Fortfarande Ukraina i centrum

STOCKHOLM: Det har varit tämligen så bråda dagar sedan jag kom tillbaka hit efter årets avslutande ministermöten i Bryssel, och skrivandet här tillhör det som ju blivit lite lidande.

I tisdags var så Ukrainas president Yanukovich i Moskva och återvände därifrån med ett för honom livsviktigt nödlån samt en hel del andra avtal av delvis lite oklar karaktär.

Officiellt talades det om att han fått ett lån på 15 miljarder dollar, men värt att notera är att bara ca tre miljarder betalas ut i närtid, att de övriga är föremål för kontinuerliga diskussioner och att lånen har en påtagligt kort löptid.

Och detta innebär att Moskva ju har en, milt sagt, hygglig hållhake på president Yanukovich så länge han fortsätter på denna kurs.

Att man i Kreml vill att Ukraina först lämnar den europeiska energigemenskapen och därefter ansluter sig till dess tullunion kan det knappast råda någon tvekan om. Men sannolikt ser man det nu som möjligt att uppnå dessa mål endast om man tar det steg för steg under den närmaste tiden.

För Ukrainas del innebär det att den omedelbara finansiella krisen mildras samtidigt som de mer långsiktiga politiska och ekonomiska kriserna fördjupas.

Landet vänds bort från den modernisering som man så väl behöver, och risken ökar markant för att man med eller mot sin vilja glider in i ett satellit-liknande förhållande till Ryssland.

Men motkrafterna mot en sådan utveckling förblir starka. Undersökningar tyder på att krisen sedan mötet i Vilnius lett till att stödet för den europeiska vägen för landet påtagligt ökat. Och med en med all sannolikhet fördjupad ekonomisk och social kris kan den utvecklingen mycket väl förstärkas ytterligare.

Budskapet från det EU-toppmöte som pågår i Bryssel när detta skrivs är att dörren till avtalet med EU fortsatt står öppen, och att vi kommer att fortsätta att vara engagerade för ett fritt, demokratiskt och moderniserande Ukraina.

När president Putin framträdde på stor presskonferens i Moskva i går upprepade han att Ryssland kommer att stoppa Ukrainas fria handel med Ryssland om landet går vidare med frihandelsavtalet med EU.

Hur man från rysk sida samtidigt kan säga att man inte utövar påtryckningar på Ukraina framstår mot bakgrund av detta som obegripligt. Det handlar ju om ett hot som, om det sattes i verket, skulle få mycket negativa effekter på handel mellan länderna och på Ukrainas ekonomi.

Och det är ju dessutom uttryck för ett nollsumme-tänkande som vi borde ha lagt bakom oss i dagens Europa.

För oss är det naturligt och bra att Ukraina kan ha frihandel med såväl Ryssland som EU. Det vinner alla på.

Men för Kreml är det tydligen bara acceptabelt att Ukraina har detta med Ryssland, och man ser ett avtal mellan EU och Ukraina som någon typ av förlust man inte kan acceptera.

Kring detta talade vi självklart en del i går när Slovakiens utrikesminister Miroslav Lajcak var här på informell middag, men där vi också i andra frågor summerade upp det gångna året och blickade in i det nya.

Och kring detta kommer vi också att tala när jag strax välkomnar Lettlands utrikesminister Edgars Rinkevics på informell lunch med motsvarande inriktning.

Senare i eftermiddagen är det Norges EU- och samordningsminister Vidar Helgesen som besöker mig för diskussioner såväl om den bilaterala agendan som vidare europeiska frågeställningar.

Mellan dem hade jag dessutom tänkt att klara av en skolavslutning…

En kommentar till Fortfarande Ukraina i centrum

  1. pointcircle skriver:

    Läget i Ukraina och den ryska ståndpunkten kan kanske förklaras med att några i Ryssland anser att Ukrainas associationsavtal med EU vore endast ett mellansteg i plan att Ukraina skulle bli medlem i Nato.

    Det tycks inte finnas större stöd i Moskva för tanken att det gäller både för Ryssland, EU och Ukraina att försöka optimera sin plats i globala värdekedjor för var och ens ekonomiska och samhälleliga nytta, utan att man i Moskva fortfarande ser t ex Ukraina som en del som tillhör framför allt Rysslands intressesfär. Det vore bättre att inse även i Moskva att Ukrainas frihandel både med EU och Ryssland är det absolut bästa alternativet till Ryssland samt skulle markera en riktig samt ytterst nyttig förändring i Rysslands politik avseende EU, speciellt, om man ville tänka på det samhälleliga, ekonomiska samt säkerhetspolitiska samarbatet mellan dessa tre parter.

%d bloggare gillar detta: