Debatt i riksdagen

RIKSDAGEN: Ungefär så här formulerade jag mig i mitt anförande när vi i riksdagens allmänpolitiska debatt i dag diskuterade omvärlden och Sverige:

Sveriges röst i Europa och världen är viktig.

Det handlar om att tillvarata våra intressen och att värna och vidareföra våra värderingar.

En europeisk tankesmedja gjorde också i år bedömningen att Sverige med sin utrikespolitik tillhörde de ledande i Europa.

En internationell opinionsundersökning nyligen visade att stödet för regeringens utrikespolitik var väsentligt högre i Sverige än i andra länder.

Och det var mer än en tillfällighet att president Obama valda att komma till Sverige för också utrikespolitiska samtal.

Sveriges röst räknas.

Men i en debatt som denna skall vi blicka framåt.

Inte bara kritisera – även om det är oppositionens uppgift. Inte bara slå sig för bröstet – som vi i regeringen kan frestas till.

Låt mig ange några av de för mig viktigaste frågor som just nu ligger för avgörande.

För det första: Inbördeskriget i Syrien med dess enorma lidande fortsätter.

Sverige har redan gett mer än 300 miljoner kronor i humanitärt stöd, och ensamma i Europa har vi också gett ett stort antal flyktingar permanent uppehållstillstånd.

Men de internationella insatserna måste skärpas.

Det gäller i Europa vad gäller den gemensamma asyl- och migrationspolitiken.

Alla måste vara med. Vi måste få gemensamma insatser för att förhindra tragedier i Medelhavet och på andra platser.

Det gäller ansträngningarna att snabbt få till stånd en fredskonferens i Geneve.

Sverige stöder tydligt FN-medledaren Lakhdar Brahimis arbete. Vi har nära kontakt.

Det gäller arbetet med att förstöra Syriens kemiska vapen efter de hemska attacker som nu skett.

Sverige har ställt betydande resurser till förfogande för detta arbete.

Vi vill nu – utöver detta – ställa ett militärt Herkules-flygplan till FN:s förfogande för olika transporter för också kemvapenorganisationen OPCW.

Jag återkommer mycket snart till riksdagen om detta. Jag utgår från att riksdagens partier kommer att ge sitt bifall.

Att stödja och stärka FN är viktigt.

För det andra: EU:s Östliga Partnerskap inför dess tredje toppmöte i Vilnius i slutet av november.

Allt går tillbaka på det initiativ som tog gemensamt av Polen och Sverige våren 2008.

Att sträcka ut en hand av samarbete och hjälp till våra omedelbara östliga grannländer. Att ge dem en möjlighet att steg för steg vara med i det europeiska samarbetet.

Nu står vi redo att parafera slutföra förhandlingar om vittgående avtal med Moldavien och Georgien och att underteckna motsvarande avtal med Ukraina.

Det handlar om ett mycket djupgående samarbete framförallt, men inte enbart, när det gäller ekonomi.

Men plötsligt vill Ryssland att dessa länder i stället skall införlivas i dess tullunionen.

Och plötsligt kommer såväl hot som konkreta åtgärder riktade mot dessa länder för att förhindra att de går vidare i samarbetet med EU.

Detta är oacceptabelt. Varje europeiskt land måste själv ha friheten att välja sin väg. Hot och sanktioner hör inte hemma i det samarbetets Europa vi vill bygga.

Nästa vecka kommer jag tillsammans med Polens utrikesminister att besöka de tre mest aktuella länderna för att ytterligare understryka vårt stöd till deras europeiska inriktning.

För det tredje: friheten och säkerheten på nätet.

Plötsligt har vi fått en omfattande debatt om övervakning, om underrättelse- och säkerhetstjänst på nätet.

För oss är detta inte nytt. Vi har lagar och regler som fastställts efter omfattande debatt i denna kammare.

Men runt om i världen ser vi regimer som censurer, kontrollerar och begränsar. Och förvisso utsätts vi också hela tiden för också avancerade försök till spionage på nätet.

I morgon åker jag till Seoul i Korea för en stor internationell konferens för att diskutera friheten och säkerheten på nätet.

Sverige ligger i förkanten av det internationella arbetet. Stockholm Internet Forum har blivit ett nav i den globala debatten.

I Seoul kommer jag att diskutera nya steg för att föra debatten om globala regler för och på nätet vidare.

Nätet är ingen fluga. Det blir allt viktigare för allt fler. För utveckling. För frihet. För säkerhet.

Därför är detta arbete så viktigt.

Dessa tre omedelbara områden visarvikten av en utrikespolitik som ligger på framkant.

Som inte bara sitter fast i det gamla och är rädd för det nya. Som genom idéer och initiativ värnar våra intressen och främjar våra värderingar i en tid av ständigt skiftande utmaningarna.

Och det hoppas jag att vi har i alla fall betydande delar av oppositionens stöd för.

Detta kommer utöver det vi alltid gör.

Att hjälpa svenska medborgare runt om i världen – en viktig och allt mer krävande uppgift.

Att stärka det nordiska och baltiska samarbetet. Inte minst gäller detta just nu inom säkerhetspolitiken

Att vara en tydlig röst för medborgerliga fri- och rättigheter också där det kan vara obekvämt och impopulärt.

Jag nämnde friheten på nätet. Birgitta Ohlsson är en tydlig röst för LGTB-personers rätt. Fredrik Reinfeldt ägnade ett helt anförande i FN:s generalförsamling åt kvinnors rätt.

Att bygga en starkare och bättre Europeisk Union.

Det handlar om förutsättningar för vår ekonomi. Det handlar om stabilitet och säkerhet i Europa i dess helhet. Det handlar om att så långt vi kan hjälpa länder i vår närhet till en bättre utveckling.

Och det handlar om Europas röst i värld.

Det är tillsammans vi har möjlighet till inflytande. Vi går mot en multiregional värld. Då är Europa än viktigare.

På denna punkt utgår jag från att socialdemokraterna är på samma linje. Och det är viktigt. Oavsett om man är i opposition eller regering.

Men två av av oppositionspartierna i denna riksdag – Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna vill mäla Sverige ur samarbetet och bygga murar mot det övriga Europa.

Det är en farlig politik. För vår egen framtid.

Vi behöver mer samarbete – inte mindre. I Norden. I Europa. I världen.

För att ta tillvara våra intressen. Och för att värna och främja våra värderingar.

Där ligger kärnan i Sveriges utrikespolitik.

2 kommentarer till Debatt i riksdagen

  1. Per Fredö skriver:

    Den som lyssnade på denna utrikespolitisk debatt kunde konstatera att de riktlinjer för den, som Carl nu så väl beskrivit, fullständigt saknades från de röd-gröna.

    De ägnade sig i stället åt som Lars Ohly att försöka göra politiska poänger av en rad frågor, som inte stod agendan.
    Och som var och en borde ha motiverat särskilda debatter,

    Annars så var det huvudsakligen olika frågor som ställdes, vilka då var riktade mot alliansen, detta även om socialdemokrater och moderater i viktia frågor har samma grundläggande åsikter.

    Att ena socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet i fundamentala säkerhest-och utrikespolitiska frågor torde bli omöjligt
    i händelse av ett regeringsskifte.

    Jag erinrar mig att Göran Persson nämnde sex-sju sådana, vilket fi sig fullständigt hindrade en regeringssamverkan. Och då att ens nå kompromisser..

    Att Urban Ahlin räknar med att bli utrikesminister har länge lyst igenom.

    Stefan Löfven som statsministerkandidat saknar inte minst på detta område nödvändiga politiska kunskaper.
    Han skulle bli en statsminister, som bli respekterad internationellt
    Därmed skulle vår röst i världen alvarligt försvagas.
    .

  2. Per Fredö skriver:

    Den som lyssnade på denna utrikespolitisk debatt kunde konstatera att de riktlinjer för den, som Carl nu så väl beskrivit, fullständigt saknades från de röd-gröna.

    De ägnade sig i stället åt som Lars Ohly att försöka göra politiska poänger av en rad frågor, som inte stod agendan.
    Och som var och en borde ha motiverat särskilda debatter,

    Annars så var det huvudsakligen olika nålstings-frågor som ställdes, vilka då var riktade mot alliansen, detta även om socialdemokrater och fyr-partiregeringen i viktia frågor har samma grundläggande åsikter.

    Att ena socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet i fundamentala säkerhest-och utrikespolitiska frågor torde bli omöjligt
    i händelse av ett regeringsskifte.

    Jag erinrar mig att Göran Persson nämnde sex-sju sådana, vilket i sig fullständigt hindrade en sådan regering.

    Att Urban Ahlin räknar med att bli utrikesminister har länge lyst igenom.

    Stefan Löfven som statsministerkandidat saknar inte minst på detta område nödvändiga politiska kunskaper.

    Han skulle bli en statsminister, inte bli respekterad internationellt
    Därmed skulle vår röst i världen alvarligt försvagas.
    .

%d bloggare gillar detta: