Mest Ukraina också i München

MÜNCHEN: Den årliga säkerhetskonferensen här har med åren blivit allt viktigare och viktigare, och när den denna gång ordnades för det 50:e året var detta tydligare än på länge.

I en av dagens paneler framträdde två av de personer som var med och diskuterade på den första konferensen för ett halvt sekel sedan.

Det var dels den ständigt vitale 91-åringen Henry Kissinger och dels den fortfarande stundtals blixtrande f d förbundskanslern Helmut Schmidt med sina 95 år.

Och de hade en förmåga att växla mellan 1960-talets Berlin-kriser och de kommande decenniernas befolknings- och miljöutmaningar som var lika imponerande som inspirerande.

Diskussionerna här sträcker sig över vida fält, men för min del har det fortsatt varit diskussionerna om och med Ukraina och dess olika företrädare som dominerat.

Här handlar det ju om en djup kris i ett strategiskt viktigt europeiskt land där det är uppenbart att utgången kommer att bli av mycket stor betydelse. Det handlar om vad vi skulle kunna kalla en definierande kris för Europa i dess helhet.

På plats här har finns oppositionens ledande företrädare liksom företrädare för regimen, och det säger sig självt att vi från främst EU:s men också USA:s sida – utrikesminister Kerry är också här – haft anledning till utförliga samtal med dem.

Vi fortsätter att arbeta intensivt för en fredlig och demokratisk lösning.

Oroande är att de ryska ekonomiska åtgärderna mot Ukraina nu åter förefaller att skärpas. Att det lät annorlunda från president Putin när han var på toppmöte med EU i Bryssel betyder tydligen föga. Nu ökar pressen åter.

Det är svårt att tolka på annat sätt än att man är oroad över en rörelse mot en överenskommelse mellan regim och opposition i Kiev och vad en sådan skulle kunna komma att innebära.

Och kring detta har vi självfallet diskuterat i kretsen av Cathy Ashton och EU:s utrikesminister på plats här.

Men i övrigt har världens olika utmaningar fladdrat förbi i dagens diskussioner.

Från USA har såväl utrikesminister Kerry som försvarsminister Hagel och en betydande delegation från kongressen varit på plats. Och från Ryssland utrikesminister Lavrov.

I morgon fortsätter vi, men avslutar sedan konferensen med en diskussion om utvecklingen i och med Iran med bl a dess utrikesminister Zarif och mig själv.

Och mer eller mindre direkt från denna beger jag mig iväg i riktning mot det besök i Iran som börjar på måndag förmiddag.

5 kommentarer till Mest Ukraina också i München

  1. ture sjolander skriver:

    Det handlar nastan aldrig om ”regim” vs ”oposition” utan snarare om opposition vs opposition, dar matematik blivit ”demokrati”.
    Du ar nu alldeles for inbaddad i en gangbildning och borde kasta in handuken som utrikesminister och sikta pa att pa nytt bli Sveriges Statsminister, som riksdagsvalet narmar sig.
    Den nuvarande Statsministern kan sakert fa ett gig som ambassador i en liten nation nagonstans i varlden t.ex. Palestine eller konsul i Nya Guinea.
    Sveriges utrikespolitk, ja den skoter jag battre an nagon annan person har i landet, och med oflackade hander, och utan inbillade/inbillande bundsforvanter.
    http://www.flickr.com/photos/96163307@N00

    Rollen som ”landsfader” (for en svensk republik) kanske passar dig battre vid din alder nu med alla dina samlade erfarenheter.
    Du kan stifta ett nytt ordsprak for Sverige pa ett nytt mynt: ”Je ne sais pas”
    Ta mig pa orden utan att skapa en rod rora eller bla rora!
    Sverige behover en ”Global Patriot” ASAP.

  2. flyktingar skriver:

    Yttre intressen i ett land kan upplevas smickrande men det är ett tveeggat svärd. Om en yttre makt visar intresse, så är risken stor att någon annan också gör det. Helt säkert var målen med Carl Bildts besök helt andra än Syriens mänskliga katastrof. Besöken då, ska snarare ses som några i raden och därmed uttryck för Västs förnyade intresse för regionen i stort. Kanske smickrade denna uppmärksamhet regimerna på kort sikt men det var samtidigt startskottet till den arabiska våren. Kombinationen av västerländsk uppmärksamhet, Syriens inhemska frihetssträvande opposition och islamisk jihadism, typ ISIS och Al Quaida, för regionalt herravälde över Mellanöstern ledde till den totalitära syriska administrationens kollaps.

    När nu västerländska diplomater börjar intressera sig för Iran, så kanske det kortsiktiga syftet är att smickra/belöna mullaregimen för dess framgångsrika styre men de mer långsiktiga effekterna är svårare att överblicka. Är Carl Bildts besök startskottet på en tusenårig mullastyrd iransk vinter eller förebådar besöket en iransk vår?

  3. stig2entreprenoren skriver:

    Det är inte lätt för Ryssland och Putin.
    De har inga industriprodukter att sälja till världen utan de får hålla sig till gas och olja. Inga forna ”vänstater” vill vara med dem längre.
    USAs president tycker ej Ryssland är ”stort och viktigt” längre och ignorerar toppmöten. Putin vill hålla uppe fanan men ingen bryr sig.
    Nu när de ordnar till OS-fest för dyra pengar så protesteras det både här och där. Ukraina är bland de sista halmstråna?
    Det finns många ryssar utanför Moskva och i Sibirien som förtjänar ett bättre öde. Hur kan vi hjälpa till? Utbytesstudenter, turism, kulturutbyte, etikseminarier?

  4. tompasss skriver:

    Det kan inte vara helt friskt att stötta neonazister i demonstrationståget i Ukraina som EU gör, för ryss skräcken.
    Vad håller ni på med?!

  5. Per Fredö skriver:

    Iran är en fullblodspartner till inte bara till el Assad utan det sker också i samarbete med Putin.

    Dit hör inte minst att hålla denna regim vd makten med alla tänkbara medel.

    Därutöver finns klara bevis på massivtortyr och avrättningar pågår i syriska fängelser.

    Göm inte det!

    Liksom alls vidriga kränkningar av mänsklia fri-och rättigheter i Iran.

%d bloggare gillar detta: