Egypten och Ryssland – och snart Bryssel

VID MEDELHAVET: Även om man förvisso befinner sig i en miljö mer angenäm än den vanliga, och dessutom har möjlighet att träffa både familj och vänner, är det åtskilligt som måste hanteras under dessa dagar.

Världen står inte still.

Situationen i Egypten har förvisso stått i centrum.

EU:s Catherine Ashton var där för samtal, och vi kommer att ha viktiga diskussioner när kretsen av EU:s utrikesministrar träffas i Bryssel på måndag om möjliga vägar vidare.

I allt väsentligt kommer utvecklingen i Egypten att avgöras av Egypten självt, men det vi möjligen kan göra för att underlätta en snar återgång till demokratisk utveckling skall vi självfallet göra.

I går hade jag ett längre samtal med Egyptens nye utrikesminister Nabil Fatim om vad som skett och möjliga vägar framåt.

I Kairo finns det, i alla fall bland de styrande, en känslighet för att kalla det som skett för en kupp, men ingen kan förneka att det var ett militärt ingripande som ledde till att den demokratiskt valde presidenten avsattes.

Och jag förklarade att detta var ett förfarande som vi vare sig i detta eller andra fall kunde ge vårt godkännande. Det handlar om en principiell syn som vi anser viktig.

Mot detta kan självfallet anföras att landet var i ett ytterligt spänt och osäkert läge, och kritiken mot president Morsis sätt att sköta sitt ämbete har förvisso varit mycket stark.

Kring detta diskuterade vi en del, samtidigt som vi var eniga om att det viktiga nu är vägen tillbaka.

Och han försäkrade mig om att man är fast inriktad på att klara av frågorna om författningen och val av såväl parlament som president inom de kommande nio månaderna.

Men Nabil Fahmi är inte den enda utrikesminister jag diskuterat detta med under de senaste dygnen. Det har varit åtskilliga andra kontakter som ett led i förberedelserna för måndagens möte.

Och i dag har Frank Belfrage i Stockholm informerat EU-nämnden om förberedelserna för det mötet.

Till dagens samtal hörde också ett med Australiens utrikesminister Bob Carr.

Och förutom åtskilligt om såväl in- som utrikespolitik i våra respektive delar av världen diskuterade vi en del om de utmaningar inte minst vad gäller flyktingar som Australien just nu står inför.

På måndagens möte kommer det inte bara att handla om Egypten, utan jag hoppas också på en diskussion om försöken att få tillstånd mer konkreta fredsförhandlingar mellan Israel och Palestina.

USA:s utrikesminister John Kerry befinner sig ju i regionen, och gör viktiga ansträngningar för att försöka att få igång direkta samtal.

Hindren är de sedvanliga.

Från den israeliska regeringens sida vill man inte acceptera att förhandlingar förs med utgångspunkt från 1967 års gränser, och därtill kommer osäkerheten om hur politiken vad gäller de illegala bosättningarna faktiskt ser ut.

Och medan den israeliska sidan vill ha förhandlingar utan några förutsättningar eller utgångspunkter, vill man på den palestinska att det skall finnas någon form av klarhet på dessa punkter för att man inte skall se förhandlingar som meningslösa.

På måndag hoppas jag att vi kommer att veta i alla fall lite mer om hur utsikterna ser ut.

Just nu står det och väger.

Från israeliska sida har man gått ut rätt aggressivt mot Europeiska Kommissionens riktlinjer om tillämpningen av EU-finansierade samarbetsprojekt mm. Riktlinjerna säger det rätt självklara, d v s att vi inte kan ge EU-bistånd till aktiviteter i de illegala bosättningarna.

Att man är upprörd över detta – som borde vara en självklarhet – ser jag som lite oroväckande.

Det borde, som sagt, vara en självklarhet.

Under det senaste dygnet har det funnits all anledning att följa utvecklingen i Ryssland kring den demokratiske aktivisten Alexei Navalny.

I går dömdes han av domstolen i Kirov, i en process som även en majoritet i Ryssland förefaller att se som utpräglat politisk, till fem års straffarbete med omedelbar häktning.

Reaktionerna lät inte vänta på sig. Det krävdes uppenbarligen en massiv närvaro av olika säkerhetsstyrkor i centrala Moskva för att hantera de olika protester och demonstrationer som följde.

I dag på morgonen skedde så det ytterligt märkliga att de åklagare i går som krävt hårt straff och omedelbart fängsligt förvar nu vände på klacken och krävde att domstolen skulle försätta Alexei Navalny på fri fot intill dess att ett eventuellt överklagande avgjorts.

Det torde inte finns någon som tror att denna manöver var någonting som dessa åklagare hade kommit på själv. De var med all sannolikhet på fjärrkommando både i går och i dag – men kommandona ändrades plötsligt.

Bakgrunden till detta och de effekter det kommer att få kommer det att spekuleras livligt kring.

Och det är svårt att se annat än att hela detta spektakel i alla dess delar stärkt Alexei Navalny i hans position som centralgestalt i den ryska oppositionen ytterligare.

Vi kommer att få höra mer om honom framöver.

På söndag flyger jag så till Bryssel för de olika EU-mötena där under måndagen, och sedan blir det dessutom en del ytterligare möten där också under tisdagen.

Världen står, som sagt, inte stilla.

17 kommentarer till Egypten och Ryssland – och snart Bryssel

  1. Putin framstår nu som en diktator ,som inte heller är intresserad av goda relationer till Europa. Det ser mörkt ut.

  2. Adam Pinski skriver:

    EU vill att Israel skall acceptera gränserna med den nya palestinska staten genom att på varje avtal med EU ha en klausul som definierar dessa gränser – utan någon som helst förhandling. Och detta trots att FN i otaliga deklarationer (inklusive den om
    Palestinas delning) konstaterade att de slutliga gränserna skall förhandlas mellan parterna. Nu vill EU tvinga Israel att acceptera gränser definierade av några EU-byråkrater. Är det inte korrekt tolkning Carl Bildt?

  3. flyktingar skriver:

    Carl Bildt är oroad över israeliska reaktioner över aggressiva EU-dekret, som föregår förhandlingslösning rörande omtvistat territorium. Det är bra att han oroar sig.

    Bashar i Syrien, liksom militären i Egypten var för sig visar hur lite EU:s åsikter egentligen betyder, när allt kommer omkring. Turkiet agerar också lite bångstyrigt ur EU-perspektiv. Tänk nu om Israel också sätter sig på tvären.

    Ju fler som inte dansar efter EU:s pipa desto mjukare ter sig EU:s mjuka makt. Carl Bildts oro är inte utan grund.

  4. Evert Grahn skriver:

    Alltid lika imponerad av dina aktiviteter. Finns ingen som kan och kommer att kunna konkurrera med dig någonsin. Vi är många som är glada så länge du håller UD igång. Du är Sveriges röst i världen.

  5. stig2entreprenoren skriver:

    Om du kan mejsla fram en lösning i Egypten, fixa fredsförhandlingar mellan Israel och Palestina och ordna till en bra oppositionsordning i Ryssland samtidigt som du har en skön semester i Italien så måste vi alla vara ganska nöjda. En liten bok om detta kunde då även tjäna som inspiration åt övriga semesterfirare.

  6. Gustav Perman skriver:

    Den stora ryska militärövningen kan väl knappast sägas vara på låg nivå. Vad säger dina baltiska kollegor

  7. Forget all this ”wars” and concentrate all effort onto the 40 millions of refugees in the World.
    That is the biggest ”war” of all the ongoing wars, and troubles feeded by a numbers of different maniacs in the world.
    Over 40 million humans like our self in a dire need of food and safe nations to live in.
    Anything else, to talk about is so small and low, in comparation.

  8. flyktingar skriver:

    Kerry bjuder Livni och Erekat till USA för förberedande överlläggningar. ”-Om vaddå?” kanske man frågar sig lite till mans.

    Får en vanlig dödlig tolka ”skuggornas dans på grottväggen”, så handlar det om att hitta en formel för EU att obehindrat kunna pumpa bidrag till (uteslutande!) arabiska byggnadsprojekt på Västbanken, inklusive östra Jerusalem.

    Därav Carl Bildts ‏utbrott juli 16 ”Did Israel really expect that EU should fund illegal settlement expansion? Was never – mildly speaking – in the cards”, ty Idag skulle EU-stöd till arabiska byggen utanför befintliga bosättningar på Västbanken vara illegalt och av Israel betraktas som en fientlig handling, eftersom territoriet är ”omtvistat”.

    Förhandlingarna i USA kommer således inte att handla om fred mellan Israel och Palestina. Dit är det väldig väldigt långt. De kommer uteslutande fokusera på regleringen av ”omtvistade territorier”. Där har man också en icke försumbar – om än minimal – chans att lyckas. En stötesten blir Israels huvudstad, Jerusalem. Den frågan kan få förhandlingarna att frysa i ett nafs. En möjlig lösning är att EU:s byggprojekt ”temporärt” skulle exkludera Jerusalem.

    För EU:s del finns det uppenbara risker med att bygga utan att varken ha en fred på plats eller en politisk förankring bland palestinierna. Europeiska skattebetalares pengar kan gå upp i rök på åtminstånne två sätt: Antingen i nytt krig (Israel-Palestina; jämför de krossade svenska installationer i Gaza) eller i ett inbördeskrig (PLO-Hamas; jämför förödelsen i inbördeskrigens Syrien och Libanon eller revolternas Egypten).

    EU:s vinst är att man stärker sin närvaro i Mellanöstern – dvs förtäckt neokolonialism i klassisk brittisk stil. Genom att köpa in sig i de lokala civilsamhällena i Gaza och på Västbanken erhåller man också närhet till Israels enorma(?!) olje- och gasreserver. Medan arabländernas har en lång tradition av imperialistisk korruption pga sin olja, så kan man förstå om israelerna ställer sig kallsinniga inför ett sådant framtidsscenario. Historien förskräcker.

  9. […] Länkar: Arutz7 I, Arutz7 II, Arutz7 III, DN, SvD, Dagen, Carl Bildts blogg. […]

  10. Israel är världens största bidragstagare i världen tack vare duktigt lobbyarbete. Jag kan inte förstå att ett så rikt land kan få mer i bidrag från EU & USA än hela Afrika & Latinamerika tillsammans.

    Vad gäller Palestina så bryr sig inte Israel om tidigare ingångna avtal och världenskritik mot deras gangster politik. Kritiken och debatten är stor i Israel men i resten av världen vågar ingen politiker kritisera deras politik.

    Tips! följ den inhemska debatten i Israel så blir ni upptäcker ni den rena ”Gangster politiken” som staten Israel använder även mot länder som betraktar sig Israelsvänner.

  11. un2here skriver:

    flyktingar,

    Det måste väl numera stå klart även för dig att det finns inget ”omtvistad” med Västbanken – uttryck som ”illegala bosättningar” talar sitt tydliga språk om vem som anses handla fel. Detta finns det bred politisk enighet om, här har du inget mer att hämta! Det finns för den sakens skull inte heller någon annanstans i Europa som du får medhåll, tvärtom kallas era ledare numera helt öppet för ”gangsters” …

    Försök hitta på nåt annat och ta dig ur det dåliga sällskapet du hamnat i!

  12. flyktingar skriver:

    I ett tidigare inlägg diskuterade jag tajming.
    Idag är Hamas försvagat pga röran i Syrien och maktövertagandet i Egypten, där Muslimska brödraskapet avsattes i en militärkupp, Hizballah är satt under tryck samtidigt som ett ledarskapsbyte är på väg i Iran. Det ger Fattah initiativet. Ska bli spännande att se hur de förvaltar detta.
    Är tiden mogen för normalisering av relaitionerna mellan judar och araber i Levanten? Jag är enig med de som tror att ett sådant gyllene tillfälle för en tvåstatslösning inte kommer igen på ett bra tag.
    Alternativet för Fattah är att fortsätta kampen mot Hamas om palestinska mästerskapen i israelhat, allt medan Israel fortsätter bygga på ”de omtvistade territorierna” i Judéen och Samarien så som skett tills nu.
    För Israel finns inget alternativ – vad nyckfulla europeiska utrikesministrar än må tycka – annat än att jobba på, bygga (ty klockan måste gå för båda parter) och hålla ut tills lösningen blir verklighet, dvs en judisk stat med palestinaarabisk minoriet vid sidan av en palestinaarabisk stat med judisk minoritet, som tillgodoser ländernas säkerhetkrav gentemot yttre hot i en politiskt turbulent region.
    un2here
    Jag noterar att du använder citationstecken, vilket är korrekt. En försöksballong, som lär härröra från Peres är just att göra ”illegala bosättningar” på Västbanken och östra Jerusalem ”legala” inom ramen för en framtida palestinsk stat vid sidan av Israel:
    ”Citing unnamed Israeli and Palestinian sources, the [The Sunday] Times reported that Peres met Abbas in Amman for secret talks in which he convinced the PA president to accept that ”West Bank settlers and Jewish residents of East Jerusalem could remain in their settlements but be subject to the Palestinian state.”
    – Jerusalem Post

  13. bildterberg skriver:

    Apropå ”gangsters” (som t.ex. Meyer Lansky och James Angleton):

    http://wikispooks.com/w/images/f/f6/Final_Judgment.pdf

    Spännande sommarläsning inför det stundande 50-års-minnet
    (22 november 2013).

  14. bildterberg skriver:

    Åsså lite om färgrevolutionären Navalny:

    http://rita-light.livejournal.com/10957.html

  15. All male politicians, all arond the world in all nations should have Veils and Headscarves to cover their evil intentions and ugly faces..
    http://www.newstime2010.net/AUSTRALIAN-ELECTION-2010.html
    They should also be forced to tapdance in stilettoes instead of talking in their parliaments and in the international news media.
    I have not yet figure out what to do with all the woman.
    http://www.1a.homestead.com/C.html
    Any suggestion?.

  16. nubbe skriver:

    När tar du an assyriernas dilemma i Irak? Det enda som hjälper är en frizon….

    Minoriteter i kläm i norra Irak

    Beväpnade kurder försökte förra veckan att ta över mark i en assyrisk by i det självstyrande kurdiska området i norra Irak, KRG. Händelsen ses av många assyrier som ett led i en kampanj för att lägga beslag på värdefull mark som ägs av den kristna minoriteten.

    – I den här byn, Rabatki, och byarna runtomkring har det bara bott assyrier åtminstone sedan 1915. Nu försöker KRG att genom olika så kallade utvecklingsprojekt flytta på invånarna och göra plats för antingen vägar, vattenreservoarer och turistattraktioner, säger Kara Hermez, svensk assyrier med rötter i den berörda provinsen i KRG, Dohuk.
    Den senaste händelsen inträffade den 13 juni. Nyhetsbyrån AINA rapporterar att invånarna i Rabatki stoppade en lastbil som var på väg in i byn med byggmaterial. Kurderna i lastbilen – som enligt byborna tänkte börja bygga hus på deras mark – hämtade beväpnad förstärkning och slagsmål utbröt tills polisen ingrep.

    Enligt ögonvittnen ska den väpnade kurdiska gruppen ha letts av en general från Zebari-släkten och dennes bror, som är polisofficer.
    – Ingen har heller gripits eller ställts till svars för angreppet, säger Kara Hermez, och tillägger att släkten Zebari redan tidigare konfiskerat assyrisk mark i Nahla-området, där Rabatki ingår.

    Händelsen i Rabatki fördöms av den den internationella assyriska organisationen Assyrian Universal Alliance, som ser den som ett exempel på hur de kurdiska myndigheterna de senaste åren hotat och trakasserat den assyriska minoriteten för att beslagta deras mark.
    ”Assyrier i många av dessa byar har helt slutat odla sin mark – deras enda inkomstkälla – för att kurderna hotat med att i så fall bränna ner deras jordbruk och hem. Detta hot är det grundläggande skälet till att hundratals kristna familjer lämnat sina hem och flytt till angränsande länder”, uppger organisationen enligt nyhetsbyrån AINA.

    Kara Hermez, som är statsvetare, menar att rädslan för repressalier från majoritetsbefolkningen hindrar assyriska polititker i KRG från att protestera mot behandlingen.
    – Många politiker drar sig för att kritisera regeringen i KRG öppet. Det fick jag bekräftat när jag intervjuade assyriska politiker och journalister i KRG i ett projekt förra sommaren, säger hon.
    – De är rädda för att mista sin positition, och för att de och deras släktingar ska råka illa ut. Och det är inte utan skäl, eftersom de stora kurdiska klanerna i praktiken styr hela KRG genom svågerpolitik.

    I ett faktablad från april i år radar Assyriska riksförbundet i Sverige upp flera byggprojekt i Dohuk-provinsen som ensidigt drabbar den assyriska befolkningen. Samtliga ingår i en utvecklingsplan för området som antogs 2006.
    ”Sammantaget riskerar utvecklingsplanen att starkt ändra de demografiska förhållandena till majoritetsbefolkningens fördel genom att på olika sätt göra det svårt eller omöjligt för assyrierna att leva kvar i området och behålla äganderätten till marken”, skriver Assyriska riksförbundet.
    ”När detta skrivs har flera assyriska byar som berörs lämnat in överklaganden mot planerna till de lokala myndigheterna.”

%d bloggare gillar detta: