Vackert och optimistiskt i Kabul

KABUL: Efter en flygning först från Istanbul till Dubai, och sedan en tre timmars väntan där mitt i natten för nästa plan har har jag nu på morgonen efter ytterligare några timmars flygning landat i strålande väder i den afghanska huvudstaden.

Om detta är mitt nionde eller tionde besök i landet är jag lite osäker på, men det är i alla fall första gången jag väljer att ta reguljära flyg hit.

Ursprungligen var det tänkt att jag skulle ta Turkish Airlines för inte så länge sedan öppnade flygning till Mazar-i-Sharif och vara där uppe i norr innan jag åkte vidare till Kabul, men av olika skäl blev det tyvärr inte så.

Nu har jag i alla fall landat här och inleder en intensiv dag av politiska samtal.

Den första omgången av presidentvalet i lördags avlöpte enligt alla rapporter vi fått betydligt bättre och betydligt lugnare än väntat.

Talibanerna hade högtidligt förklarat att de skulle omöjliggöra valen, men de attacker de utförde blev trots alla relativt begränsade och hade knappast någon effekt på valet. Dock säger jag detta med reservationen att det kan finns mer avlägsna områden där bilden möjligen var en annan.

Betydelsen av detta val kan knappast överskattas när det gäller landets framtid.

Sedan 2001 är det ju Hamid Karzai som har varit Afghanistans president, och han återvaldes ju för ytterligare en valperiod i det alls inte okomplicerade valet 2009.

Då hade jag anledning att besöka landet ett antal gånger som ett led i de samlade internationella ansträngningarna att mildra de spänningar som det valet kom att leda till.

Men valet nu är självfallet betydligt viktigare, för nu handlar det om att välja den person som skall ta över som president med all den makt detta innebär efter Hamid Karzai och hans långa period.

Och det är legitimiteten i denna process, och hur dess resultat accepteras av alla de olika grupperingarna i landet, som kommer att avgöra Afghanistans stabilitet under de kommande åren.

Frågan om Talibanerna är i detta avseende faktiskt sekundär.

Under min dag här kommer jag självfallet att i presidentpalatset träffa Hamid Karzai, och även om han stundtals säger milt uttryckt konstiga saker och oftast varit en allt annat än lätt partner för de internationella i satserna tänker jag uttrycka stark uppskattning för det han hjälpt till att åstadkomma för sitt land.

Men under dagen hoppas jag också kunna träffa de tre personer som enligt alla spekulationer och opinionsundersökningar – ständigt alla dessa opinionsundersökningar! – har störst möjligheter.

Det kommer att ta sin tid att få resultatet av lördagens val – bara att transportera valsedlarna från avlägsna lokaler till olika städer och sedan till Kabul kommer att ta tid.

Men det är osannolikt att någon får 50% av rösterna, och det innebär att de två med högst röstetal går vidare till den avgörande omgång som sannolikt kommer att äga rum mot slutet av juni och kring vilken ytterligare dramatik nog inte skall uteslutas.

De tre ledande kandidaterna Abdullah Abdullah, Ashraf Ghani och Zalmai Rassoul känner jag alla tämligen väl efter många diskussioner under mina besök här under de senaste åren.

Nu vill jag höra deras intryck av valrörelsen, lyssna på deras bedömning av utmaningar inför de kommande åren, uppmana dem att acceptera valresultatet och att se till att deras respektive anhängare uppträder ansvarsfullt och med landets stabilitet som ett för dem alla avgörande riktmärke.

Förmodligen blir det inte förrän fram mot slutet av sommaren eller den tidiga hösten som processen i dess helhet är avklarad och det är alldeles klart vem som blir Afghanistans president för de kommande fem åren – och möjligen dessutom de ytterligare fem år som kommer att vara möjliga.

Det handlar när det gäller dessa tre om personer med betydande erfarenhet, och samtliga tre med en tydlig inriktning att fortsätta moderniseringen och demokratiseringen av landet. Inte minst gäller detta kvinnans ställning i detta traditionellt mycket konservativa samhälle.

Utmaningarna framöver kommer att vara betydande, men till dessa skall jag nog snedare återkomma efter mina diskussioner här med dem.

En fråga jag dock kommer att ta upp särskilt häller oron för den ökade narkotikaproduktionen.

FN rapporterar att 2013 ökade arealen för opiumodling med närmare 30% och den samlade produktionen med närmare 40%, och att man fruktar att ökningen kommer att fortsätta under detta år.

I dag kommer en bit över 90% av all heroin i världen från Afghanistan, och det där nov många fler runt om i världen av detta än som dödats i strider under de senaste åren här i landet.

Att få detta under kontroll måste, med alla de problem detta innebär, bli en viktig uppgift för en ny ledning i Afghanistan. Och alldeles självklart måste vi hjälpa till.

På denna resa kommer inte att hinnas med vare sig besök hos våra kvarvarande soldater uppe i norr eller mer utförlig diskussion om våra stora biståndsinsatser, och det beklagar jag i bägge fallen.

Men nu ligger fokus helt och hållet på de avgörande politiska frågorna. Hur de utvecklas kommer att avgöra allting annat.

Solen lyser, jag har kommit fram till vår ambassad, och denna spännande dag tar sin början.

5 kommentarer till Vackert och optimistiskt i Kabul

  1. تبادل الاتهامات من هو القاتل الانقلابين يقولون جماعة الأخوان المسلمين هي من تقتل رجال الشرطة في الشوارع والهدف الانتقام من الانقلابين وإرهاب الشرطة لان الشرطة آداه لتنفيذ أهداف الانقلابين آما الثوار بجميع الأفكار السياسية يقولون آن الشرطة بضحى بعدد قليل من رجال الشرطة والهدف أثارت الحماس القتالي للشرطة مع الشعب الجميع يحولون الموقف إلى صراع قتالي سيتساقط فيه الجميع و أبرياء لا ذنب لهم فاليوم اصبح رجال الشرطة في المنتصف ما بين الانقلابين والشعب فمن الأفضل بانسحاب الشرطة حتى لا تكون هي الأداة في الصراع السياسي بن الثوار والانقلابين فيسقط في أعمال العنف الكثير منهم فالجميع يحولون الأحداث السياسية إلى اشتباك سواء الانقلابين آو ثوار

  2. Hej Carl Bildt
    Läser med stort intresse din blogg. Jag har en, förmodligen helt orealistisk, tanke.
    Följderna av Afrikas ”frigörelsen” från sina kolonialmakter har inte såvitt jag kan bedöma det lett till en förbättrad situation för ländernas medborgare. Andra stamhövdingar har tagit över. Dessutom är demokrati i länder utan utbildning svårt för att inte säga omöjligt att upprätta. Min tanke är att tillsätta en rådgivande församling för de nya länder som själva inte har institutionerna för en effektiv regeringsmakt. Den rådgivande församlingen skall ha stora befogenheter(dåligt exempel men en variant finns i Iran). Församlingen bör tillsättas av FN med representanter för ett urval av länder, Man skulle kunna tänka sig fadderländer men det leder förmodligen till en huggsexa bland stormakterna om de rikaste länderna. Makten skulle kunna utövas genom att alla internationella understöd kanaliseras genom den rådgivande församlingen. Kanske ett och annat land t o m skulle kunna välkomna en överrock av detta slag om pengapåsen var tillräckligt stor. Världsbanken är väl den institution som ligger närmast till att administrera en sådan överstatligt rådgivande makt.
    I takt med att landet bygger upp sina demokratiska institutioner kan landet bli mer och mer självstyrande.
    Demokrati? men i alla fall ett instrument till att använda i kampen för en bättre värld för medborgarna.

    Gunnar Davidsson

  3. […] tror vi att folk i Ukraina vill tillhöra väst. Vara med i EU. Man behöver bara lyssna på Carl Bildt. Men det vill dom inte. Den uppviglade massa vi sett i TV från Kiev är en annan sak. Grupper […]

  4. Fidel Karlsson skriver:

    Men nu är Ukraina i fokus igen, men det blir nog inga fler frivilliga anslutningar, av internationella hänsyn, sedan må Moder Ryssland för ryssarna framstå som ett bättre samhälle att leva i och där finns ju både för- och nackdelar gentemot väst beroende på var man befinner sig. Putin har en pedagogisk uppgift framför sig.

  5. Tack för Nyhetsbrev

    Spännande att läsa. Hoppas att den kandidat som vinner valet kan påverka så att opiumproduktionen i landet går ner samt förbättra situationen för kvinnorna.

%d bloggare gillar detta: