna 1929 och 2009.
    Men inte trodde jag att jag skulle få uppleva den, och inte anade jag att jag skulle ha släkt och vänner i sydöstra Ukraina som nu anklagas för terrorism efter att ha berövats språk, arbete och familjeliv av främmande makter. Minst av allt hade jag kunnat föreställa mig att fredens fanbärare i långa tider, mitt hemland, var så djupt fastrotat i det etniska tänkandets simpla formler att de enklaste lögner får leva och frodas.
    Jag skäms för mitt land. Jag skäms när jag läser svenska media. Jag är stolt över släkt och vänner, som nu tar strid för sin mänskliga värdighet.

%d bloggare gillar detta: