Framtidslandet Indien

ÖVER ASIEN: Så är jag då på väg tillbaka hem, och skriver dessa rader i planet som högt över Asien, och så småningom delar av Europa, tar mig hem till Norden efter dagarna i New Delhi.

Just har vi glidit över mäktigt vackra Hindu Kush med dess historiska höga barriär mellan Central- och Sydasien.

Jag anade i utkanterna av Mazar-e-Shariff den anläggning för svenska och finska soldater som nästa år kommer att tillhöra historien.

Indien är världens största demokrati, och när Kina om några decennier på allvar kommer in i sin besvärliga demografiska omställning kommer landet också att befolkningsmässigt bli världens största.

Hur man än vänder och vrider på det – Indien är viktigt och kommer i framtiden att bli ännu mycket viktigare.

Just nu är Indien ett land i mycket påtaglig valfeber.

Omedelbart handlar det om pågående eller omedelbart förestående delstatsval i Madhya Pradesh, Rajasthan, Chhattisgarh, Delhi och Mizoram, men även om de förvisso har sin betydelse i sig ses de först och främst som viktiga indikatorer inför de nationella val till parlamentet Lok Sahba som kommer att äga rum i april-maj nästa år.

Den av kongresspartiet ledda s k UPA-regeringen ses av många nu mot slutet av sin andra mandatperiod som kraftlös och lite handlingsförlamad inför de utmaningar Indien står inför, och detta har lett till att oppositionspartiet BJP under karismatiske men kontroversiella Narandra Modi fått påtagligt vind i seglen.

Icke minst handlar det om ekonomin. När dåvarande finansministern Manmohn Singh i början av 1990-talet bröt med regleringar och socialism ledde det till en period med påtaglig och imponerande tillväxt.

Men det som hänt sedan dess är att världen i övrigt fortsatt att förändras, medan reformtakten stannat av i Indien. En ekonomisk tillväxt kring 8% årligen har nu kommit ner till kring 4%, och det räcker knappast för att klara utmaningarna.

Och vi ser hur Indien i globala mätningar av konkurrenskraft ligger på plats 60, medan det Kina som nu har en BNP per capita dubbelt så hög som Indiens klamrat sig upp på plats 29. Och det saknas förvisso inte problem i dessa hänseenden i Kina heller.

Säkert är det faktorer som dessa som lett till att BJP nu förefaller att ha ett betydande stöd såväl bland unga väljare som i den snabbt växande urbana medelklass som Indien ju numera kan uppvisa. Och i det kommande valet är det ca 150 miljoner förstagångsväljare – av totalt ca 725 miljoner röstberättigade.

Allmänt förväntas de nu aktuella delstatsvalen leda till betydande framgångar för BJP, och lika allmänt förutspås en tillbakagång för kongresspartiet i Lok Sabha-valet nästa år.

Men om detta innebär att BJP:s framgångsvåg kommer att fortsätta, eller kongresspartiets tapp kommer att bli så betydande att man förlorar förmågan att bilda en ny om än mer komplicerad koalition är dock inte säkert. Olika regionalt baserade partier har trendmässigt vuxit sig allt starkare, och se ser det ut att bli även 2014.

BJP:s ledare Narandra Modi hävdar att hans affärsinriktade handlingskraft har gjort delstaten Gujarat, där han är regeringschef, till en av Indiens verkliga framgångssagor. Och den bilden betyder nog mycket för BJP:s framgångar just nu.

Men det som ligger honom i fatet är stora frågetecken kring de upplopp i Gujarat 2002 som ledde till att 1.200 muslimer dödades. Att BJP är ett parti sprunget ur en ibland militant hinduisk nationalism som ofta riktats sig mot muslimernas ställning i landet tillhör självfallet denna bild.

Kongresspartiets historia är förvisso inte fläck- eller problemfri, men genom sin historia har man dock varit bärare av visionen om ett sekulärt Indien med lika rätt och lika möjlighet för alla religiösa, nationella och kulturella grupper.

Och även om hinduerna är en överväldigande majoritet är Indien en kontinent med en växlingsrik historia och en väldig och viktig mosaik av kulturer och religioner. Att bevara denna förblir avgörande för landets framtid.

Den muslimska minoriteten är betydande. Indien är världens tredje största muslimska land som ett resultat av nästan ett halvt årtusende av det mäktig Moghul-väldet.

Men också andra religioner är betydande. Landets premiärminister är sikh, och ledaren för dess största parti katolik. Kristendomen kom till delar av Indien ett årtusende före den accepterades i Sverige. Och buddhismen har sina historiska rötter här.

Då och då bryter dock sekteristiska motsättningar ut i våldsamma urladdningar.

Upplopp i Muzaffarnagar i september i år ledde till att 62 personer dödades och inte mindre än 45.000 människor drevs på flykt, och bakgrunden till dessa spelar nu sin roll också i valrörelsens inledningsskede.

Trots detta förefaller det sannolikt att det är ekonomiska frågeställningar som kommer att dominera den kommande valrörelsen.

BJP kommer att trumma in sitt budskap om att Indien nu behöver en handlingskraftig regering för reformer, medan kongresspartiet under främst Rahul Gandhi kommer att sträva efter att mobilisera sin traditionella bas i byarna på den fattigare landsbygd där ju fortfarande en klar majoritet och landets befolkning finns.

Trovärdighet när det gäller att hålla nere livsmedelspriser är en viktig fråga i detta land. Och dessa har ökat väsentligt under den senaste tiden. Priset på lök är en långt större fråga i en indisk än i en svensk valrörelse.

Utrikespolitiken tränger sig knappast på i någon större utsträckning, men alldeles frånvarande är den inte.

Premiärminister Singh skulle nu ha befunnit sig på samväldesländernas toppmöte i Colombo på Sri Lanka, men trycket från delstaten Tamil Nadu, med dess starka band av solidaritet med Sri Lankas tamiler, blev för stort och han fick ställa in besöket.

Med små marginaler i inrikespolitiken kan inga risker tas.

Relationen till Pakistan är alltid känslig, om än långt mindre så än vad relationen till Indien är i Pakistan.

Nyvalde pakistanske premiärminister Nawaz Sharif har mycket tydligt och mycket positivt signalerat sin vilja till bättre relationer till Indien, men det märks att man i New Delhi misstänker att bakom nya attacker i Kashmir under den senaste tiden finns grupper i Pakistan som vill sabotera denna politik.

Och intill en ny regering formats i New Delhi efter valet nästa år är nog förutsättningarna för mer betydande framsteg dessvärre begränsade.

Att de behövs för hela regionens säkerhet och utveckling är uppenbart. Inte minst har det sin betydelse i perspektivet av ett Afghanistan vars utveckling alldeles uppenbart oroar.

Hindustans ohyggligt tättbefolkade slättland avgränsas skarpt av Himalayas höga berg, och bortom dessa ligger den tibetanska högplatå som är källan till många av de floder som är en absolut förutsättning inte bara för Indiens utveckling.

Med Kina delar Indien en 4.000 km lång, svårtillgänglig och delvis fortfarande omstridd gräns, och här finns stundtals en oro för vad som kan hända.

Det är dock tydligt att ledningarna såväl i New Delhi som Beijing strävar efter att tona ner och kontrollera dessa.

Den bilaterala relationen mellan dessa världens två växande giganter är för viktig. Men under ytan i New Delhi är det inte svårt att känna en oro för vad ett allt starkare Kina kan innebära på sikt.

Sveriges bilaterala relationer med Indien är på alla sätt goda, och under de senaste åren tror jag att vi förbättrat dem ytterligare.

Det var i går kväll faktiskt den tredje Nobel-middagen på vår ambassad, med framstående företrädare också för svenskt näringsliv, som jag haft anledning att delta i.

Och besöken i stort har självfallet varit allt fler. Vi har ju nu också öppnat ett generalkonsulat i Mumbai med inriktning inte minst på de ekonomiska förbindelserna.

Vi har under de senaste åren också sett allt fler som kommer från Indien för att arbeta i Sverige, inte minst inom IT-sektorn, och antalet indiska studenter i Sverige är nu större än antalet kinesiska.

Med alla sina problem och utmaningar är Indien utan tvekan ett framtidsland, och vi har all anledning att fortsätta våra ansträngningar att knyta allt närmare band i alla avseenden.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: