Inför morgondagens möte

BRYSSEL: Det är en påtaglig mild januari man möter när man kommer hit inför det nya årets första möte med EU:s utrikesministrar. Och dimman vid Zürich-sjön har ingen motsvarighet här i den europeiska metropolen.

Via olika media följer jag utvecklingen i Kiev.

Bedömningen förefaller att vara att ca 200.000 personer samlats på och kring Maidan i en protestmanifestation som ju går rakt mot de olika förbudslagar som regimen trumfade igenom i torsdags.

Men samtidigt är det tydligt att regimen samlat mycket stora säkerhetsstyrkor i området.

Efter det som hände i torsdags är det väl dessvärre ingen tvekan om att man inte eftersträvar dialog utan är beredd att ta till också hårda medel för att få ett slut på protesterna.

Hur detta kommer att utvecklas under de närmaste timmarna är svårt att bedöma.

Men min starka förhoppning är att alla skall göra sitt yttersta för att undvika våld. Det kommer bara att leda till en ytterligare polarisering som kommer att göra den grundläggande situationen för landet än mer komplicerad.

Säkert kommer vi att diskutera detta när några av oss samlas till middag i kväll för att diskutera den långsiktiga utvecklingen vad gäller det Östliga Partnerskapet.

Men i morgon är det främst en rad andra frågor som står på vår dagordning.

Vi kommer med all sannolikhet att ge grönt ljus för en militär EU-insats för att medverka till att stabilisera situationen i Centralafrikanska Republiken.

Den senaste veckan har ju situationen varit något lugnare, men våldet kan flamma upp när som helst igen.

Och i morgon förmiddag hålls ett möte här i Bryssel om den humanitära situationen i landet med bl a Valerie Amos från FN:s OCHA. Det ger oss ett bättre underlag för att bedöma vad vi kan göra i det avseendet.

Från vår sida tycker vi att det borde vara rätt självklart att nu sätta in EU:s stridsgrupp.

Om vi inte använder den nu kommer frågan nog att ställas om den någonsin kommer att användas, och då kommer med all sannolikhet de betydande investeringar som i alla fall vissa länder gör i dess att minska.

Alternativet är att sätta samman en styrka med andra bidrag, men det kan ju komma att bli en mer uppgift som tar längre tid.

Viktigt i morgon är ju också möjligheten att stämma av inför den viktiga inledning av fredssamtalen i Montreux på onsdag.

Att den syriska oppositionskoalitionen, efter betydande diskussioner, nu beslutat att komma dit är självfallet av alldeles avgörande betydelse.

Få hyser någon mer massiv optimism om möjligheterna till snabba framsteg, men det är trots det ett betydande framsteg att en politisk process som alldeles säkert kommer att bli mödosam nu kommer att inledas.

Det kommer ju också att bli viktigt att pröva olika möjligheter att förbättra möjligheten till humanitär hjälp till alla och envar i Syrien, och logiskt vore också att försöka åstadkomma vapenvila antingen nationellt eller i olika delar av landet.

Efter utrikesministermötet här i morgon hoppas jag komma hem någon gång i morgon kväll – redan på tisdag eftermiddag bär det ju av igen i riktning Genève och fredskonferensen onsdag i Montreux.

2 kommentarer till Inför morgondagens möte

  1. tompasss skriver:

    Tur att S tar över 2014 kan inte ha en regering som vill störta länder.

  2. Per Fredö skriver:

    Det saknas förvisso inte en rad synnerligen komplexa diskussionsämnen.
    Dit hör om kriget i Afghanistan verkligen är avslutar och om inte vi där får en ny våldsspiral när även närvaron av USA blir mer eller mindre också planerar en sorti.
    Talibanerna avvaktar.
    Vi han där få ett nytt inbördeskrig mycket väl.

    Läger i Irak är sedan länge oroväckande med nästan dagligen bombattentat, vilka inte minst drabbar civilbefolkningen.
    Regimen har inte lyckakts förhindra detta och utlovade insatser blir
    marginella och dess innebörd svårtolkade.
    Även här ett sannolikt politisk fiasko.

    Oppositionen mot el-Assad är starkt splittrad och Issis målsättning är att göra Syrien till en islamistiskt stat och har ingen plats vid något förhandlingsbord.

    Läger i Ukraina tenderar bli ett politiskt spel mellan att förvandla dëtta land till en Putin -stat, beroende av Ryssland både politiskt och ekonomiskt, och en opposition mer demokratiskt orienterad vars strävan är ett närmande till Europa.
    Det är bra att Carl nu ser det som så att ÖPP där är en långsiktig utveckling.
    Att förvandla Ukraina till en EU-stat kräver där först en demokratisk utveckling och kommer i övrigt bjuda på motstånd.
    Detsamma gäller för övrigt Turkiet, där också utvecklingen är oroväckande och korruptionen växande.
    Även i det fallet har vårt land varit för tidigt ute.

%d bloggare gillar detta: