NNSC och cyberfrågor

SEOUL: Efter en tio timmars flygning landade jag i det vackra höstvädret på den imponerande Incheon-flygplatsen en bit utanför Seoul.

Och sedan dess har programmet gått i ett.

Först stod ett besök tillsammans med svenske generalen Berndt Grundevik på det stora amerikanska militära kommandot mitt inne i staden här och hos dess chef general Curtis Scaparotti.

Sedan vapenstilleståndet 1953 ingår ju Sverige i den s k Neutral Nations Supervisory Commission med uppgift att övervaka den vapenvila som formellt sett fortfarande är det enda som gäller mellan de två koreanska staterna.

Och den grupp av officerare vi har här samverkar självfallet nära med det amerikanska kommando som i formell mening också är ett FN-kommando eftersom de stater som skyndade till Sydkoreas hjälp efter det nordkoreanska anfallet gjorde det under FN:s flagg.

Det blev ett intressant samtal som självfallet kom att fokuseras på situationen dels längs den demilitariserade zonen och dels i olika delar av det hårt militariserade nordkoreanska samhället.

Hur länge detta system kommer att hålla ihop kan ingen veta, men förr eller senare måste den grundläggande förändringen komma. Och den avgörande frågan är om det finns någon väg till successiv förändring, eller om en systemkollaps med allt vad en sådan skulle innebära är det enda alternativet.

Den koreanska halvön är nog i dag den enda platsen i världen där ett storskaligt konventionellt krig skulle kunna bryta ut.

Norr om den demilitariserade zonen DMZ finns ca en miljon nordkoreanska soldater, och söder om den finns den enda riktigt substantiella ”normala” närvaron av USA:s armé utanför det egna landet.

Sveriges roll här är förvisso inte avgörande, men ändå viktig och uppskattad. Och vi är ju dessutom en av de sju länder inom EU som har en ambassad i den nordkoreanska huvudstaden Pyongyang.

Lite informellt inleddes så den stora cyberkonferensen tidigare i kväll genom att utrikesminister Yun Byung-se bjöd de närvarande övriga utrikesministrarna på en måltid.

Och vi var i alla fall fyra utrikesministrar från EU här redan i kväll – förutom från Sverige från Estland, Finland och Ungern. I morgon ansluter också Storbritannien.

Då börjar konferensen och dess diskussioner också i mer formell bemärkelse.

Den lovar att bli mycket intressant.

Sedan får vi se om det amerikanska politiska systemet intill dess förmår att ta sig samman eller inte.

Man börjar ju så smått tvivla. Och det är inte bra vare sig för USA eller för världen i övrigt.

Ett USA förlamat av inre konfrontationer innebär – låt oss vara realistiska på den punkten – en mindre stabil värld.