Ett oberäkneligt Ryssland

STOCKHOLM: I en nationalistisk yra vi sällan sett maken till gick president Putin i dag vidare och annekterade Krim till det ryska territoriet.

Det är decennier sedan vi senast såg en makt med militärt våld ändra på Europas gränser på detta sätt.

Och konsekvenserna är svåra att förutse.

Ryssland har nu blivit en oberäknelig makt, och dessutom med en tröskel för användning av militär makt i sitt närområde som är lägre än vad de flesta tidigare hade utgått från.

Detta kommer att påverka mycket. Inte minst gäller det olika delar av de ekonomiska relationerna. Ryssland är plötsligt förknippat med risker på ett sätt som inte borde ligga i landets intresse.

President Putins långa anförande i Kreml i dag var något av en politisk stridsförklaring mot den västliga värld som landet ju tidigare sökt samarbete med.

Jag minns hans omtalade anförande vid säkerhetskonferensen i München 2007, men dagens anförande kommer nog på ett helt annat sätt att ses som en vattendelare i Rysslands utveckling.

Säkert leder detta till en del kortsiktiga inrikespolitiska poäng. Äventyr av detta slag brukar ha den effekten.

Men den stora frågan är självfallet vilka som kommer att bli konsekvenserna på längre sikt. Och att de på ett eller annat sätt kommer att bli betydande är ställt utom allt tvivel.

Så sent som när vi i kretsen av EU:s utrikesministrar i måndags diskuterade situationen fanns det en och annan som trodde att det fanns en möjlighet att diplomatin skulle förhindra president Putin att ta detta steg.

Men därav blev intet.

Det fanns inget drag av försonlighet gentemot omvärlden i det långa anförandet. Och mycket illavarslande var också att de som i Ryssland anmäler avvikande åsikt omnämndes som ”förrädare”. Ett hårdare inrikespolitiskt klimat torde dessvärre tillhöra det som är sannolikt i detta läge.

Att relationerna mellan de ryska och ukrainska nationerna kommer att försämras kraftigt på grund av detta framstår som tämligen klart.

Att detta skulle ligga i Rysslands långsiktiga intresse är utomordentligt tveksamt. De pliktskyldiga ord president Putin riktade till Ukraina i sitt tal förklingade nog ohörda.

För vår och EU:s del handlar nu mycket om stödet till Ukraina. I morgon kommer vi att närmare diskutera förberedelserna för mötet med EU:s stats- och regeringschefer på torsdag och fredag, och i morgon eftermiddag träffar Fredrik Reinfeldt EU-nämnden för att diskutera förberedelserna.

I dag har USA:s vicepresident Biden varit i Warszawa, och i morgon kommer han att vara i Vilnius. Förutom den polska ledningen träffar han presidenterna för de tre baltiska staterna.

Nästa vecka kommer USA:s president Obama till Europa, och i anslutning till det Nuclear Security Summit som kommer att hållas i Haag blir det nu också ett möte med G7-länderna för att diskutera just utvecklingen i Ryssland och stödet till Ukraina.

Min dag i dag avslutades med att jag hade en möjlighet att framföra hälsning till firandet av det persiska nyåret Nevruz i Kungsträdgården i Stockholm.

Och jag mindes besök i Mazar-e-Sharif, Isfahan, Erbil och Baku och andra delar av det vida kulturområde där denna tradition är viktig, levande och stark sedan omkring 4.000 år tillbaka.

I morgon är det ny dag. Och fortsatt arbete här i Stockholm.