Samarbete i norr

TROMSÖ: När jag landade här strax efter fyra på eftermiddagen möttes jag av den första snön och det arktiska mörkret som förebådade den kommande vinterns ankomst.

Det var i januari i år som jag senast var här, och genom åren har det blivit åtskilliga besök i denna allt mer vitala arktiska metropol i Norden.

Tidigare i dag hade utrikesminister Börge Brende valt Tromsö som platsen för sitt första större anförande, och föga förvånande handlade det om Norges nordområdespolitik.

Han pekade bl a på att en tredjedel av Norges landområde och 80% av landets maritima zoner ligger norr om Polcirkeln. Och alldeles självklart talade han om den påtagliga ekonomiska potentialen i dessa nordliga områden.

Det handlar om fisk, energi, turism, mineraler och åtskilligt utöver detta. Och det handlar alldeles självklart om det nödvändiga samarbetet över gränserna – med Ryssland, Sverige och Finland.

Och det är ju kring dessa frågor vårt samarbete i Barentsrådet kretsar, och som vi kommer att diskutera på den informella middagen i kväll och det mer formella mötet under morgondagen.

Nere i Oslo har ju de nordiska och baltiska statsministrarna inlett sina samtal, som fortsätter under kvällen under ordförandeskap av statsminister Erna Solberg.

Och jag vet att Fredrik Reinfeldt tillhör dem som sätter stort värde på detta informella samarbete med alla våra grannländer. Tillsammans är vi ju faktiskt någonting som den åttonde största ekonomin i världen, och med i allt väsentligt en positiv ekonomisk utveckling och goda framtidsutsikter.

Här uppe i vår regions nordliga delar är det självklart att relationerna till Ryssland är av speciell betydelse.

Norge och Ryssland kommer att samarbeta allt närmare inte minst kring utnyttjandet av energiresurser i Barents Hav, och detta kommer bland mycket annat att bidra till den stabilitet i dessa nordliga områden som vi har ett tydligt intresse av.

Minnen av krig och konfrontation finns det många av här.

Här vid Tromsö låg de tyska slagskeppen – Tirpitz det mest kända – under andra världskriget redo för sina raider mot de allierade ishavskonvojerna för att hjälpa Sovjetunionen i dess kamp mot Hitler.

Och under det kalla krigets decennium var detta måhända en ”flank” till den centrala fronten tvärs genom Tyskland, men ett synnerligen centralt område när det gällde en möjlig konfrontation i Nordatlanten om kontrollen av livlinan mellan USA och Europa över Atlanten.

Men nu är tiderna annorlunda.

Att säga att de är utan problem vore förvisso fel, men när vi ägnar oss åt dem på det sätt vi ska är det viktigt att inte förlora perspektiven.

Det är trots allt möjligheterna till ett vidgat samarbete som är det dominerande perspektivet, och det vi har anledning att ägna störst uppmärksamhet.

Utmaningar finns. Klimat- och miljöpolitiken tillhör alldeles tydligt de viktigare.

Men också säkerhetspolitiken med dess resurser för övervakning och ingripande för att värna stabiliteten är viktig. Här håller ju samarbetet här uppe i norr mellan våra nordiska länder på att bli allt viktigare.

Nu stundar middag.

Och här uppe i Tromsö brukar Ishavet innebära goda möjligheter också i det avseendet.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: