Nordiska Rådets dag och diskussion

OSLO: Denna dag dominerades helt av de olika nordiska utrikes- och säkerhetspolitiska överläggningarna på och i anslutning till Nordiska Rådets session här.

Men dagen inleddes med att Börge Brende och jag turnerade mellan alla de olika morgonsoffor och liknande som TV och radio här har att erbjuda.

På detta följde så vårt möte med alla de nordisks utrikesministrarna, även om Danmarks Villy Sövndal stannade hemma just denna gång.

På den efterföljande presskonferensen märktes en antydan till besvikelse när jag på fråga sade att mer eller mindre aktuella frågor om avlyssning inte hade stått på vår agenda eller diskuterats.

Men andra frågor räckte till, och bland dem var konflikten i Syrien den särklassigt viktigaste.

Redan under vår informella middag i Tromsø gick vi igenom de olika insatser våra länder gjort och gör när det gäller att förstöra kemiska vapen, så nu var det de humanitära och politiska aspekterna som stod i centrum.

Och alldeles självklart diskuterade vi också flyktingsituationen inte minst i Medelhavet och de insatser som jan komma att krävs i detta avseende.

Även om Norge och Island inte är med i EU är de ju med i Schengen-samarbetet, och därmed de facto en del av den problematik som vi ju nu möter.

När jag efter vår gemensamma lunch med Nordiska Rådets presidium på eftermiddagen för rådet självt presenterade rapporten om vårt samarbete handlade det självfallet också om det allt tätare ambassadsamarbete vi utvecklat under de senaste åren.

Diskussionen i rådet – också om den försvarspolitiska redogörelsen som Finlands försvarsminister Carl Haglund stod för – visade det starka och breda stöd som finns för ett successivt utökat samarbete på dessa områden.

Och ett konkret uttryck för detta är att vi nu planerar för ett gemensamt möte mellan Nordens försvars- och utrikesministrar på Island i anslutning till att ett antal av vara flygvapen kommer att öva gemensamt där under februari.

Den kanske intressanta delen av debatten i rådet kretsade kring några inlägg av Grönlands sedan våren nya premiärminister Aleqa Hammond.

Hon efterlyste djärvt en nordisk insats med drönare för övervakning kring Grönland, vilket ledde till en diskussion där Finlands Erkki Tuomioja ansåg att dessa frågor nog bäst diskuterades av alla arktiska stater inom ramen för Arktiska Rådet, och jag framhöll att det kommer att finnas anledning att studera olika rymdbaserade möjligheter for såväl övervakning som kommunikation i det väldiga arktiska området.

Intressant var också hur Aleqa Hammond mycket tydligt och i motsats till danska företrädare markerade att hon ansåg att Grönland var i sin fulla rätt att själv fatta beslut om att bryta och sälja också uran.

Inte utan kontrovers såväl i den egna huvudstaden Nuuk som med Köpenhamn har man ju nyligen fattat beslut om att börja en process i den riktningen.

För henne är självständighet för världens största ö målet, men realistiskt sett är nog vägen dit lång.

I dag får Grönland ett finansiellt bidrag från Danmark som motsvarar ca 15.000 Euro per person, och det skulle krävas en mycket betydande tillväxt i den grönländska ekonomin för att man skulle kunna klara sig utan detta stöd.

Och till detta kommer de utrikes- och säkerhetspolitiska aspekter vars betydelse förvisso inte skall underskattas. Det danska ansvarstagandet i dessa frågor ger en stabilitet i området som annars kanske inte skulle vara självklar.

Men det var förvisso intressanta meningsutbyten kring detta, och alldeles säkert kommer vi under kommande år att få höra mera om detta.

En kommentar till Nordiska Rådets dag och diskussion

  1. […] Carl Bildt ledde på onsdagen det möte med de nordiska utrikesministrarna som ägde rum i samband med Nordiska […]

%d bloggare gillar detta: