Viktigt värna Sverige

TABIANO: Alldeles strax bär det av hem mot Stockholm och den kommande veckans olika uppgifter.

Och de börjar redan i kväll med middag med de som kommit till Stockholm för den informella trilaterala dialog om och med Turkiet som vi sedan ett tag tillbaka organiserar tillsammans med German Marshall Fund.

Mötet i Stockholm de närmaste dygnen ger ju en bra bakgrund också till Turkiets premiärminister Erdogans besök hos oss på torsdag denna vecka.

Det var ju inte så länge sedan vi hade statsbesök av Turkiets president Gül, och de bägge besöken visar ju de i grunden goda relationer som vi har mellan våra bägge länder.

Samtidigt skall vi inte underskatta de problem och utmaningar landet fortsatt står inför.

Konflikten i Syrien är en enorm och växande börda för Turkiet, och konfliktens olika spänningar kan inte undgå att påverka det turkiska samhället självt i olika avseenden.

Också i det perspektivet är självfallet utvecklingen av de s k demokratipaketen och den pågående fredsprocessen i den kurdiska frågan av utomordentligt central betydelse. Viktiga steg har tagits, men det har också sagts att fler kommer att tas.

Samtidigt har den turkiska ekonomins imponerande utveckling kommit in i en fas när en andra våg av reformer krävs för att man skall kunna nå de ambitiösa mål som satts upp. Såväl president som finansminister har talat om dessa under de senaste dagarna.

Allt detta förenas i Turkiets behov av en tydlig förankring i en reformprocess som i viktiga delar drivs av anslutningsprocessen till EU.

Att denna nu ser ut att åter få ett visst momentum tror jag inte minst mot denna bakgrund är av största betydelse.

Bortsett från besök i Bryssel under dagen på tisdag kommer jag att tillbringa hela den kommande veckan hemma i Stockholm – intill jag nästa söndag sätter mig på flygplan med destination New Delhi och inleder en period av två veckor som mestadels är utanför rikets och t o m Europas gränser.

I Bryssel på tisdag handlar det om olika frågor i förberedelserna för Europeiska Rådets diskussioner i december om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

Och allra främst min medverkan på ett seminarium ordnat av tankesmedjorna Carnegie och European Council on Foreign Affairs i samverkan om behovet av en framåtsyftande global strategi för EU.

Detta är ju en fråga som kanske främst Sverige, Polen, Spanien och Italien drivit under den senaste tiden, men som har mycket starkt stöd hos alla dem som är bekymrade för Europas möjligheter att hävda sina intressen i morgondagens värld.

Jag ser fram mot en spännande diskussion kring detta i Bryssel på tisdag.

På den internationella agendan kommer veckan bl a att innebära nya viktiga nukleära samtal med Iran, och nu blir det väl ett möte där den positiva stämningen borde kunna börja att ge lite mer konkreta avtryck.

Då handlar det inte bara om att kräva flexibilitet från Iran. Jag tillhör dem som är övertygad om att det finns både behov av och möjlighet till flexibilitet från bägge sidor.

Annars har det varit mycket kring olika mer eller mindre sensationella uppgifter om amerikanska NSA.

Och på sina håll i media ser jag att de är lite irriterade över att jag inte ryckt ut med kategoriska uttalanden om varje uppgift som basunerats ut.

Så är det.

Som regel tycker jag att det är klokast att först försöka få en bild av vad som faktiskt gäller, och det har i det här fallet inte alltid varit alldeles enkelt.

Däremot har jag varit mycket tydlig dels med att också Sverige behöver en fungerande såväl underrättelse- som säkerhetstjänst och dels med att vi på ett sätt som jag tror är något av ett internationellt föredöme har lagfäst vad som gäller i dessa hänseenden.

Och inte minst gäller det den s k FRA-lagen och de olika institutioner och processer som reglerar denna del av vår underrättelsetjänst.

Att bägge dessa tjänster behöver ett väl fungerande internationellt samarbete är något av en självklarhet, men också att detta samarbete tydligt sker med utgångspunkt från våra intressen och inom de ramar som sätts av Sveriges lagar.

Jag har också varit tydlig med att vi inte skall vara naiva.

Underrättelseverksamhet också riktad mot Sverige förekommer förvisso, vilket ju säkerhetspolisen regelbundet rapporterar om.

Och det gäller också med utnyttjande av nätet på olika sätt. Stormakter satsar mycket betydande resurser på nätoperationer av olika slag, och vi vet att också vi är utsatta för betydande försök till inträngning för att få fram information.

I dagarna har Finlands utrikesminister Erkki Tuomioja bekräftat uppgifter i media om att Finlands utrikesministerium varit utsatt för en betydande aggressiv nätoperation. Vi har all anledning att ta de risker som ligger i denna utveckling på stort allvar.

Och även detta understryker min tydliga slutsats att Sverige behöver en väl fungerande såväl underrättelse- som säkerhetstjänst.

Ytterst handlar det ju om skyddet av Sverige.

3 kommentarer till Viktigt värna Sverige

  1. Robert Jemdahl skriver:

    Underrättelsetjänst är viktigt men man måste agera på den information man får annars är sagda underrättelsetjänst helt bortkastad. Syftar främst på den kollaps som håller på att ske med Försvarsmakten samt den Ryska militära upprustningen.

  2. […] ockuperar definitivt ingen annans mark. Vems skulle det vara? Det Ottomanska Imperiet som Erdogan med Bildts hjälp vill återupprätta? Englands olyckliga mandatmakt som varade 25 år? Jordaniens totalt illegala […]

%d bloggare gillar detta: