Nu till Isfahan och Teheran

ISTANBUL: Det blir några timmars väntan här vid Bosporen innan jag i natt flyger vidare först till Isfahan och senare till Teheran för mitt redan i förväg uppmärksammade bilaterala besök i Iran.

Förbindelserna mellan våra bägge länder går tillbaka till etablerandet av diplomatiska relationer så tidigt som 1683. Och länge var också de ekonomiska förbindelserna omfattande.

Den islamska revolutionen 1979 mot den tidigare västorienterade Shahens envälde förde in landet på en ny och i många avseenden komplicerad väg, med det åtta år långa och ohyggliga krig som följde på Saddam Husseins anfall som formande mycket av landets utveckling.

Dessa år var också år av massiv repression, och det är ju ett av skälen till att vi i dag har ca 100 000 personer med bakgrund i det iranska samhället verksamma i Sverige.

De är en viktig och uppskattad del av vårt samhälle, och gör värdefulla insatser på många områden, men jag vet att de samtidigt känner en stolthet över den persiska kultur och historia som de ju har sina rötter i.

Senast en svensk utrikesminister besökte Teheran var när Anna Lindh avlade ett kort besök i april 2002. Sedan dess är det nog korrekt att säga att besöksutbytet på ministernivå mellan Iran och EU-länder har varit sparsamt.

Irans dåvarande utrikesminister Mottaki besökte dock Sverige för samtal med mig i maj 2007, och det har blivit en del samtal också sedan dess i samband med olika internationella möten.

Under dessa år har vi tillhört dem som tydligast argumenterat för en diplomatisk dialog för att uppnå en lösning inte minst på den nukleära fråga som ju kommit att dominera relationerna mellan Iran och det internationella samfundet.

Med stor tydlighet har vi varnat för att gå konfrontationens väg.

Men under dessa år har vi samtidigt varit bland dem som varit tydligast i kritik av situationen för mänskliga rättigheter i landet.

Iran är ju efter Kina det land i världen där flest personer avrättas. Detta är en politik vi ser som både orimlig och omänsklig, oavsett vilka grova brott som kan ligga bakom den.

Det är därför vi sett det som viktigt att FN:s råd för mänskliga rättigheter satt situationen i Iran på sin agenda.

När Hassan Rouhani valdes till Irans president i juni förra året öppnades dock ett nytt fönster av möjligheter. Valet av honom bars fram av förväntningar på förändring och reformer.

Månaderna sedan dess har ju inneburit en dramatisk och viktig diplomatisk islossning i relationerna med Iran. Viktigast har självfallet varit det interimsavtal i den nukleära frågan som nu kunnat träda i kraft, och som ju också innehåller vissa sanktionslättnader.

När jag kommer till Teheran så är det självfallet i förhoppningen att det skall vara möjligt att gå vidare på denna väg.

Det handlar om en permanent överenskommelse i den nukleära frågan, med trovärdiga försäkringar om att landets kärntekniska program har uteslutande fredliga syften, och därmed ett hävande av alla internationella sanktioner mot landet. Men det handlar också om en dialog om mänskliga rättigheter liksom i en rad olika regionala frågor, såsom Syrien och Afghanistan.

Nyligen var Italiens utrikesminister Emma Bonino i Teheran, och efter mig kommer bl a Polens utrikesminister Radek Sikorski. De budskap vi bär med oss är i alla dessa avseenden desamma.

Det finns områden där jag tycker vi borde diskutera ett närmare samarbete. Med sitt grannskap med Afghanistan har Iran ett enormt problem med narkotikasmuggling och starkt ökat drogberoende. Och här har det internationella samfundet ett självklart intresse att fördjupa samarbetet.

Vi har också varit angelägna om att de olika internationella sanktionerna inte får humanitära konsekvenser som ingen vill ha.

Och det är en fråga som förblir viktig för oss. Vi vill inte beröva svårt sjuka de läkemedel de behöver.

Viktigt vore om vi nu kunde få en tydlig dialog mellan EU och Iran om mänskliga rättigheter.

Frågan om dödsstraffet är viktig, liksom kvinnans ställning och politiska fri- och rättigheter, men självklart kommer jag att ta upp frågan om olika begränsningar på användningen av internet.

Alla i Iran borde t ex ha möjlighet att fritt använda Twitter och Facebook. Iran är inte bara en ung nation – av landets ca 75 miljoner invånare är ca 60% under 30 år – utan också landet med det i särklass största antalet nätanvändare i den delen av världen.

Irans politiska system är en hybrid med olika inslag, och det är tydligt att det inom detta också finns de som ser med betydande misstro på den öppning gentemot omvärlden som nu försiktigt inletts.

Den misstron har delvis sin grund i landets historia och de delvis bittra erfarenheter man anser sig ha av andra länders uppträdande mot det.

Lika djupt som ockupationen av den amerikanska ambassaden i Teheran 1979 bitit sig fast i amerikanskt medvetande sitter minnet av den väststyrda statskuppen 1953 i den iranska politiken.

Och det kommer att vara svårt att komma fram om inte denna misstro börjar att brytas ned. Besök som mitt kan ses som ett led i de viktiga ansträngningarna.

När jag en bra bit in på morgondagen landar i Isfahan är det dock först och främst för att få en bättre bild av landet, dess långa historia och rika kultur.

Här låg en gång huvudstaden i den tidens persiska välde, och det finns ett gammalt talesätt att Isfahan med sin vackra arkitektur, monument och moskéer är halva världen.

Man kan aldrig förstå ett samhälle och ett land om man inte förstår dess historia.

Men på tisdag morgon fortsätter jag så till Teheran, och där blir det så två dagar av huvudsakligen politiska samtal på inbjudan av utrikesminister Javad Zarif.

På torsdag är jag så tillbaka i Stockholm igen, med förberedelser inte minst för mötet med EU:s utrikesministrar måndag därpå och mötet med de nordiska utrikes- och försvarsministrarna på Island omedelbart därefter.

Men på denna blogg blir det nog lite mer sparsamt de närmaste dagarna. Uppkoppling från Iran är nog inte alldeles enkel.

3 kommentarer till Nu till Isfahan och Teheran

  1. tompasss skriver:

    Lycka till!
    Låt inte krigshetsare, Israel-vänner, neocons förstöra närmandet mellan EU/Iran.

  2. Ingrid Jonsson skriver:

    Som sagt lycka till! Jag blir något upprörd när den iranska filmtjejen som jag redan glömt namnet på frankt påstår i Agenda att du inte bryr dig om mänskliga rättigheter. Go for it!

  3. MrZadeeh skriver:

    Tycker att Sverige hållt sig väldigt neutrala i den här sanktioneringen mot Iran och att ni hållt det väldigt bra. Sverige har haft relationer med Iran från 1600 talet och tack för att ni Carl Bildt uppehåller den goda relationen.

    PS. Lär iranier lite om miljö, statsarkitektur och skatter.

    Tack

    Mvh Benjamin.

%d bloggare gillar detta: