Grönt ljus för Serbien

BRYSSEL: Två dagar här nere börjar att gå mot sitt slut. Det gäller att hinna hem till den moderata riksdagsgruppens traditionella julmiddag.

Innan dess skall dock de viktiga utvidgningsfrågorna upp till diskussion och avgörande på det s k allmänna rådet.

Tidigare i dag har det varit förberedelserna för mötet med stats- och regeringscheferna mot slutet av veckan, och där är det Birgitta Olsson som sitter i stolen och som har ansvaret.

I huset här finns i dag dessutom Eskil Erlandsson för förhandlingar kring den europeiska fiskeripolitiken.

Tre statsråd samtidigt här för olika överläggningar och möten är alls icke ovanligt. Det kan nog finnas dagar då det är fler statsråd här i olika sammanhang än vad det finns på tjänsterummen i Stockholm.

Jag hoppas att dagens möte innebär att vi nu ger grönt ljus för att under de närmaste veckorna starta formella förhandlingar om medlemsskap med Serbien. Det vore ett viktigt steg för regionen i dess helhet.

Det var ju precis mot slutet av vårt EU-ordförandeskap andra halvåret 2009 som dåvarande presidenten Boris Tadic kom till Stockholm och lämnade in sitt lands ansökan om medlemsskap.

Nu, fyra år senare, har man kommit så långt att förhandlingarna kan börja. Inte minst viktig har processen mellan Serbien och Kosovo varit för att det skall bli möjligt.

Men alldeles säkert kommer vi att ha anledning att diskutera en rad andra frågor i de olika texterna om utvidgningen under eftermiddagen. Att Sverige tillhör er länder som driver på i dessa frågor är ju ingen större hemlighet.

Gårdagens möte med utrikesrådet kom att domineras av diskussionen med Ukraina och relationerna med Ryssland. Vi hade ju den ryske utrikesministern Sergej Lavrov som vår gäst på lunchen.

I relativt god anda kom det att bli en tydlig diskussion där vi förvisso noterade viktigt samarbete när det gäller t ex förhandlingarna med Iran, men där ju spänningen var påtaglig när det gällde inte minst Ukraina.

Mina ståndpunkter i dessa frågor är väl kända för de som läser denna blogg, och de fördes självfallet också fram i diskussionen på gårdagens lunch.

Vi var tydliga med att på samma sätt som vi inte hade någon anledning att ha synpunkter på att Ukraina har ett avtal om frihandel med Ryssland, borde Ryssland inte ha några synpunkter på att EU vill ha ett avtal om bl a frihandel med EU.

De ryska påtryckningarna för att få Ukraina att avstå från detta är inte acceptabla. Och de ekonomiska argument man då och då försöker åberopa är felaktiga. Inte sällan handlar det om ren misinformation.

Hur denna fråga kommer att utvecklas återstår att se.mi dag är president Yanukovich i Moskva för att underteckna ett paket av olika avtal, även om hans eget främsta mål är att få det nödlån som han ju är i ett tilltagande desperat behov av.

I vilken utsträckning han kommer att få det utan smärtsamma eftergifter återstår att se. Att det finns en tydlig och klar ryska agenda i denna relation är knappast ägnat att förvåna.