Syrien som växande utmaning

ISTANBUL: Lördag eftermiddag och jag är på väg hem MIT Stockholm efter några dygn här i Europas mer sydöstliga delar.

Gårdagskvällen och dagen har inte minst ägnats olika diskussioner om situationen i och kring Syrien. Inte minst har det varit viktigt att höra från personer med konkreta erfarenheter och observationer inifrån landet.

Uppenbarligen finns en besvikelse på att omvärlden fokuserat på att försöka lösa frågan om de kemiska vapnen samtidigt som dödandet i övrigt bara fortsätter.

Spelar det någon roll vad det dödas med, hörde jag flera fråga.

Samtidigt är det svårt att undvika intrycket att gapet mellan den yttre och den inre oppositionen håller på att öka.

Och en del i utvecklingen är ju olika mer fundamentalistiska grupper förefaller att få en starkare ställning. Deras närvaro kommer att bli ett betydande bekymmer också i Syrien efter Assad-regimen.

Förhoppningsvis närmar sig den dag då fredsförsöken kommit så långt att en Geneve2-konferens kan börja arbete. Inom den närmaste månaden borde det vara möjligt.

Men de utmaningar denna kommer att stå inför när det gäller att åstadkomma en överenskommelse i enlighet med det ursprungliga Geneve-dokumentet skall inte underskattas.

Och man får absolut heller inte underskatta svårigheterna att därefter faktiskt genomföra den överenskommelse som eventuellt kan nås, bl a i ljuset av en del av det jag skrivit om ovan.

Frågan om Syrien kommer, även i de bästa av scenarier, att vara med oss under mycket lång tid framöver.

Att Levantens krig och konflikt är en mycket stor och växande påfrestning på Turkiet är alldeles uppenbart.

Landet gör imponerande ansträngningar för att ta hand om den ständigt växande strömmen av flyktingar, men det är inte sagt att den höga profil man har både när det gäller detta och när det gäller att åstadkomma förändring i Syrien nödvändigtvis är populär.

Och det finns en risk för att regionens olika spänningar och slitningar också börjar att röra sig in i delar av det turkiska samhället.

Inte minst i detta sammanhang är landets EU-perspektiv viktigt. Turkiet behöver en tydlig europeisk förankring i en situation där dess grannskap blir allt mer besvärligt och allt mer riskerar att påverka det egna samhället.

Också om detta har jag självklart fört samtal under dessa dagar här, och till de frågorna – liksom till alla frågor kring Syrien – kommer det att finnas många anledningar att återkomma.

4 kommentarer till Syrien som växande utmaning

  1. leonardo34 skriver:

    Hur kommer det att bli med de kristna som finns kvar i Syrien efter Assads fall? Kommer den etniska rensningen att tillåtas fortsätta?

  2. Rulle skriver:

    Nu är det dags att EU & USA tar sitt ansvar och avbryter kriget i Syrien. Man har likt Pom Pom Girls hejat på oppositionen, som är edsvurna mördare. Kristna och Alawiter skall dödar eller fördrivas ur landet. Och detta stödjer EU?
    Om omvärlden i kraftigaste möjliga ordalag fördömde den terroriserade oppositionen och ströp all tillförsel av vapen skulle kriget ta slut inom 3 månader.
    Sedan kan man förhandla med Bashar al-Assad om fortsättningen. Det är en skam att EU vill förlänga kriget till sista man har stupat.

  3. nubbe skriver:

    Du kommer inte undan CB. Jag väntar fortfarande på dina åsikter, tankar och förslag på lösningar för den kristna minoriteten i mellanöstern. För mig är det solklart, ett autonomt område i norra Irak eller i Syrien. Om inte detta löses inom snar framtid kommer nästa land med kristen minoritet att drabbas vara Libanon……

    Läs Nuri Kinos artikel:

    Sveriges regering måste ta avstånd från extremismen i Syrien
    Publicerad 12 oktober, 2013 – 06:00
    SYRIEN Allt fler rapporter från Syrien talar om riskerna för att en fundamentalistisk tolkning av islam kan komma att dominera i stora delar av Syrien. När landet nu får domstolar vars lagar grundar sig på fundamentalistisk islam, är det hög tid att för den svenska regeringen att reagera. Hur mycket pengar skickar Sverige till den syriska oppositionen? Hur mycket av dessa går till att starta islamistiska domstolar? undrar journalisten Nuri Kino.

    Islamistiska domstolar har etablerats och öppnat på flera platser i Syrien. En syrisk kollega skickade mig för några veckor sedan ett mejl med en bild på en sådan (se bilden ovan).

    ”Kära Nuri, bifogat har du en bild på en domstol som nyligen öppnades av extremister i byn Kansabba i min hemstad Lattakia. En religiös domstol vars lagar baseras på fundamentalistisk islam. Den första rättegången hölls idag. De tvingar på oss alla sin syn på hur man ska leva.”

    Några dagar efter att hon skickade mig mejlet flydde min syriska kollega till Turkiet. Hon väntar på att bli smugglad till Sverige. In i det sista ville hon bo kvar i landet hon föddes i och älskar. Men när tolv islamistiska grupper lämnade den Fria syriska armén förstod hon att det kommer att bli svårt att leva som moderat muslim. Detta faktum skrämde alla sekulära syriska muslimer och icke-muslimer som kristna assyrier/syrianer mycket. Man befarar att en fundamentalistisk tolkning av islam kan komma att dominera i stora delar av Syrien.

    Några dagar senare går jag in på Facebook och ser att en vän, historikern Nicholas Al-Jeloo, har publicerat en text om en mördad 26-årig assyrisk man: Assyriern Ninar Odisho. Han dödades i sin hemstad Tabqa i provinsen al-Raqqah i Syrien.

    Jag lyfte luren och ringde Al-Jeloo, som också är assyrier, född i Australien och har en doktorsexamen i modern assyrisk historia och som har jobbat mycket i Mellanöstern. Vid flera tillfällen har han gjort akademiska studier i just provinsen al-Raqqah. Jag ville prata med Al-Jeloo eftersom jag var nyfiken på varför just Odishos död var så viktig – det är ju krig i Syrien och hundratals kan dö i stridigheter på en dag.

    ”Anledningen till att jag emellanåt skriver om ett speciellt dödsfall i Syrien är att jag vill påminna om utsatta minoriteters situation i landet. Förföljelsen av dem har intensifierats mycket den senaste tiden. Mord som är etniskt eller religiöst betingade måste dokumenteras. I början av kriget i Syrien bodde fler än 200 kristna assyriska familjer i staden Tabqa i den här provinsen. Nästan alla har flytt, de flesta av dem till Libanon. En del har lyckats nå länder som Tyskland. Andra har fastnat i länder över hela världen för att de har blivit lämnade i sticket av smugglare som misslyckades med att ta dem till Europa. Tre familjer fanns kvar i Tabqa innan mordet på Ninar. Rebellerna som hade tagit över staden lovade att inte skada dem. Familjerna kunde inte fly för att de var fattiga och inte hade råd med kostnaden för smugglingen. De vågade inte heller ta sig ut på vägarna själva eftersom det är mycket farligt utan någon smugglares ‘beskydd’. En av dessa få kvarvarande assyrier var Ninar Odisho.”

    Al-Jeloo har pratat med vittnen som säger att rebellerna inte höll sitt ord. Ninar Odisho mördades av extremister på grund av sin kristna tro. För att markera sitt hat mot icke-muslimer brände de ett kors på hans ansikte. Men jag förstår fortfarande inte varför mordet på honom är så speciellt. Al-Jeloo har en förklaring. Han menar att kristna inte massakreras utan att morden på dem är strategiskt uttänkta av extremisterna. Att varje enskilt fall därför måste bli uppmärksammat.

    ”Rebellerna vill inte öppet visa att de förföljer icke-muslimer eftersom de är rädda för att USA och andra länder kan sluta hjälpa dem. Det skickas ju mycket pengar från väst till den syriska oppositionen. Det är därför extremister till en början låter kristna leva kvar i områden de har tagit över. Men på flera platser vittnar man nu om att kvarvarande kristna dödas en efter en, i tysthet. Resten flyr sedan i ren panik. Det är ett cyniskt vidrigt, men är ett smart drag av extremisterna. På det sättet kan ingen anklaga dem för massakrer på icke-muslimer.”

    Min kollega, den syriska journalisten som flytt till Turkiet, bekräftar att det är en uttänkt strategi av extremistiska grupper som tagit över delar av Syrien. Hon är själv född muslim, växte upp i en moderat tolkning av religionen och har nu flytt från staden hon föddes och växte upp i på grund av att extremister kräver att alla följer en strikt tolkning av Islam. Domstolen hon skickade bilden på har börjat döma kvinnor till hårda straff för att de till exempel inte burit slöja. Det är inte ett Syrien hon känner igen och inte ett land hon vill leva i.

    Hon säger att jag på Youtube kan lyssna på extremisternas syn på islam och det Syrien de vill ha, och det på svenska. Hon har träffat utländska jihadister, däribland svenskar. Jag kollar klippen på Youtube och får sedan hjälp av en palestinier, vars asylärenden jag för många år skrev om, att komma i kontakt med en av de svenska jihadisterna.

    ”Alla som vill leva i Syrien och som accepterar Allahs ord och sharialagarna är välkomna att bo i landet. Alla andra kan flytta till platser med synd. Det är vår plikt att predika profeten Muhammeds ord. Om vi inte gör det och inte följer hans ord kommer vi själva att bli straffade”, säger svensken som kämpar för jihad (heligt muslimskt krig) i Syrien.

    Jag frågar jihadisten om jag kan publicera hans namn men han vill inte det. Han vill inte att hans familj i Sverige ska ta skada av att han identifieras.

    Dagen efter mitt samtal med honom ser jag att min syriska kollega är på Facebook. Jag skickar henne ett meddelande om vad jihadisten sade till mig.

    ”Jag mötte hundratals unga män som han, ickesyrier i långa skägg från hela världen, på gatorna i min hemstad. Det var därför jag inte kunde bo kvar. ”

    Den svenska regeringen måste ta avstånd från extremismen i Syrien. Jag tror att vi alla är överens om att vi inte vill att våra skattemedel hamnar i fickorna på fundamentalister. Hur mycket pengar skickar Sverige till den syriska oppositionen? Hur mycket av dessa går till starta islamistiska domstolar?

    Nuri Kino, journalist och Mellanösternexpert

  4. Rulle skriver:

    Hur lån tid behöver censuren på sig för att granska 7 rader?

%d bloggare gillar detta: