Ett första steg – ack så svårt, men ack så viktigt…

MONTREUX: Efter en arbetsdag i Stockholm och diverse flyg- och bilresor har jag nu sent omsider kommit fram till staden vid Genève-sjöns östra ände där den officiella inledningen av fredssamtalen om Syrien kommer att ske i morgon.

Några omedelbara genombrott under morgondagen är förvisso inte att vänta. Efter år av konflikt är motsättningarna mycket djupa och den ömsesidiga bitterheten betydande.

Det är inte att åstadkomma genombrott som är den omedelbara uppgiften – snarare att undvika sammanbrott.

Utan att veta någonting utgår jag från att Lakhdar Brahimis strategi, när de egentliga samtalen i mer begränsad krets inleds i Genève på fredag, kommer att bli att försiktigt försöka att lirka fram begränsade överenskommelser i vissa frågor.

Steg för steg skulle man då, i ett mer optimistiskt scenario, kunna närma sig en punkt där man också kunde börja känna på de mer avgörande frågorna.

I dessa är motsättningarna fortfarande mycket djupa, och det skulle inte förvåna mig om vi kommer att få detta illustrerat redan när mötet inleds i morgon.

Medan oppositionskoalitionen SOC ställer omedelbart krav på att president Assad och hans omgivning försvinner, och känner en naturlig bitterhet över det som hänt, har delegationen från regimen i Damaskus med säkerhet inget mandat alls att ens tänka i den riktningen.

De kommer att tala kamp mot terrorism, om försoning och demokratiska val i förhoppningen att man kommer att kunna dominera dessa processer.

Att omedelbart försöka att överbrygga denna klyfta tror jag knappast att Lakhdar Brahimi ger sig på.

Först när ett något mindre förgiftat klimat möjligen kunnat etablerats blir det möjligt att närma sig de mer grundläggande frågorna.

Grunden för samtalen blir det s k Genève1-dokumentet från sommaren 2012 och dess inriktning på att bilda ett övergångsstyre bestående av personer man kan enas om och utrustade med fulla maktbefogenheter.

Vägen dit kommer med all säkerhet inte att bli enkel.

Men även om ett sådant inrättas kommer arbetet att få till stånd en varaktig fred att vara mycket svårt.

Inte minst i de nordliga delarna av Syrien har det ju kommit att etablera sig fundamentalistiska grupperingar som med våld kommer att motsätta sig varje regim i Damaskus som inte delar deras ideologi.

Att integrera dessa i fredsarbetet kommer sannolikt inte att vara möjligt. På ett eller annat sätt, och i ett eller annat skede, måste det skapas förutsättningar för att bekämpa dem.

Samtidigt kommer självfallet de humanitära, ekonomiska och sociala utmaningarna att vara enorma även om man skulle lyckas att i ett visst skede nå en politisk överenskommelse.

Det handlar om decennier innan landet kommer att ha förutsättningar att resa sig ut detta krigs förstörelse, och frågan om det över huvud taget kommer att vara möjligt att återvända till det sekulära och mångfasetterade samhälle som även diktaturen Syrien var måste nog förbli en öppen fråga.

Men uppgiften för morgondagen här i Montreux är dock mer begränsad.

Redan i kväll har det inletts serier av bilaterala samtal mellan de olika nyckelaktörerna för att i alla fall skapa förutsättningarna för ett relativt smidigt förlopp under dagen.

Och lyckas det har i alla fall ett första icke oväsentligt hinder passerats.

Det är sedan det verkliga arbetet börjar.

4 kommentarer till Ett första steg – ack så svårt, men ack så viktigt…

  1. ture sjolander skriver:

    Carl, ta alla statliga akademiska Svensoner i orat den 27 Januari!
    Lat dem veta vilke de ar!
    http://www.monumentintime.homestead.com/
    Snart dansar rattorna pa bordet!

  2. ture sjolander skriver:

    Happy Now Yea
    http://www.newstime2014.com/

  3. ture sjolander skriver:

    tredje gangen gilt:
    Jag bad UD att hjalpa mig att spara upp collectionen i Havana men varken UD eller var ambassad dar svarar pa min forfragan.
    Typiskt va?

  4. ture sjolander skriver:

    Om samtliga tre sidor ”lirkar” for undvikandet av ett sammanbrott forutsatter att samtliga parter ar enogda som ”sammanbrottet” ar pagaende sedan ar tillbaka nu.
    Overenskommelsen om ett genombrott ar prioritet!
    Overenskommelsen om ett omdelbart avslut av allt dodande ar det enda alarmerande i detta redan pagaende sammanbrott.
    Det kan man inte ”lirka” med!
    Om ingen overenskommelse kan beslutas NU for ett permanent Stopp fortsatter sammanbrottet sin gilla gang.
    Nagon eller nagra maste klargora detta med en visdom som alla parter kan forsta. Detta inferno ar inget computer game med vinnare och eller forlorare. Alla ar forlorare i denna primitiva konstellation.

%d bloggare gillar detta: