Och i dag OPCW och förbudet mot kemiska vapen

STOCKHOLM: I dag har det varit dagen för att hylla årets fredspristagare på det sätt som är tradition efter det att de mer officiella prisceremonierna i Oslo är avslutade.

Den norska Nobel-kommittén har förvisso inte en enkel uppgift, och det tillhör närmast det normala att det varje år uppstår en diskussion om huruvida de denna gång utsett rätt pristagare eller inte.

Men i år är det så tydligt att denna diskussion uteblivit helt.

OPCW – Organisation for Prevention of Chemical Weapons – går tillbaka till den konvention om förbud mot också innehav av kemiska vapen som ingicks 1993, och som i sin tur kan sägas leda sina rötter tillbaka till 1925 års överenskommelse om att förbjuda användningen av dessa vapen.

Det var det första världskrigets fruktansvärda erfarenheter som ledde fram till detta unisona ställningstagande – 1,2 miljoner främst soldater hade drabbats av attackerna med giftgaser, och 90.000 av dessa hade avlidit.

Men åtskilliga fortsatta att inneha och utveckla dessa vapen för att kunna använda dem om någon annan gjorde det mot dem. Under andra världskriget fanns betydande arsenaler, men erfarenheterna från det första världskriget gjorde att de aldrig kom att användas.

I stället kom dessa arsenaler att till stor del dumpas i Östersjön, Skagerack och Nordsjön, och vi har ju under decennierna sedan dess haft åtskilliga bekymmer med dem.

Förra sommaren kartlades t ex ett område med minst 8.000 behållare med dessa giftgaser sydost om Gotland.

Genombrottet i början av 1990-talet gjorde det möjligt att börja att förstöra de mycket stora arsenaler som byggts upp främst i Sovjet och USA under det kalla kriget, och att få så gott som alla andra länder att i den mån de hade arsenaler göra samma sak.

Och OPCW sattes upp för att hjälpa till med och kontrollera de åtaganden som staterna gjorde i detta avseende.

I dag är 77% av de f d sovjetiska och 90% av de amerikanska stora arsenalerna förstörda, och arbetet fortsätter intill dess att de helt och hållet elimineras.

Men åtskilliga andra länder har också förstört de arsenaler man haft.

Efter det att Libyen och Syrien anslutit sig till konventionen är det bara ett fåtal stater som står utanför och av dessa är det egentligen bara en där det kan finnas misstankar om förekomsten av lager av dessa vapen.

Det handlar, föga förvånande, om Nordkorea.

Just nu är det arbetet med att förstöra de syriska arsenalerna som står i centrum, och det säger sig självt att vi diskuterade en hel del kring detta.

Efter diverse omvägar håller nu ett arrangemang med säker förstöring till havs av de farligaste ämnena ombord på ett amerikanskt marint fartyg på att bli färdigt. Resterande ämnen kan förstöras mer industriellt.

Sverige har alldeles självklart varit starkt engagerat i arbetet mot kemiska vapen sedan lång tid, och i samband med Syrien har vi ju bidragit med både personal och laboratorier till FN:s undersökning och nu med ett C130-flygplan till OPCW:s arbete.

De resurser och den kompetens vi har på Försvarets Forskningsinstitut i Umeå är av mycket stor betydelse inte minst i sammanhang som dessa.

Men också annat har tagit upp denna min dag – inte minst olika kontakter inför mötena med EU:s utrikes- och Europa-ministrar i Bryssel på måndag och tisdag och också i det sammanhanget den fortsatta utvecklingen i Ukraina.

En kommentar till Och i dag OPCW och förbudet mot kemiska vapen

  1. christerhansson skriver:

    Reblogga detta på Christer.L.Hansson and commented:
    jag har alltid varit rädd för kemiska vapen. Vet inte varför. Kanske pga de otäcka bilder och berättelserna från första världskriget som jag läst och tittat på.

%d bloggare gillar detta: