Allt värre i Södra Sudan

ROM: Juldagarna tillbringar jag nu här i den eviga staden, men dessvärre innebär det inte att världen och de utmaningar utrikespolitiken står inför står still.

I går besökte jag tillsammans med vår nyutnämnde ambassadör Vatikanen för samtal med dess ”utrikesminister” ärkebiskop Mamberti.

Vi sågs senast i Kiev för bara några veckor sedan, och hade självfallet anledning att återknyta till det. I Ukraina finns två katolska och allra minst tre ortodoxa kyrkor, och de är alla av betydelse.

Men dessvärre finns det dessutom alltid nya utmaningar att utbyta synpunkter på.

Han har en bakgrund också i Sudan, med djup kunskap om områdets olika utmaningar, och det var naturligt att vi kom att ägna betydande tid åt den akuta situationen där.

Oron för vart den utveckling vi sett under de senaste dagarna kunde leda hän var mycket betydande.

Nu accelererar de diplomatiska ansträngningarna med en trojka med USA, Norge och Storbritannien i ledningen.

Speciella företrädare för samtliga tre länderna finns nu på plats i Juba med försök att få till stånd villkorslösa samtal, ett slut på striderna och ett frigivande av politiska fångar.

Och jag hade i går också kontakt med min norske kollega Börge Brende om utvecklingen.

Det norska engagemanget i Sudan har djupa rötter, och i alla fall i går var man sannolikt de enda som hade förmått att etablera kontakt på hög nivå med bägge sidorna i det som snabbt håller på att bli ett regelrätt inbördeskrig.

Men också EU är självfallet aktivt.

Det gäller inte minst på den humanitära sidan.

Det talas nu om över 80.000 fördrivna eller på annat sätt på flykt, och nödropen från de som svarar för de humanitära insatserna i landet blir allt högre.

FN:s säkerhetsråd kommer senare i dag att ge stöd till generalsekreterare Ban Ki-moons ansträngningar att så snabbt som möjligt förstärka de ca 7.000 FN-soldater som finns i Södra Sudan med ytterligare ca 5.500 från andra FN-missioner i andra delar av Afrika.

Akut handlar det om att förhindra övergrepp på de tiotusentals som nu sökt sig till olika FN-anläggningar för att få skydd, men i ett något längre perspektiv självfallet om att söka säkra den nu hotade statens möjligheter att åter möjligen börja att fungera.

Men de utmaningar som ligger i detta skall inte underskattas. All erfarenhet visar att när ett samhälle rämnar tar det betydande tid att lappa ihop det igen.

Och kanske kan detta vara en tanke att uppmärksamma under dessa juldagar.

Jag passar hur som helst på att önska alla som då och då läser denna blogg en riktigt God Jul!