Lite blickar framåt

STOCKHOLM: Ytterligare en välkommen arbetsdag hemma, med möjlighet att se lite också på den vidare planeringen för de kommande månaderna.

Och som vanligt är det betydligt mycket mer som borde hinnas med, inte minst i form av olika besök, än vad som kommer att vara tidsmässigt möjligt att klara av.

Mötena med EU:s utrikesministrar liksom med mina nordiska och baltiska kollegor har självklart prioritet.

Närområdsrelationerna är alltid viktiga – och de kommer att föra mig från Reykjavik till Narva under de närmaste månaderna – och det är ju inte minst genom närvaro i EU-samarbetet som vi kan utöva inflytande på viktiga frågor – därmed förs Bryssel och Athen upp på listan över resmål framöver.

Men under den allra närmaste tiden kommer det att bli åtskilligt av Schweiz också.

Den relationen är ju viktig från många utgångspunkter. Detta är är det ju Schweiz som dessutom har det roterande ordförandeskapet i OSCE, och jag är alldeles övertygad om att de kommer att göra ett mycket gott arbete med det.

Den kommande helgen kommer jag att tillbringa i Zürich med olika mer informella diskussioner, och efter besök i Bryssel och Stockholm därefter åker jag redan under tisdagen tillbaka till Schweiz dels för inledningen av fredssamtalen om Syrien i Montreux på onsdag och dels för deltagande i World Economic Forum i Davos under de därpå följande dagarna.

Så fortsätter det sedan under de kommande månaderna.

Men inte minst diskussionerna inför det viktiga Europa-valet den 25 maj gör att jag dessutom skall försöka att hinna med lite mer av diskussioner om Europa- och utrikespolitik runt om i Sverige.

Tanken är att jag skall börja med det på universitetet i Linköping den 27 januari. Diskussioner av det slaget är alltid stimulerande.

Europa-frågorna kommer att bli allt viktigare under de kommande månaderna. Och därtill kommer den starkt ökade vikten av nätfrågorna i deras olika inkarnationer.

Bägge dessa komplex kommer att ställa betydande krav under de kommande månaderna.

Situationen i Syrien och dess olika inte minst regionala konsekvenser kommer att stå högt på agendan under den allra närmaste tiden.

I morgon är biståndsminister Hillevi Engström i Kuwait på den stora FN-konferens som sker där för att mobilisera resurser till främst de humanitära insatserna i Syrien och den vidare regionen.

Hillevi var ju på försvarskonferensen i Sälen och berättade om den tyngd som ju vårt land har i detta sammanhang.

På måndag kommer så EU:s utrikesministrar att på nytt diskutera situationen, och det självfallet med blicken riktad mot Montreux på onsdagen.

Att ställa alltför höga förväntningar på vad som skall inträffa där är nog knappast att rekommendera. I skrivande stund är det ju inte ens klart hur oppositionen kommer att vara representerad där.

Dess splittring spelar just nu regimen i händerna, och kommer att tillhöra de mer besvärliga utmaningarna för Lakhdar Brahimi när han på fredag nästa vecka i Genève börjar det egentliga förhandlingsarbetet.

Men inte heller andra delar av närvaron i Montreux är alldeles klar.

Från FN:s sida vill man alldeles självklart bjuda in även Iran till samtalen – att de har ett inflytande i Damaskus torde vara alldeles klart – men här är det just nu USA som bromsar.

Och det torde i allt väsentligt handla om amerikansk inrikespolitik.

President Obama konfronteras med en icke obetydlig opinion i kongressen som ser konfrontation med Iran som närmast ett egenvärde. Konstruktivt är det knappast.

För vår del är det självklart att alla med roll och betydelse i den pågående konflikten måste dras in i fredsansträngningarna. Allt annat är ju kontraproduktivt.

I morgon inleder jag min dag med att följa partiledardebatten i riksdagen, för att därefter ta emot nya ambassadörer till Sverige från Kosovo, Azerbaijan, Vietnam och Bangladesh.

2 kommentarer till Lite blickar framåt

  1. Kachina skriver:

    ”…..dels för inledningen av fredssamtalen om Syrien i Montreaux på onsdag och dels för deltagande i World Economic Forum i Davos under de därpå följande dagarna.”

    Kan du för min räkning ställa frågan varför suveräna stater lånar pengar av privata bankirer, när staterna kan trycka pengarna själva både på papper och på Internet.

    Tacksam för ett tydligt svar.

  2. tompasss skriver:

    Ja proisraeliska Aipac lobbyn gör allt för att få Amerika att gå i krig.
    Vad gör EU för att stoppa dom Bildt?

%d bloggare gillar detta: