Starka slutsatser i Bryssel

BRYSSEL: Snövädret på morgonen försenade mig lite till de olika mötena i dag, och de började ju med det möte med Ukrainas utrikesminister som min slovakiske kollega Miroslav Lajcak och jag hade inbjudit till.

Men det blev en nyttig genomgång, med praktiskt taget alla EU:s utrikesministrar på plats.

Enigheten i bedömningen av situationen är i det närmaste total.

Den diskussion vi har handlar nu om åtgärder på kortare sikt och konsekvenser på längre sikt.

Vi har nu fattat beslut om att sätta upp ett antal personer på den restriktionslista som innebär bl a att de inte har möjlighet att få visum till EU.

Och vi gjorde i våra diskussioner klart att om krisen fortsätter är vi utomordentligt beredda att gå vidare med att lägga till nya namn till denna lista.

Det ryska agerandet vad gäller Krim är i alla delar oacceptabelt.

Men nu finns ju också ytterligare och ytterligt oroande signaler om att det ryska agerandet är inriktat på en destabilisering av östra och södra Ukraina som kan tjäna som förevändning för en intervention enligt den modell som nu etablerats på Krim.

Här måste vi vara tydliga i vår politik gentemot Ryssland och vårt stöd till regeringen i Krim, och viktigt vore också med internationella observatörer på plats så snabbt som möjligt.

Jag föreslog tidigt en EU-närvaro eftersom jag knappast trodde att det skulle bli möjligt att få ett snabbt beslut inom OSCE.

Så har också visat sig vara fallet, men det finns nu de som ser tecken på att detta håller på att förändras.

Den som lever får se. Bara det inte blir för sent.

Kanske blir det för stats- och regeringscheferna när de möts på torsdag och fredag att värdera den situationen närmare.

Men ytterligt viktigt är att snabbt få till stånd en bättre internationell närvaro i de olika delarna av Ukraina.

Och mandatet för en sådan närvaro måste självfallet omfatta Ukraina i dess helhet, även om vi nog kan utgå från att Ryssland kommer att blockera dess tillträde till Krim.

Det förslag som i dag officiellt presenterats av Ryssland har föga med detta att göra.

Vad man där föreslår är någon form av process som skulle fatta beslut om Ukrainas framtid i en rad olika avseenden, men då ett Ukraina som inte längre inkluderar Krim.

För mig för detta tankarna till när man i Yalta i februari 1945 under sovjetiskt tryck började fatta beslut om Polens politiska framtid.

Vi vet dessvärre hur det slutade. Och något sådant – över huvudet på Ukraina självt – kan vi aldrig medverka till.

Hur relationerna med Ryssland kommer att utvecklas på längre sikt kommer vi att ha anledning att diskutera mer på djupet.

I dag diskuterade vi också om vi skall inställa det toppmöte mellan EU och Ryssland som skall äga rum i Sochi i juni.

Att göra så innebär förvisso inte att det saknas kanaler för kommunikation med den ryska ledningen, men att nu sitta ner och tala om det som tidigare brukade kallas ett strategiskt partnerskap kanske inte framstår som naturligt.

Men hur vi kommer att gå vidare i den frågan avgörs mot slutet av veckan.

Efter en lång dag här återvänder jag nu till Stockholm och några dagar av arbete hemma. Det är i alla fall så planeringen ser ut just nu.

Till det arbetet hör då också självfallet förberedelserna för diskussionerna om Ukraina när stats- och regeringscheferna möts på torsdag.

Då kommer också de viktiga politiska delarna av det omfattande associerings- och samarbetsavtalet med Ukraina att undertecknas.

Och det är en mycket viktig signal om EU:s stöd till Ukraina i denna kritiska situation.