Från Davos till Norrköping och Linköping

DAVOS-STOCKHOLM: I snöyra denna morgon lämnade jag det nu avslutade stora världsekonomiska mötet i Davos och återvänder till Stockhon och arbetsuppgifter hemma.

För min del visade det sig vara den adertonde gången jag deltagit i dessa möten. Förvisso inte varje år, men då och då sedan slutet av 1980-talet. En vid det här laget ganska så lång tid.

Under de senaste åren är det ju effekterna av den globala ekonomiska krisen som på ett eller annat sätt stått i centrum för diskussionerna.

Men i år var atmosfären i Davos tydligt annorlunda i detta viktiga avseende.

De nordamerikanska ekonomierna går påtagligt bättre. Eurozonen börjar äntligen visa försiktigt positivt siffror. Signaler om reformer i Kina leder till viss tillförsikt. Till och med Japan verkar nu vara på väg in i en mer positiv dynamik.

Nu är det i stället vissa av de s k tillväxtekonomierna som är i fokus när det gäller oro på grund av olika finansiella obalanser.

För min del har dagarna i Davos dominerats av dels den globala nätpolitikens olika frågeställningar och dels diplomati och kontakter kring de olika krishärdar vi ju har runt om i världen.

Jag var ju fått uppdraget att leda en oberoende internationell kommission med uppgift att skissera regler och ramar för det globala nätets utveckling och användning.

Och offentliggörandet av detta gick ju ett betydande internationellt genomslag.

Arbetet kommer att inledas mer på allvar mot slutet av våren, och beräknas sträcka sig över de kommande två åren.

Kring dessa frågor fördes alldeles självklart åtskilliga diskussioner i Davos.

Men kriserna tenderar alltid att dominera.

Från samtal med internationella Röda Korset om de akuta utmaningarna i Afrika, Levanten och Afghanistan till mer eller mindre ständiga samtal och kontakter kring förhandlingar om Syrien och den politiska krisen i Ukraina.

I Kiev förefaller president Yanukovich nu att ha insett att han behöver göra eftergifter för att inte förlora kontrollen helt och hållet.

I går kväll erbjöds oppositionens Yatsenjuk att ta över posten som premiärminister, och det talades om att revidera de repressiva lagarna.

Om det handlar om ett genuint erbjudande eller en skenmanöver för att vinna tid i ett tilltagande trängt läge diskuteras med all säkerhet med stor intensitet i Kiev just nu.

Men att krisen i och med detta gått in i ett nytt skede är nog tydligt. De kommande dagarna, med såväl toppmöte i Bryssel mellan EU och Ryssland som Cathy Ashton i Kiev, blir mycket viktiga.

I morgon kommer jag att möta världen i Sverige med besök i Norrköping och Linköping.

I Norrköping blir det besök på Migrationsverket medan det i Linköping blir bl a helikopterflottiljen och diskussion med studenter på Linköpings Universitet.

Men sedan blir det, som det ser ut just nu, dagar hemma i Stockholm innan det på fredag bär iväg till München och den årliga stora säkerhetskonferensen där.

Där liksom här kommer den nya situationen med Iran att vara mycket i centrum – jag kommer bl a att tillsammans med IAEA-chefen Amano ha en offentlig diskussion med Irans utrikesminister Zarif – och direkt därifrån åker jag på det första besöket av en svensk utrikesminister i Iran på mycket länge.

Italiens Emma Bonino var där för några veckor sedan, och Polens Radek Sikorski kommer att komma lite senare. Även Catherine Ashton diskuterar nu ett besök.

Om den utrikespolitiska förändringen i Iran är varaktig vet vi i dag inte, men denna diplomati syftar inte minst till att försöka få ett svar på den frågan, och att i den mån vi kan försöka att påverka utvecklingen i mer positiv riktning.

Men nu är det närmast Norrköping och Linköping som står på mitt program.

3 kommentarer till Från Davos till Norrköping och Linköping

  1. tompasss skriver:

    Tyvärr bildt men iran kommer inte att börja stöda terrorn/al qaeda i syrien som ni i EU.

  2. Medan herr Bildt solat sig i glansen av världsledare och njutit av fina viner och lyxmiddagar på det lilla internatet i Alperna så har de extremnationalistiska stormtrupper som han han stödjer i stort sett fullbordat den planerade statskuppen i Ukraina. Länken nedan visar ett exempel på hur det går det till när ”fredliga demonstranter” tar sig in i myndighetsbyggnader och med brutalt våld slår ner ordningsmakten och avsätter demokratiskt valda ledare:

    [video src="http://img.rt.com/files/news/21/fc/20/00/1262675_yt_vinnica_480p.mp4" /]

    Svenska medier tiger om ”demonstranternas” (dvs kuppmakarnas) övervåld mot poliser och presenterar istället sin version, med ett ensidigt fokus på enstaka fall av våld från ordningsmaktens sida, och där all skuld läggs på Janukovytj och andra företrädare för den demokratiskt valda regimen.

    Svenska politikers och mediers mörkande av att det pågår en statskupp i ett land i vår närhet är en fullständig skandal och ännu ett exempel på hur vi systematiskt matas med propaganda och lögner från de som har i uppgift att företräda oss. Bildt själv har varit pådrivande i att hetsa fram den konflikt som nu trasar sönder Ukraina, samtidigt som han ger sken av att vara ”oroad över utvecklingen”, osv.

    Skäms, Carl Bildt, din lögnare.

  3. ture sjolander skriver:

    Sluta att gnalla pa Sveriges folkvalda utrikes representant, Gnall pa folket, molekylerna!
    http://www.sjolanders.homestead.com/

%d bloggare gillar detta: