Strategi att destabilisera

STOCKHOLM: Det tog sina modiga timmar att flyga hem från Dubai efter besöket i Afghanistan i dag, men jag kunde inte undgå att notera att vi i klart väder passerade högst över östra Ukraina och det Donbass-område som nu åter står i den europeiska politikens centrum.

Här har nu olika militanta pro-ryska grupper med Kalashnikov och masker ockuperat olika administrativa byggnader i ett uppenbart försök att destabilisera och bereda vägen för någon form av starkare rysk intervention.

Ryska uttalanden som i höga tonfall varna för väpnade grupper och oro i Kiev – där det mesta är alldeles lugnt – samtidigt som man med propaganda och annat håller sådana under armarna i östra Ukraina framstår just nu som alldeles ovanligt hycklande.

Att det handlar om en medveten strategi för destabilisering kan det knappast råda någon tvekan om. Och den kommer att trappas upp under de kommande veckorna.

Avsikten är att sannolikt att störa eller omintetgöra presidentvalet 25 maj för att man sedan skall kunna diskreditera detta eller bereda vägen för öppet maktövertagande i östra och södra Ukraina.

Ser man på olika uttalanden är det sannolikt att mycket kommer att mobiliseras kring 9 maj – segerdagen för Ryssland och andra samtidigt som det ju också är Europa-dagen inte minst för oss – följt av 11 maj då man talar om någon form av folkomröstning och sedan vad som kan kända den 25 maj.

Intill dessa kommer nu olika grupperingar att mobiliseras och förberedas, och det är klart oroande att se hur de som nu ockuperar byggnader också är beväpnade. Sannolikt strävar man efter konfrontation med de ukrainska myndigheterna, för att därefter kunna ropa på den ”hjälp” som då osjälviskt självfallet kommer att vara redo.

Några tecken på att de ryska truppkoncencrntrationerna runt Ukrainas gränser minskat är jag inte medveten om.

Härom dagen råkade jag se på en rysk nyhetssändning, och skall man döma efter den förbereds ett aktivt ryskt ingripande i östra och södra Ukraina.

Där tecknades en bild av våld, kaos och förföljelse, och varje obevandrad tittare måste efter denna tunga dos av propaganda fråga sig hur länge de ryska trupperna kan stå passiva inför det som pågår.

Propaganda som denna har två syften. Dels är det självfallet att skapa oro och spänningar, och dels är det att skapa de politiska förutsättningarna för ett ingripande.

En sak är alldeles klar: TV-sändningar som dessa sker inte av en slump. De är en del av den samlade strategin för att steg för steg, ständigt med hänsynstagande till den rådande situationen, nå de mål man satt upp.

På måndag möte vi i kretsen av EU:s utrikesministrar för ordinarie möte i Luxembourg, och då kommer vi än en gång att ha anledning att värdera situationen.

Och före dess kommer också jag att ha möjlighet att besöka Ukraina för olika samtal om situationen på såväl kort som lång sikt.

Men närmast är det andra uppgifter som väntar.

I morgon inleds ett besök i Stockholm av den speciella högnivågrupp som ser hur vi ytterligare kan stödja arbetet med att fullt ut få fördraget om totalt stopp för kärnvapenprov CTBT att träda i kraft, och jag ser fram mot att på torsdag förmiddag diskutera detta med dem.

Gruppen innehåller åtskilliga personer som jag ser fram mot att träffa speciellt, bland dem USA:s förre försvarsminister Bill Perry, Australiens f d premiärminister Kevin Rudd och Italiens relativt nytillträdda utrikesminister Federica Mogherini.

Henne träffar jag dock redan i morgon för bilaterala samtal, och det blir dessutom middag tillsammans på kvällen.

Det finns åtskilligt att diskutera – inte minst utmaningarna i EU:s södra och östra grannskap.

6 kommentarer till Strategi att destabilisera

  1. Hur länge skall väst se på och göra ingenting annat än hytta med fingret?

    Hur länge till skall Sverige vara försvarslöst?

  2. bildterberg skriver:

    Vad nu? Skulle National Endowment of Destabilization
    ha fått konkurrens? Bildt kastar, som vanligt, sten i glashus.

  3. oppti skriver:

    SVD har en karta över olika folkgrupper i olika områden i Ukraina.
    Krim var till stor del rött-ryskdominerat. I östra Ukraina var det lite mer blandat.
    Genom att vara helt oförstående till Krimannekteringen så har väst öppnat upp för den utveckling som nu befaras.
    Gibraltar är en Brittisk enklav i Spanien-detta efter en folkomröstning i närtid med överväldigande majoritet för!
    En Rysk turist tyckte detta var intressant och uttryckte sin frustration över västs hyckleri i Krimfrågan! Håller med!

  4. Anders Anderson skriver:

    Världens bästa Marina enhet, Moderata samlingspartiet, sänkte Svenska marinen utan att avlossa en endaste salva.

  5. Relativt uniformerade och flaggbärande enheter utgör sk expendables, en komplikation. Oklara hierarkier där politiker och militär ej har rakt ansvar, blir förhandlingsmässigt en soppa, istället för enkelheten med två parter. Således kan man tolka erkännandet av trupp flaggtillhörighet på Krimhalvön som möjligen en avsikt att förenkla en förhandlingslösning. Den sk uppbyggnaden av reguljära styrkor var förr i tiden en signal till en reguljär motpart. Hur skall man signalera i asymmetriska fall dvs reguljärt svar på irreguljär upptrappning. Lösningen är i sin enkelhet ansvar. För irreguljära enheter in under respektive reguljära befäl strukturer och flagg bilateralt. ”Make room expendables” för förhandlarna. Därmed kan man undvika symmetrisk reguljär upptrappning. När de reguljära styrkeförhållandena inte i sig är problematiska utan del av normal tillståndet. Detta är något att begrunda på utrikesminister nivå både Östligt som Västligt.

  6. andreasd68 skriver:

    Något att diskutera torde väl också vara hur vi knyter ihop vår stringenta utrikespolitik med vår säkerhets- och försvarspolitik. Det ledarskap jag anser du visar prov på avseende svensk och EU-gemensam utrikespolitik hade varit ännu mer smakfull och den hängde ihop bättre med vår försvars- och säkerhetspolitik.

%d bloggare gillar detta: