Europa i Helsingfors

STOCKHOLM: Tidig morgon hemma, men alldeles strax bär det av till Helsingfors och en dag där.

Efter lunch med president Sauli Niinistö deltar jag i ett seminarium till minne av Max Jakobson där vi skall diskutera allra främst de transatlantiska relationerna.

Men det är nog ofrånkomligt att också aktuella europeiska utmaningar kommer att stå på dagordningen där.

Och bland dem utvecklingen i Ukraina.

Rysk stats-TV har ju gått upp i falsett mot också mig i denna fråga, men samtidigt demonstrerat chockerande brist på grundläggande bildning.

När man inte kan hålla reda på vilka nationer som deltog i slaget vid Poltava 1709 eller skilja på Sveriges och Tysklands utrikesministrar får man nog något av ett problem med sin egen trovärdighet.

Men tydligen tycker man att det räcker med att man är mycket mot EU:s Östliga Partnerskap och dessutom mot CIA för att i alla fall någon skall låta sig påverkas.

Tveksamt.

I går och i dag har vi i Sverige besök av talmannen i det ryska federationsrådet Valentina Matviyenko, och i går kväll hade vi möjlighet till ett längre och i grunden mycket bra samtal om både vår bilaterala relation och de vidare europeiska utmaningarna.

Också när det gällde Ukraina.

Det finns på sina håll i Moskva uppenbarligen en föreställning om att EU:s avtal med Ukraina är oförenligt med det frihandelsavtal som finns mellan Ryssland och Ukraina, vilket är alldeles felaktigt.

Det är fullt möjligt, och inte alls ovanligt, att länder har olika frihandelsavtal åt lite olika håll.

Och det finns dessutom tron att avtalet med EU skulle leda till att den ryska marknaden via Ukraina skulle översvämmas av produkter från EU.

Det är ju detta påstående som sedan läggs till grund för hotet att genom extra avgifter eller extra tullar på Ukrainas handel med Ryssland starkt negativt påverka Ukrainas ekonomi om man går vidare med avtalet med EU.

Men också detta är ett totalt felaktigt påstående, och att det ständigt förs fram trots att sakkunniga i Moskva vet hur det förhåller sig är ju starkt oroväckande.

Enligt min mening borde EU:s avtal med Ukraina också ligga i Rysslands långsiktiga ekonomiska intresse.

Ett Ukraina med en bättre ekonomi och ett på sikt mer konkurrenskraftigt näringsliv kan visserligen i vissa sektorer bli en konkurrent, men framför allt blir det ju en bättre marknad för Ryssland. Förbindelserna mellan de två länderna och ekonomierna kommer alltid att vara mycket nära.

Och dessutom kan det närmande mellan EU:s och Ukrainas ekonomier som då kan ske tjäna som inspiration för det som förr eller senare måste ske mellan Ryssland och EU om inte landet för evigt skall vara beroende av bara olja och gas.

I går talades Ukrainas president Yanukovich och EU-kommissionens ordförande Barroso vid, och en representant kommer nu att åka till Bryssel för någon form av samtal.

Om detta bara är en politisk skenmanöver för att skapa lite extra politiska möjligheter inför de överläggningar om en ”vägkarta” som Yanukovich snart skall föra i Moskva återstår att se, men det mesta talar nog dessvärre för att så är fallet.

Men nu går snart planet till Helsingfors…

4 kommentarer till Europa i Helsingfors

  1. metusalem skriver:

    Det var onekligen en smula originellt att vår Kalle dussin och hans äventyr för 300 år sedan kan återanvändas. Carl har en vettig poäng i att Ukraina rimligen bör kunna ha relationer både med nära grannen Ryssland och EU.

    Det verkligt omoderna är när Ukrainas president avbryter samtalen med EU. Kan möjligen en rockad tänkas när man insett att man faktiskt kan vara vän med flera?

  2. Per Fredö skriver:

    Vårt lands före detta svenska ambassadör i Moskva, Sven Hirdman,, intervjuades i går i tv om lägret i Ukraina.

    Hans uppfattning var att Ukraina sedan århundranden hade varit anknutet till Ryssland och senare den sovjetrepublik och därför var det inte så konstigt att Putin nu gjorde anspråk på fortsatt ryskt inflytande över Ukraina.

    Hirdman gick till och med så långt att han menade att detta Ukraina, som är nära statsbankrutt och kännetecknas av en fruktansvärd korruption skulle klara sig bäst om Ryssland fick hjälpa till med nödvändiga strukturreformer.

    Det kommunistiska arvet har inte släppt?

  3. pointcircle skriver:

    Bäste Carl Bildt, hoppas att Du ska ha en angenäm dag här i Helsingfors!

    Avseende dilemmat mellan EU och Ryssland angående Ukraina är det ju självklart att det gynnar alla parter, om Ukraina kan ha goda och effektiva relationer både med Ryssland och med EU. Om EU och/eller Ryssland vill se Ukrainas deltagande i EU-samarbetet som någonting som ska utesluta samarbete mellan Ryssland och Ukraina, förstår de inte att vi alla sysslar i den globala marknaden. Det gäller för oss alla att optimera vårt samarbete så att vi kan öka vår konkurrenskraft samt hitta till oss själva och till varandra en bättre plats i globala värdekedjor.

    Utvecklingen av Rysslands mottagande av EUs östliga partnerskap kommer att visa hur väl Ryssland kommer att förstå att vi i Europa klarar oss bäst i den globala tävlingen genom att samarbeta. I fall vi ville motarbeta varandra skulle vi snart ha mindre resurser att satså på annorstädes där dessa resurser säkerligen behövs också under lång tid framöver.

  4. Det skulle överraska om Ryssland accepterar att alla de gamla ”buffertstaterna” vänder sig mot väst, därtill är nog den traditionella misstänksamheten alltför stark om än historiskt sett förståelig. Och om några bönder måste offras på ena (södra) sidan av spelplanen så vill antagligen ett motdrag/kompensationsbehov komma någon annanstans, Vad sker t.ex. då i nordområdena? En kort blick på kartan visar ju att ryssarna utan Ukraina endast har relativt outvecklade grannar/marknader kvar på egen planhalva. Positioneringsspelet mellan USA, EU, Kina, Ryssland fortsätter. Spännande och farligt? Och vi ser bara början på kommande konflikter, än har inte Indien, Brasilien eller Indonesien börjat ställa krav…Under tiden får vi kryssa våra fingrar för att det inte dyker upp en ny Adolf H.

%d bloggare gillar detta: