Och nu till Narva

DONETSK-TALLINN: Tidigt i dag på morgonen lämnade Danmarks utrikesminister Lidegaard och jag Kiev och flög till Donetsk i den allra östligaste delen av Ukraina.

Och skälet till det besöket var alldeles självklart att det – vid sidan av Krim – nu är situationen här som står i centrum för konfrontationen mellan Ryssland och Ukraina.

Jag har i olika sammanhang varit tre gånger tidigare i den viktiga staden, och även om den till både historia och karaktär skiljer sig åtskilligt från centrala och framför allt västra Ukraina, har det varit min slutsats att dess ukrainska identitet ändå är påtaglig.

Det var på slutet av 1800-talet som en ingenjör från Wales började att bryta kol här, och ur detta växte snabbt fram ett av Europas starkaste kol-, stål- och industribälten.

Och så är det fortfarande. Om jag inte missminner mig svarar området fortfarande för upp mot en tredjedel av den samlade ukrainska ekonomin.

Här är också styrkebältet för det regionparti som ju i de senaste valen varit Ukrainas starkaste, men som ju nu befinner sig i djup kris efter f d presidenten Yanukovich fanflykt och avslöjandena om hans korruption och levnadsstil.

I denna kris har det funnits grupper som högljutt ropat på Ryssland och försökt ockupera byggnader inte minst här i Donetsk. När man lyckats med att ockupera regeringsbyggnader har man hissat den ryska flaggan på dessa.

Senast i går var det oroligt i Donetsk. En relativt stor pro-Maidan demonstration möttes av mycket aggressiva pro-ryska motdemonstrationer med våldsamma sammanstötningar som följd.

Men när vi landade på förmiddagen lyste solen och staden gav ett lugnt och avspänt intryck.

Och nytillträdde guvernören Sergey Taruta gjorde ett lugnt intryck när han redogjorde för situationen. Människors oro hade först och främst sin grund i den mycket besvärliga ekonomiska situationen, men sedan hade detta utnyttjats av agitatorer som kommit från andra sidan gränsen med säckar av pengar för att skapa oro.

Men med ny ledning hade polisen, sade guvernören, upprätthållit ordningen och avvärjt de olika försöken att skapa en djupare kris. Och han trodde att det skulle så förbli.

Från mötet med guvernören for vi till den enorma Donbass-stadion och träffade regionens ledande industrialist Rinat Ahmetov. Jag var här tillsammans med Polens Radek Sikorski och såg på fotboll tillsammans med honom för ett och ett halvt år sedan.

Rinat Ahmetov gav i grunden samma bild, och var mycket tydlig i sitt stöd såväl för premiärminister Yatsenyuk i Kiev som guvernören Taruta. Att det fanns de som försökte vigla upp stämningen, och skrämma människor med olika förmenta hot, var bekymmersamt, men borde kunna hanteras.

Liksom vid tidigare möten var han också klar när det gällde nödvändigheten av Ukrainas europeiska orientering och det viktiga avtalet med EU. Men självfallet oroade de brutala ekonomiska åtgärder som Ryssland både satt in och hotat med. Han återkom ofta till det ansvar han kände som arbetsgivare för 300.000 människor i denna region.

När vi klev ut i solen efter samtalet med Ahmetov, och satte oss i bilarna mot flygplatsen, kom nyheten om arr det ockuperade parlamentet på Krim nu ber om anslutning till Ryssland. Och från Moskva meddelas samtidigt att man där nu kommer att fatta beslut om förenklade former för delar av andra länder som vill ansluta sig till Ryssland.

Är det en tillfällighet att dessa besked, som ju innebär att konflikten trappas upp, kommer samtidigt som EU:s stats- och regeringschefer samlas i Bryssel?

Hur som helst innebär det att den förhoppning som fanns i slutsatserna från mötet med EU:s utrikesministrar i måndags om att Ryssland skulle ta steg för att trappa ner konflikten inte infriats.

När jag nu landar i Tallinn – och lägger upp detta – är det för att med mina nordiska, baltiska och centraleuropeiska kollegor ta vägen till Narva vid gränsen till Ryssland för middag och diskussioner som självfallet kommer att domineras av denna fråga.

På planet läste jag kapitlet i Lars Fredéns viktiga bok om vår Baltikum-politik om hanteringen av den s k Narva-krisen sommaren 1993. Vad som kunde utvecklats till en av de allvarligaste säkerhetspolitiska kriserna i vårt närområde kunde då avvärjas.

Men mycket var annorlunda då.

I Moskva satt president Yeltsin och utrikesminister Kozyrev, och trots att rödbruna krafter spelade sina dunkla spel, inte minst riktade mot de baltiska staterna, var ledningen i Kreml inte intresserad av ännu en kris kring sina gränser.

Det – i förening med en del andra faktorer – gjorde att den krisen trots allt kunde lösas.

Det har flutit mycket vatten genom Narva-floden sedan dess, och nu är Estland etablerad och respekterad medlem av såväl EU som Nato.

I kväll blir det så middag i den gamla i grunden tyska korsriddarborg som över floden blickar ner på den gamla ryska borgen i Ivangorod.

På få platser i Europa är mötet mellan Öst och Väst så visuellt starkt som just här i Narva.

10 kommentarer till Och nu till Narva

  1. pairis skriver:

    ”En ledande industrialist” hmmm…Här en annan beskrivning om ert möte och om oligarken i fråga:http://www.expressen.se/nyheter/carl-bildts-mote-med-oligarken-achmetov/
    Visst undrar man i hur grumliga vatten som saker och ting avgörs. Handlar allt om privata förmögenheter?

  2. Rulle skriver:

    Är det tillåtet enligt alla krigets och Ukrainas lagar att gå omkring starkt beväpnad utan identifikation?
    Kan inte de som ändå gör så, med rätta kallas rövare och banditer?

  3. Så här lät det förra gången: /www.baldoreportage.se/baldotantens-blogg-19897567

  4. nolies skriver:

    Vi har tidigare hört här om den ryska propagandan. Nu verkar detta spridit sig till västerländsk gammelmedia…
    ”The clash in Crimea is the fruit of western expansion”
    http://www.theguardian.com/commentisfree/2014/mar/05/clash-crimea-western-expansion-ukraine-fascists

  5. När ledare inte svansar efter marknaderna eller låter världsekonomin och bankerna driva politiken. Utan väljer att låta förnuftet styra uppnås fred. Dvs om lågkonjunktur pga. embargon mot världsekonomin och valutaurholkning sätts inom parentes finns plötsligt utrymme för osjälviskhet länder och geopolitiska block emellan. Låt ej Rubel Dollar och Euro eller BNP vara aktörer i stället för er själva. Ni är rättvisan ! Ni är rättfärdigheten ! Ni är folkens hopp och folken är framtid ! Territorierna ligger där dom ligger. Ni är oberoende av allt utom samvetet använd er känsla för sanning låt medkännande och stoicism komma till tals sinsemellan.

  6. gilroitto skriver:

    Hittar ingen rapportering om vad som sägs i rysk tv och media. Det måste väl vara en avgörande pusselbit i hur etniska ryssar uppfattar läget och känner behov att agera?

  7. kris08 skriver:

    Är det konstigt att Putin har så lite respekt för EU?
    Långdragna diskussioner om eventuella hot om sanktioner, samtidigt som Frankrike levererar utrustning för nästa invasion!

    http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/mitt-i-krisen-frankrike-saljer-vapen-till-putin_3336400.svd

  8. Nolies: Pratet om den ryska propagandan är inget annat än västpropaganda – det mediatryck som väst kan skapa är ju så mycket större. Ryssarna kan ju inte konkurrera på långa vägar i räckvidd. Räcker ju med att kolla Google News och räkna antalet publiceringar för de nyheter som anses utgöra rysk propaganda för att inse detta faktum.

  9. Kachina skriver:

    Den här konflikten berör inte oss, vanligt folk, fast förankrade i verkligheten. Det är en strid mellan två feodalvälden.

    Det är en strid mellan de som förhandlar ”von oben”. Varför skall vi som lever i verkligheten befatta oss med sakfrågan?

    Låt dessa moguler förgöra sig själva.

  10. utrat skriver:

    Varför har Estland ännu inte accepterat ryskan som ett minoritetsspråk? Det skrevs ju en gång in som villkor när Estland gick in i EU men är ännu inte ratifierat(vad jag vet) Språk är viktigt som vi ser i dessa dagar(ochvar det även som skäl när tyskarna gick in för att hjälpa sudettyskarna) Detta är förstås esternas egen sak men eftersom vi ska försvara Estland så har vi rätt att ha denna åsikt..

%d bloggare gillar detta: