Dialoger i öknen

ABU DHABI: Dagarna av diskussioner här i den arabiska öknen har spänt över vida fält och sannolikt genererat fler frågor än vad den producerat svar.

Men så är det ju ofta med diskussioner som verkligen försöker blicka framåt.

Syrien har varit ett naturligt fokus.

FN:s Valerie Amos kom direkt hit från arbetet på Filippinerna, och rapporterade tillsammans med andra om den allt mer katastrofala situationen i och kring Syrien.

Och i tilltagande grad ser vi tecken på att man nu också börjar att använda hunger som ett vapen. Främst regimen. Men också andra.

FN:s säkerhetsråd borde reagera. Det har vi förvisso sagt förr, men det måste sägas igen.

Diskussionen om den politiska lösning alla eftersträvar blev mer trevande. På plats fanns både ledningen för Free Syrian Army och för Syrian National Coalition.

Och de var tydliga i att de var beredda att komma till en fredskonferens i Geneve, även om osäkerheten om vad den skulle resultera i var betydande.

Men signalen från deras sida var positiv.

Vi befinner oss där vi gör, och här är det svårt att undgå att notera en ny misstro mot USA som under senare tid inte minst företrädare för Saudiarabien givit konkret uttryck för.

En av regionens utrikesministrar gick så långt som att hävda att de och Israel i viktiga frågor har mer gemensamt än vad var och en av dem nu har med USA.

Men det motsatta perspektivet fanns också på plats. Officiella företrädare för Obama-administrationen. Och New York Times Tom Friedman som officiellt meddelade att amerikansk opinion är hjärtligt trött på regionens och dess problem.

I grunden kan det bara vara regionen som svarar för att lösa sina egna problem.

Och inte minst gäller det den explosiva kombinationen av ekonomisk och demografisk utveckling i stora delar av den. Till mitten av seklet kommer befolkningen i regionen att ha ökat med ca 50%, och för att ge jobb och framtidshopp åt alla krävs en ekonomisk tillväxt en bra bit över dagens.

Jag tillhörde dem som pekade på det besvärande faktum att kortsiktigt har utvecklingen under de senaste åren blivit allt sämre när det gäller förutsättningarna för att klara detta. Den politiska osäkerheten har lett till en mer kortsiktig ekonomisk politik, lägre tillväxt och i alla fall just nu klart mer besvärlig situation.

I dag fortsätter så våra diskussioner med fokus först på utvecklingen i Egypten och därefter med både kort- och långsiktiga frågeställningar i relationen mer Iran på agendan.

Att det finns starkt delade meningar kring bägge dessa frågeställningar gör inte saken mindre intressant.

Egypten är och förblir arabvärldens ledande nation, och många blickar riktas alltid mot Cairo.

Och historien vad gäller relationerna till det Persien som numera heter Iran har många dimensioner.

Dagens olika nyanser inte minst inför onsdagens fortsatta nukleära diskussioner med Iran i Geneve är i mångt och mycket återspeglingar av historiskt olika perspektiv på utvecklingen i ett Persien vars relation till arabvärlden aldrig varit okomplicerad.

Så det blir fortsatt intressanta diskussioner.

Sent i kväll lämnar jag dock Abu Dhabi för att i morgon förmiddag kunna vara på plats när EU:s utrikesministrar samlas i Bryssel.

Men på tisdag är jag tillbaka här för två dagar av diskussioner i annat sammanhang innan det mot slutet av veckan kommer att bära vidare till Washington i en annan del av världen.

5 kommentarer till Dialoger i öknen

  1. Inger Styrbjörn skriver:

    Och den svåraste och mest långvariga ockupationen, förbigås med tystnad, medan Gazaborna dränks i avloppsvatten. Läkarna saknar el och mediciner. Långsamt stryps hela remsan och förövarna tillåts fortsätta…
    Hus demoleras, fler och fler lämnas utan tak över sina huvuden.
    Barn fängslas och en hel befolkning terroriseras…
    Det är mycket nu…

  2. Carina Rydberg skriver:

    Publicera inte men boktipset är nere helt och adlbris off and on. Och jag vet precis varför. Bonniers är okommunicerbara och det är dessvärre alla andra också. Jag tror dock att det finns ett mer konstruktivt sätt att hantera det här problemet – men jag kan inte göra det ensam. Vad som är uppenbart är att Bonniers inte kan göra det alls.

    På grund av min egen privata sitation så tycker jag inte ett dugg synd om Bonniers – tvärtom.

    Men det är helt uppenbart att det här inte kan fortsätta för evigt. Jag tycker det borde diskuteras.

  3. Per Fredö skriver:

    Israel får alltid skulden, detta för att skydda sitt eget land, den judiska staten.
    Det har länge måst ske gentemot terroriströrelser samt det antisionistiska Iran.
    De har alla velat utplåna Israel.

    Det är samtidigt svårt komma till någon annan slutsats än att Israel vill ha en verklig fred.
    Bara en sådan kan få slut på alla konflikter och krig, som också har plågat denna stat.

    Det kräver naturligvis eftergifter från alla parter och inte bara från Israel utan också från palestinskt håll.
    Deras förhandlare, hur angelägna också de är att komma fram till en tvåstatslösning,, är förstås att de saknar stöd för det från i synnerhet
    Hamas.

    Vad gäller förhandlingarna med Iran så talas det om att man är nära ett avtal och att klimatet är bra.
    Ändå blir det bara nån slags etappavtal.
    Inte så underligt att Israel vill ha ett slutgiltigt avtal, som man kan lita på.
    Sen är det märkligt att Iran menar att man bara vill ha kärnkraft med sina enorma oljetillgångar.
    Vi har ju mängder av kärnkraftverk och det kunnandet borde Iran kunna köpa utifrån.
    Så detta med kärnvapen kvarstår till dess att verkliga och långvariga inspektioner från FN tillåts ske.

    Saudi-Arabiden har länge varit otåliga över att det inte den palestinsk-israeliska frågan ´kunnat få sin lösning.
    Alltså verklig fred också från det hållet.

    Men samtidigt så är den saudiska diplomatin mycket skeptisk till
    att det går nå ett avtal med Iran, ett land som Saudi-Arerabien alltid sett som sin fiende.
    Det kanske förklarar närmandet till Israel, som verkligen behöver politiska vänner också.

  4. tompasss skriver:

    Inger Styrbjörn

    EU är fega de vågar inte kritisera ockupationen av Gaza av israeliska regimen.

  5. tompasss skriver:

    Frankrike kritiserar i dag de olagliga bosättningarna av israeliska regimen.

    http://www.voanews.com/content/france-calls-for-halt-to-israeli-settlement-construction/1792164.html

    Sanktioner mot Israel är det som gäller.

%d bloggare gillar detta: