Morgon i Chisinau, mycket i Kiev och middag i Tbilisi

TBILISI: Förvisso ännu en lång dag, som ju startade i Chisinau, fortsatte i Kiev och så småningom nu kommit till sitt slut här i Tbilisi.

Frukosten med Moldaviens premiärminister Iuri Leanca fokuserade på hans regerings arbets- och reformprogram i ljuset av landets ambition att steg för steg komma allt längre in i det europeiska samarbetet.

Och det avtal som kommer att paraferas vid toppmötet i Vilnius blir en mycket viktig byggsten i denna strävan.

Redan i dag är Moldaviens handel med EU fem gånger större än vad den är med Ryssland och investeringarna från EU fyra gånger än vad de är från Ryssland. Och då skall vi komma ihåg att detta för inte så länge sedan var en republik i Sovjetunionen.

Utmaningar saknas förvisso inte. Vi talar om ett av Europas fattigaste länder.

Och det moldaviska kommunistpartiet kämpar nu med näbbar och klor mot landets EU-perspektiv och vill i stället få in landet i den s k euroasiatiska unionen med Ryssland.

Det valet är självfallet Moldaviens eget, men den ekonomiska kostnaden skulle tveklöst bli betydande.

I stället för att bli en del av världens största integrerade ekonomi skulle man låsas in av tullmurar med den långt mindre ryska ekonomin.

Hotfulla ryska uttalanden mot Moldaviens EU-val har inte saknats, och möjligheten av mer omfattande ryska ekonomiska åtgärder finns förvisso.

Det talas t o m om att Moskva skulle utvisa några av den cirka halva miljon moldaver som i dag arbetar i Ryssland, men jag skulle tro att om man ser närmare på den saken kommer man att finna att det skulle drabba främst Ryssland.

Man försökte något liknande mot georgier i Ryssland för några år sedan, men fann snabbt att det var grovt kontraproduktivt.

Ett alldeles speciellt problem utgör självfallet enklaven Transnistrien med dess tydliga orientering mot Ryssland. Senast Radek Sikorski och jag var här gjorde vi ju ett inofficiellt besök i Bender.

Men även här överväger förbindelserna med EU.

Enklavens handel är ca 30% med övriga Moldavien och ca 30% med EU och det är uppenbart att man därmed skulle kunna dra betydande nytta av frihandelsavtalet med EU. Inte minst gäller det områdets viktiga textilindustri.

Efter olika mediaframträdanden bar det så vidare till Kiev och några synnerligen intensiva timmar där. Men här hade höstvädret gått över i riktning till antydingar till duggregn.

Det är kring Ukraina som frågetecknen nu är störst under upptakten till toppmötet i Vilnius, och detta kom alldeles självklart att dominera våra samtal.

Vi for direkt till vad som blev ett nästan timslångt möte med premiärminister Azarov med de ekonomiska utmaningar som landet står inför i centrum för diskussionen. Den finansiella situationen är mycket ansträngd, och här fanns en föga dold vädjan om hjälp.

Därefter var det dags för möte på polska ambassaden med de olika ledarna för oppositionspartierna i landet. Det var ju inte så länge sedan jag träffade dem i Yalta, men det var värdefullt med denna uppdatering av situationen inte minst vad gäller arbetet i parlamentet med de olika reformfrågorna.

Ursprungligen var tanken att vi därefter skulle ha ett öppet möte med studenterna på universitetet, men på kort varsel meddelades att president Yanukovich fanns i Kiev och gärna ville träffa oss.

I Kiev fanns också Europaparlamentets bägge sändebud Pat Cox och Kwasniewski på sitt 23:e besök i ansträngningarna att finna en lösning på frågan om selektiv rättvisa, vilket efter vissa frisläppande nu reducerats till frågan om f d premiärministern Yulia Tymoshenko.

Och de hade tidigare under dagen träffat president Yanukovich för en längre överläggning.

För oss blev det nu ett närmare två timmar långt men stundtals brutalt öppet samtal som i mycket hög grad kom att handla om denna fråga.

Detaljer i det samtalet passar knappast här, men vårt budskap var mycket klart: tiden håller på att rinna ut, och det som är avgörande är om Pat Cox och Alexander Kwasniewski efter sin bedömning ger grönt ljus eller ej.

Där är vi förvisso inte än. Snarare är det så att vi befinner oss en bra bit därifrån.

Kommer en lösning att vara möjlig i tid? Uteslutet är det inte, men efter dagens samtal är jag snarare mer bekymrad om möjligheterna än tidigare. Mycket som borde lösts för länge sedan återstår att lösa – och klockan går.

Längs vägen mellan stadens centrum och flygplatsen Borispol kunde vi se stortavlor med budskap som varnade för konsekvenserna av att gå vidare med avtalet med EU.

Avsändare är en pro-rysk gruppering som nu med avsevärda finansiella resurser vill intensifiera som kampanj mot Ukrainas EU-närmande. För dem är det tullunion med Ryssland som är alternativet.

Opinionsundersökningar tyder dock än så länge på att den överväldigande opinionen tycker annorlunda. Vi fick höra att Ukrainas fyra presidenter och 14 premiärministrar sedan självständigheten dessutom alla var på samma linje.

Men hur det kommer att gå är fortfarande en öppen fråga. Vi har i alla fall i dag gjort en extra ytterligare insats för att försöka föra oss till ett positivt avgörande för Ukraina.

Starkt försenade anlände vi så till Tbilisi, och det bar direkt till middag med president Saakhasvili och några av hans närmaste medarbetare.

På söndag är det presidentval i Georgien och en efterträdare kommer att väljas. Och därmed var detta vår sista måltid med honom i just denna egenskap.

Och han tog oss upp den nyrenoverade bergbanan upp till höjden som från söder blickar ut över den fascinerande staden och restaurangen där.

Det blev en middag med åtskilliga blickar bakåt – ibland långt bakåt – men också framåt med de olika utmaningar som Georgien och regionen i övrigt står inför.

Tidigt i morgon inleder vi så med arbetsfrukost med premiärminister Ivanishvili och ett antal av ministrarna i hans regering.

Liksom vad gäller Moldavien kommer Georgien att parafera det viktiga avtalet med EU på toppmötet i Vilnius, och våra frågor nu gäller främst hur detta kommer att genomföras och en rimlig och riktig reformpolitik föras vidare.

Georgien har under president Saakhasvili tagit mycket stora steg framåt även om självfallet betydande brister kvarstår.

Om detta kommer att kunna bevaras och föras vidare när makten efter skiftet också på presidentposten nu övergår till den lite märkliga politiska rörelsen Georgiens Dröm återstår att se.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: