Innan det bär vidare

ISTANBUL: Ett antal timmar mellan olika flygningar här har tillbringats med diverse arbete, men det hanns faktiskt också med ett besök i alltid lika fantastiska Haga Sophia.

Här letar jag alltid upp de klottrade runor som häpnande individer från våra nordliga nejder ristade in när de kom till detta underverk för i runda slängar tusen år sedan – och då hade katedralen redan stått här i ett halvt årtusende.

De hade letat sig ner hit längs det östliga Europas långa floder. Kanske förbi det Novgorod där man etablerat sitt Holmgård och där den ryska statens vagga stod. Och alldeles säkert längs Dnjepr förbi de kullar där Kiev började att växa fram.

Men det var hit till det som kallades Miklagård man ofta styrde sin färd, och många tog ju också värvning i den bysantinske kejsarens livgarde. Kanske är det en av dessa som lämnat sitt klotter i den byggnad som under ca ett årtusende var världens mest imponerande.

Härifrån bär det så vidare för olika uppgifter under en varierande vecka. Till en del av det skall jag återkomma – allt är inte alldeles klart.

I veckan kommer jag att kunna hälsa den högnivåpanel som tillsatts av organisationen för det fullständiga stoppet för kärnvapenprov välkommen till Stockholm för diskussioner.

Den roll vi hade tillsammans med Mexico har vi nu lämnat över till Ungern och Indonesien, men frågorna är viktiga för oss, och jag ser fram mot att träffa och diskutera med panelen.

I det sammanhanget kommer också Italiens nya utrikesminister Federica Mogherini till Stockholm på onsdag, och det blir faktiskt första gången på påtagligt länge som en italiensk utrikesminister kommer till oss för besök och diskussioner.

På torsdag blir det så besök från Litauen med såväl president Dalia Grybauskaite som utrikesminister Linas Linkevicius för att också underteckna vårt avtal om avgränsning av ekonomiska zoner i Östersjön. I grunden handlar det ju om en uppdatering av ett äldre avtal, men jag ser fram mot de diskussioner som besöket kommer att ge goda möjligheter till.

Men mer eller mindre direkt efter de diskussionerna beger jag mig till Kiev för att tillsammans med den slovakiske utrikesministern Miroslav Lajcak framträda inför den årliga stora säkerhetspolitiska konferensen där.

Och där stannar jag självfallet ett tag för olika uppföljande samtal. Med stor sannolikhet blir det också besök i andra delar av Ukraina. Det är viktigt med närvaro från EU:s sida i de olika delarna av detta stora och viktiga land.

6 kommentarer till Innan det bär vidare

  1. nubbe skriver:

    Fråga: Vad har ett land som Turkiet gemensamt med Iran, Eritrea, Kina, Nordkorea, Pakistan och Vietnam?

    Svar: Samtliga stater försöker helt eller delvis avskärma sin befolkning från världens sociala medier.

    Strax före lokalvalen den 30 marsblockerade den turkiska regimen You­tube och Twitter, medier som premiär­ministern Tayyip Erdogan beskrivit som en ”plåga för alla samhällen”.

    Det är dock inte bara sociala medier som Erdogan har problem med. Hans regim är inte heller någon vän av traditionella medier, i alla fall inte så länge de försöker agera självständigt och maktgranskande.

    Faktum är att Turkiet tävlar med några av de värsta diktaturerna i ligan ”vi som trampar på det fria ordet”. När den ansedda amerikanska pressfrihetsorganisationen Committee to protect journalists går igenom utvecklingen i världen, hamnar Turkiet på en föga smickrande värstingplats: inget annat land håller så många journalister bakom galler. Inte Kina, inte Iran, inte Nordkorea. Den stat som spärrar in flest reportrar är Turkiet, något som varit känt länge.

    Likaså har det under lång tid varit bekant att den turkiska rättsapparaten används politiskt, att delar av landets maktelit är indragen i allvarlig korruption, att den kurdiska minoriteten saknar fullgott skydd.

    Efter det senaste valet finns anklagelser om att resultat manipulerats till det regerande AKP-partiets fördel. Den svenske ekonomen Erik Meyersson, som forskar om Turkiet, har presenterat trovärdiga uppgifter om oegentligheter.

    Trots att Turkiet är medlem i Europa­rådet och aspirerar på att gå med i EU, respekterar inte landet de mest fundamentala fri- och rättigheterna.

    Förra sommaren möttes demonstranter i Istanbul av massivt övervåld från kravallpolis när de ville protestera mot ett byggprojekt i Geziparken.

    Det har på sistone inte talats så mycket om Turkiet, trots regeringens aktuella attacker på Twitter och Youtube.

    Den maktfullkomlige premiärminis­tern Tayyip Erdogan har haft tur med tajmningen: tack vare Rysslands annektering av Krimhalvön har omvärlden varit upptagen med att fördöma en annan farlig statschef – Vladimir Putin.

    Men tystnaden om Turkiet har inte bara handlat om Ryssland. Det finns exempelvis ingenting som hindrar den svenska regeringen från att säga två saker i stället för en: samtidigt som utrikesministern skarpt tar avstånd från Kremls folkrättsvidriga politik, kan han fördöma de turkiska angreppen på yttrande- och informationsfriheten.

    För just Carl Bildt hade det varit naturligt, med tanke på att han profilerat sig som en förkämpe för ett fritt och öppet internet.

    Och det hade varit naturligt långt innan Ryssland annekterade Krim. Redan under 2013 uppmärksammades den turkiske premiärministerns försök att kväsa sociala medier.

    Problemet är dock inte förekomsten av tillfällen att ifrågasätta den turkiska regimen.

    Problemet är att utrikesminister Carl Bildt inte tycks intresserad av saken.

    Under 2013 välkomnade Sverige såväl den turkiske presidenten (mars) som premiärministern (november).

    Inför Tayyip Erdogans Stockholmsbesök skrev Carl Bildt ett debattinlägg i Dagens Industri. Artikeln hade rubriken: ”Erdogans Turkiet på rätt väg”.

    Artikeln innehöll inte en rad av kritik mot sommarens brutala regimvåld. Inte heller fanns något om attackerna på sociala medier eller journalister.

    Däremot skrev Bildt: ”Det är först under det senaste decenniet som den gamla militärstyrda statsapparaten transformerats mot ett mer genuint folkstyre, och ett öppnare samhällsklimat… Under Erdogans ledning har ett nytt Turkiet växt fram.”

    Ett nytt Turkiet har sannerligen skapats under Erdogan. Men det är häpnadsväckande att en svensk utrikesminister försöker ge sken av ett öppet och demokratiskt land, mot bakgrund av alla bakslag.

    Förstår inte Bildt att han med sin förvridna beskrivning kränker alla de turkiska medborgare som kräver alla människors rätt? Inser inte Bildt att hans linje är oförenlig med Sveriges internationella profil som en försvarare av demokrati och mänskliga rättigheter?

    Att Turkiet haft en god ekonomisk utveckling under AKP-partiets år vid makten (dock inte så stark som rege­ringen påstått), får aldrig skymma hur landet hanterar individuella fri- och rättigheter.

    Den svenska tystnaden om övergreppen för tankarna till Bildts tassande i Ungernfrågan och det konservativa regeringspartiet Fidesz framfart. Inget synbart engagemang där heller, trots en mycket oroväckande utveckling i ett EU-land.

    Ungern har i likhet med Turkiet rört sig åt fel håll. Och premiärminister Orbán är precis som Erdogan en Putin light. Vill det sig illa kan den turkiske regeringschefen snart vara i kapp den ryske ledaren i maktfullkomlighet. Han beter sig som en nutida sultan och har ambitioner som sträcker sig bortom Turkiets gränser.

    Detta borde inte vara svårt att se, särskilt inte för en utrikesminister som med de hårdaste ord tagit avstånd från Vladimir Putin.

    Olof Palme brukade kritiseras för att han använde dubbla måttstockar i bedömningen av höger- och väns­terdiktaturer. Pinochetregimen sågs exempelvis på ett helt annat sätt än Castroväldet på Kuba.

    Selektiv regimkritik verkar fortfarande vara en svensk linje, fast nu i moderat tappning.

    Peter Wolodarski

  2. Är det för politiskt inkorrekt att kalla dessa ”individer” Svear eller Ruser?

  3. Lars Herlin skriver:

    Hej
    Vi blev förvånade när vi fattade att det var en svensk konsulatbil som trängde sig fram mellan alla flanörer genom Gulhaneparken i Istanbul eskorterad av polis med sirener. Visst var de blommande tulpanerna vackra, men är det särskilt lämpligt för en svensk minister att framträda på det sättet? För det var väl Du som satt i bilen hälsningar Lars Herlin

  4. Först och främst, vill jag påpeka att jag inte har någon politisk agenda, utom att jag är dubbel neutral som Schweiz född av Svenska föräldrar, dock, hindrar detta ej resenserandet eller refererat av olika scenarion från de mest esoteriska eller oväntade kosmiska håll. Om man ska tro Michael Horn Amerikansk, talesperson för den Schweiziske opolitiske om än motsatt Schweiziskt EU medlemskap UFO kontaktpersonen Billy Meier, http://m.youtube.com/watch?v=pXyHhUSeJeU så är kandidater för framtida medlemskap i EAU såväl Turkiet som Iran. Dessa geopolitiska drag, skulle kan tänka motiveras av energipolitisk dominans och territoriella havsgränser.
    Det är svårt att inse att kontroll och frihet är illusioner man kan fråntas, och än svårare att uppge är dominans från såväl EU som EAU håll. Tillåt mig dock rekommendera filmen instinct med Anthony Hopkins i huvudrollen. För http://m.youtube.com/watch?v=EJKO7JKBzNE som tankeställare för sk. ”Takers”. För övrigt visar forskningen att också primater har moraluppfattning och förväntningar på rättvisa vid samarbete. Återhållsamhet borde härvidlag vara dygden och ledordet. Eller i Falun Gong termer att uppge fasthållanden. För att uppnå fred bör Vi underkänna misstro som styrfaktor och förhandlingsvägen bör vi bemöda oss om uthålligt, för att förvåna även de mest lagbundna historiska förutsägelser med en bättre lösning.

  5. صدور حكم الإعدام على 529 في أول جلسة للنطق بالحكم ما هو إلا عبارة عن بلونه اختبار للانقلابين حتى يشاهده رد الفعل المجتمع المصري تجاه هذا الموقف هل بالسلبي آم بالإيجابي وهل المقاومة المستمرة ستقف آم ستزيد وما يتأكد صحت كلامي ونحن نتذكر الحكم على فتيات 7 الصبح ب14 عام وما حدث من التابعيات وأنتها الآمر بالإفراج عنهم فالانقلابين يعلمون جيدا إذا صدر هذا الحكم وتنفيذه ستكون كرسه حقيقته عليهم في الداخل والخارج لكثرت العدد وهذا يتأكد آن الانقلابين فقده السيطرة على الأمور في الداخل والخارج وان رجال الشرطة والجيش بدء يشعرون انهم يتورطون مع الانقلابين في أفعال لا يتقبلها المجتمع المصري وفى حالت سقوط الانقلابين ماذا سيكون مصيرهم فالشرطة والجيش هم آداه تنفيذ للفكر الانقلابي وإذا تخله عنهم سقط الانقلابين

  6. Tack för Nyhetsbrev

    Alltid lika intressant att läsa och begrunda

%d bloggare gillar detta: