Beslut om insats i Centralafrikanska Republiken

STOCKHOLM: Faktiskt lite tidigare än beräknat lyckades jag komma hem från dagens olika överläggningar i Bryssel.

Redan i morgon bär det ju iväg igen.

Diskussionen om Irans deltagande har ju lett till viss ny osäkerhet om inledningen av fredskonferensen om Syrien i Montreux på onsdag.

Men min absoluta förhoppning är att denna skall lösas upp och att alla som bjudits in kommer att infinna sig i Montreux i morgon kväll.

Ingen underskattar svårigheterna, men det är trots dessa ett viktigt och ett hoppfullt steg att det efter närmare tre år av förödande konflikt nu i alla fall inleds en diplomatisk process.

Trots att frågan inte stod på dagordningen var det inga svårigheter att snabbt få stöd i EU-kretsen för ett skarpt uttalande rörande det paket med repressiva lagar som trummades igenom i Kiev i torsdags.

Den dramatiska utvecklingen där i går, med bilder som kablades ut över världen, skall i hög grad ses i ljuset av det som hände i torsdags, och den polarisering som nu sker riskerar att göra landets situation än mer besvärlig.

Om de samtal som nu inletts mellan regim och opposition kommer att leda någonstans vet vi inte.

Mot bakgrund av regimens agerande hitintills, och det tryck österifrån vi har all anledning utgå från att den är utsatt för, tror jag nog att man bör dämpa eventuell optimism.

Dagens möte innebar också en lite mer informell diskussion om relationerna till Ryssland, och det är alldeles självklart att den diskussionen präglades starkt av de senaste månadernas utveckling.

Liksom Sverige strävar de flesta länder efter goda bilaterala förbindelser med Ryssland – och det gäller alldeles särskilt de länder som lever i större närhet av Ryssland – men samtidigt har förändringarna i den ryska politiken skapat en delvis ny situation när det gäller relationen till EU.

Rysslands prioritet förefaller nu vara att bygga en egen bastion i form av den kommande s k euroasiatiska unionen, och man gör det dessutom med en retorik som i tilltagande grad riktar sig mot de värderingar som vårt europeiska samarbete grundas på.

Basen är den tullunion man nu har, och som ju innebär en väsentligt mindre liberal och öppen inställning till den fria handeln än vad vi skulle önska vore möjligt i Europa i dess helhet.

Tonen i ryska mer eller mindre officiella media har tydligt förändrats i takt med att denna prioritet har blivit allt tydligare.

Mycket av det man haft att säga om t ex EU:s Östliga Partnerskap har varit grov propaganda på skäligen låg nivå. Och måhända har vi inte varit så aktiva som vi borde ha varit att bemöta denna.

Att det kommande toppmötet mellan Ryssland och EU nu ändrat format har ju sin bakgrund i just denna utveckling. Vi får se hur diskussionerna där utvecklas.

Mycket viktigt i dag var att vi fattade principiellt beslut om att nu förbereda en militär EU-insats i Centralafrikanska Republiken.

Till dem som starkt välkomnade detta var FN:s humanitäre chef Valerie Amos som samtidigt var i Bryssel för att diskutera gemensamma humanitära satsningar också i CAR.

Hennes beskrivning av situationen i landet när vi träffades som hastigast på Bryssels flygplats var minst sagt alarmerande.

Jag fortsatte på dagens möte att argumentera för att vi borde sätta in den s k stridsgrupp som ju finns i beredskap.

Om vi inte sätter in en EU-stridsgrupp nu – kommer vi någonsin att göra det?

Frågan saknar ju inte relevans för de länder som i likhet med oss i Norden tagit dessa stridsgrupper på stort allvar.

Och frågan kom att hänga kvar i luften efter dagens diskussion.

Motstånd från ett antal håll – beslut om stridsgrupp kräver enhällighet – gjorde nu att planeringen i stället inriktas på ett ad hoc-förband för en insats under cirka sex månader.

Och när den är klar fattas konkret beslut om i insatsen.

Positivt i dag var självklart att klara besked från IAEA kunde leda till att interimsöverenskommelsen med Iran kunde träda i kraft och vi således kunde fatta de väl förberedda besluten om att lätta på vissa av sanktionerna av Iran.

Vägen vidare i denna fråga kommer förvisso inte att vara enkel. En del av min helg ägnades åt diskussioner också kring detta.

Men alternativen till att gå vidare med en mer fullständig uppgörelse är nog i så gott som alla avseenden betydligt mer besvärliga.

I morgon ser jag fram bl a mot att träffa OSCE:s High Commissioner for National Minorities Astrid Thors för diskussioner om de utomordentligt viktiga frågor hon var att hantera runt om i Europas olika delar.

Men sedan bär det tillbaka till Schweiz för fredskonferensen i Montreux och sedvanliga stora Davos-mötet i en lite annan del av landet.

2 kommentarer till Beslut om insats i Centralafrikanska Republiken

  1. Carina Rydberg skriver:

    Publicera inte men Boktipset.se ligger nere igen och det kan bero på innehållet i mitt senaste inlägg. Det handlar om den nyligen publicerade artikeln i The New Statesman, som handlar om Snowden, Greenwald och Assange. Du hittar den lätt.

    Rom var fantastiskt. Åker till New York 4 februari.

%d bloggare gillar detta: