En vattendelare

BRYSSEL: Det blev tydliga och bra slutsatser från mötet med Europeiska Rådet i Bryssel, och det inte minst genom Fredrik Reinfeldts och Sveriges i övrigt insatser i diskussionerna.

På förmiddagen i dag undertecknade så stats- och regeringscheferna associeringsavtalet med Ukraina, vilket var en mycket viktig signal om vårt stöd till landet och dess politiska ledning.

Det första mer formella mötet inom denna nya ram mellan Ukraina och EU kommer nu att äga rum i april, och beslutet om detta togs samtidigt med beslutet att ställa in det toppmöte med Ryssland som var planerat att äga rum i Sochi i juni.

Undertecknandet i Bryssel kom nu att ske samma dag som man i Moskva tar de sista formella besluten om att ansluta Krim till Ryssland.

Hur denna kris kommer att fortsätta att utvecklas är fortfarande mycket osäkert.

Vi kan inte bortse från de ihållande och mycket trovärdiga uppgifter om fortsatta och pågående koncentrationer av ryska stridskrafter runt Ukrainas gränser.

Att avgöra vilka intentioner ledningen i Kreml kan ha är inte enkelt, och det är inte ens säkert att några avgörande beslut har fattats, men att det nu håller på att byggas upp en förmåga för att snabbt kunna göra en militär operation in över östra, södra och centrala Ukraina förefaller tydligt.

Inte minst mot denna bakgrund är det viktigt att internationella observatörer mycket snabbt kommer på plats. Vi hade önskat ett tydligare och snabbare beslut av det Europeiska Rådet på just denna viktiga punkt.

Ungefär samtidigt som Fredrik Reinfeldt lämnade Bryssel efter viktiga diskussioner också om energi- och klimatpolitiken anlände jag hit för årets upplaga av Brussels Forum med bl a EU:s Herman van Rumpuy och Nato:s Anders Fogh Rasmussen, men också Ukrainas utrikesminister Andrii Deshchytsia, på det omedelbara programmet.

Men jag ser att också Rysslands ambassadör till EU och min gamle och duglige medarbetare i Bosnien Vladimir Chizov har anmält sitt deltagande till konferensen. Jag skall inte tynga vår gamla vänskap med att fråga honom om vad han tycker om det som nu sker.

Tyvärr är det ju en vattendelare vi ser. Alldeles uppenbart för Ryssland, tydligt för Europa och dessutom med uppenbara globala implikationer.

Det är dessvärre lätt att dra slutsatsen att det fönster av goda möjligheter som öppnades upp för Europa 1989/1991 nu mer definitivt stängts.

Utvecklingen under de senaste åren har förvisso varit bekymmersam, men ändå inte fullständigt definitiv.

Det var ju trots allt inte så rasande länge sedan vi i november 2009 satt på ett konstruktivt och bra toppmöte mellan EU och Ryssland i Stockholm och talade om det ”partnerskap för modernisering” som vi då hade all anledning att ha stora förväntningar på.

Och snart därefter togs ju i Berlin initiativ till den s k Mesebergs-process som syftade till att pröva om det fanns förutsättningar för ett närmare samarbete mellan EU och Ryssland i olika europeiska säkerhetsfrågor.

Allt detta ligger nu i gruset, och i stället har vi ett Ryssland som närmast går till storms mot samarbete, förtroende och säkerhet.

De har omedelbart militärt vunnit Krim, och fått en kortsiktig nationalistisk yra, men att detta skulle stärka eller främja Ryssland i det lite längre perspektivet har jag utomordentligt svårt att se.

Detta är någonting som vi definitivt inte har anledning att glädja oss över. Jag ser att det finns en och annan i debatten som med lätt glädje stiger fram och säger ”vad var det jag sa”.

Jag tillhör inte dessa.

En annan utveckling hade varit både möjlig och önskvärd, men stämningarna i reflexerna i Kreml ledde åt ett annat håll. Jag är övertygad om att det Ryssland som strävar efter modernitet, liberalisering och samarbete med världen i dag är i lika stor som tyst sorg.

Men vi är där vi är och måste forma politiken framöver därefter. Och nu är det alldeles uppenbart att Europa behöver strategisk både eftertanke och framtidsblick som sällan förr.

Saker är inte enkla längre. De är mycket långt därifrån.

Här på Brussels Forum står mycket på programmet, men de mer informella diskussionerna kommer nog så gott som enbart att handla om just dessa nya, allvarliga och bekymmersamma perspektiv.

Gradvis kommer säkert nya slutsatser att växa fram. Vi har gått in i ett nytt skede i den europeiska politiken.

7 kommentarer till En vattendelare

  1. Petter Sehlin skriver:

    Det finns inte mycket att glädjas åt i det som nu sker. Distanseringen mellan Europa och Ryssland är inte till gagn för någon, allra minst det ryska folket.

    Men, om det vi sett under de senaste veckorna (och som vi kanske ser allra tydligast i och med dagens möte) är början till en återupprättelse av EU och de ideal som EU grundar sig på, då finns det ändå något att glädjas över.

    Det embryo till en verklig europeisk energiunion som vi nu ser är något som jag drömt om i många år. Jag har inte kunnat förstå varför det varit så svårt att bryta ner de nationella gränserna för energiproduktion och fördelning. Handel ja, den finns redan, men produktion och fördelning har präglats av en nationell protektionism som allvarligt skadat vår möjlighet till en miljöriktig och ekonomisk energiframställning.

    Tack Carl och övriga i vår regering som jobbar för detta.

  2. Kachina skriver:

    Jag ser det som att bägge parter målat in sig i ett hörn och den enda vägen ut är en militär aktion. Jag hoppas att jag har fel.

  3. Carina Rydberg skriver:

    Publicera inte men det blir krig. Fast av ett annat slagän det som pågår vad gäller Ukraina och Krim.. Min enda hyfsat fungerande dator blev obrukbar efter dagens inlägg:
    http://www.boktipset.se/blogg/carinarydberg/2014/03/21/fredagsfasa-med-ruggiga-vampyrer-och-hamnare-fran-det-forflutna-men-forst-naste-man-till-rakning-gottfrid-svartholm-warg/

    – och eftersom du förmodligen vet hur de här trollen fungerar så tror jag du förstår varför.

    I morgon gör jag fullständigt upp räkningen med Svenska Akademien – om inte Peter Englund tar sitt förnuft till fånga.

    Den dator jag för närvarande kan använda mig av visar förmodligen en falsk version av din sida. Men förhoppningsvis får du det här ändå.

  4. nubbe skriver:

    Många inlägg gällande Ryssland av förståeliga skäl men har du inga kommentarer kring det land du håller väldigt kär, Turkiet. Ett land som vägrar erkänna folkmord, struntar i mänskliga rättigheter, konfiskerar kyrklig mark, bryr sig inte om minoriteternas rättigheter, vill omvandla ett kristet världsarv(Aya Sofia) till en moské, stänga ner Youtube, Facebook och nu Twitter…..

  5. Tack för Nyhetsbrev. Alltid oerhört intressant läsning.

  6. Kachina skriver:

    Humor är ett bra sätt att hantera en kris, vare sig det gäller terroritella anspråk elle försöken att skapa en arbetslinje.

    Saxat ur flödet på Internet. Källa okänd:

    ”Ett svenskt och ett japanskt företag bestämde sig för att utkämpa en årlig roddtävling med åttamannalag. Bägge manskapen tränade länge och när dagen för kapprodden kom var båda lagen i absolut toppform med japanerna vann med ett försprång på 1 km. Efter nederlaget var moralen i botten hos det svenska
    laget.

    Högsta ledningen beslutade att man skulle vinna påföljande år och tillsatte en projektgrupp som skulle undersöka problemet. Projektgruppen upptäckte efter mycket analyserande att japanerna hade sju man till att ro och en man till att styra, medan det svenska laget hade en man till att ro och sju som styrde.

    I denna krissituation visade ledningsgruppen prov på avsevärd handlingskraft. Man engagerade en konsultfirma som skulle undersöka strukturen i det svenska laget. Experterna kom efter flera månaders arbete fram till slutsatsen att det var för många som styrde och för få som rodde. Mot bakgrund av experternas rapport genomfördes omedelbart förändringar i lagstrukturen.

    Nu hade man fyra styrmän, två överstestyrmän en styrledare och en roddare. Dessutom införde man ett poängsystem för att motivera roddaren. ”Vi måste utvidga hans arbetsområde och ge honom mera ansvar”.

    Året därpå vann japanerna med ett försprång på 2 km. Det svenska bolaget avskedade roddaren med hänvisning till dålig arbetsprestation, men betalade dock ut en bonus till ledningen som uppskattning för de stora ansträngningar den lagt ned.

    Konsultfirman utarbetade en ny analys, varav man drog slutsatsen att man hade valt rätt taktik och att motivationen också var god, och att det alltså måste vara materialet som behövde förbättras. Idag är det svenska bolaget i färd med att utveckla en ny båt.”

  7. flyktingar skriver:

    Liksom första krimkriget 1853-55 handlar dagens konfrontation om så mycket mer än Ukraina och Krim. Om ledarna i Ryssland och EU väljer att se sig själva i sådant historiskt ljust, så riskerar det att bli riktigt rörigt framöver, både här och där… Sist det begav sig ledde det även till en uppgörelse i Östersjön.

%d bloggare gillar detta: