Avgörande genombrott

BELGRAD: Även om jag nu sitter efter olika samtal i den serbiska huvudstaden måste jag börja i Zagreb i går kväll.

Att ceremonierna var imponerande och delvis t o m gripande när landet efter decennier av umbäranden tog steget in i den Europeiska Unionen säger sig självt.

Och starkast var kanske när den stora orkestern och kören vid natt på det stora torget mitt i staden stämde upp den mäktiga kör som är kärnan i Beethovens nionde symfoni och som sedan dess blivit Europahymnen.

Det var svårt att undvika att tänka på den väg landet gått.

Jag kom till Kroatien för första gången i början av 1970-talet sommaren efter det att den s k kroatiska våren hade kvävts av Titos repression.

Spänningen låg fortfarande i luften. Jag minns konfrontationerna mellan de dåvarande ordförandena i Belgrads respektive Zagrebs studentkårer.

Och jag kom tillbaka – då som statsminister – mitt i konflikterna julen 1992 för samtal också med dåvarande presidenten Tudjman.

Med honom skulle jag komma att umgås – alls inte utan problem; en gång försökte han närmast förvisa mig ur landet – åtskilligt under de år som följde.

Men när kriget i Bosnien kunde avslutas, och konflikten om Östra Slavonien biläggas, skapades förutsättningarna för först en kall fred med Serbien och sedan ett gradvis byggande av en fungerande och Europa-orienteras kroatisk nation.

Lätt var det inte. Den hårda nationalismens tunga börda fanns länge kvar. Uppgörelserna med det som varit var alls inte enkla.

Men steg började tas, och snart ökade takten intill dess att landet nu kunde ta steget in som full medlem i vår gemensamma union.

Ingenting av detta hade varit möjligt utan den magnetism som ligger i det europeiska samhället. Det är lätt för att i värmen att då och då klaga på EU, men för dem som står utanför i kylan ter sig saker och ting helt annorlunda.

Önskan att komma in driver förändringar och försoning. Och det är det vi i dag ser här nere på Balkan.

Det som imponerande mest på mig i går kväll var dock atmosfären när vi träffades informellt innan de formella ceremonierna.

Uppgörelsen mellan Belgrad och Pristina har också spelat stor roll, och här fanns nu en helt annan anda av förtrolighet, förståelse och öppenhet än vad jag skulle ha bedömt vara möjligt så sent som för bara några år sedan.

Och det har snarast bekräftats under mina samtal under eftermiddagen och kvällen här i Belgrad.

Här är det två stora genombrotts som nu sätter sin prägel på den politiska miljön.

Dels självfallet genombrottet med Kosovo. Och dels genombrottet i relationerna med EU. Tillsammans förändrar de mer än vad många nog ännu fullt ut kan föreställa sig.

Därmed inte sagt att svårigheterna skall underskattas.

I synnerhet tror jag det gäller de farhågor och t o m den fruktan som fortfarande finns hos många serber i norra Kosovo.

Det sägs ibland att tiden läker alla sår, och det kan nog vara sant, men samtidigt är det oklokt att underskatta det tidsperspektiv som ligger i detta konstaterande.

Och den utmaning som ligger i detta har dominerat åtskilliga av mina samtal här.

I morgon förmiddag fortsätter jag så samtal här bl a med president Nikolic innan det bär av till Pristina och samtal med den politiska ledningen där.

Sedan blir det färd med helikopter upp till gränsövergångarna mellan Kosovo och Serbien längst upp i norr för att se hur de nu fungerar efter de överenskommelser som träffats, och som ju förefaller att fungera anmärkningsvärt väl.

Vädret ser ut att bli bra – jag hoppas att det står sig.

Och fram mot kvällen bär det så vidare till Strasbourg för middag där.

5 kommentarer till Avgörande genombrott

  1. Naim Murseli skriver:

    Carl Bildt skriver ikväll från Belgrad: ”I synnerhet tror jag det gäller de farhågor och t o m den fruktan som fortfarande finns hos många serber i norra Kosovo.”

    Samtidigt skriver han: ”Sedan blir det färd med helikopter upp till gränsövergångarna mellan Kosovo och Serbien längst upp i norr för att se hur de nu fungerar efter de överenskommelser som träffats, och som ju förefaller att fungera anmärkningsvärt väl.”

    Min fråga är då: Är serberna rädda för sig själva då eller? Varför tvingas Carl Bildt åka helikopter till gränsen?

    I november 2011 skrev Carl Bildt: ”Nu var spärren över bron massiv på den serbiska sidan. Meterhögt med betong och grus. Barrikader, flaggor och vakter. Spänd stämning.”

  2. Bengt Nilsson skriver:

    Vad säger du Carl…. ? I logikens namn… så tycker jag, att EU ska begära NSA-chefen utlämnad till EU… misstänkt för spioneri. Med samma juridiska incitament som USA begär Snowden utlämnad för.

  3. alivga skriver:

    Bildt, det ironiska är att det inte var EU:s mjuka makt, tysta diplomati eller ditt politiska engagemang som slutligen banade vägen för fred utan Tuđmans beslutsamhet, det kroatiska folkets oövervinnliga längtan efter frihet och naturligtvis, Tysklands och USA:s empati och tysta bifall. Kroatien är och har alltid varit Europa-orienterat vilket säkerligen grundar sig i landets långa och välförankrade historia under Habsburgarnas inflytelse i Europas mitt. EU har en stark dragningskraft men att tro (läs: inbilla sig) att denna dragningskraft enkom kan leda till försoning är naivt. I synnerhet i detta område där occidenten möter orienten och där olika världsåskådningar och politiska traditioner ovillkorslöst leder till konflikter.

  4. Ge Edward Snowden asyl i Sverige. Enligt opinionsmätningar har 94% svenskar röstat för att Snowden ska få asyl i Sverige.

    Se till att Snowden kommer till Sverige med tanke på att Sverige inte har ett utlämningsavtal med USA.

    Du som är vår utrikesminister har ett stort ansvar att se till att Snowden ska komma till Sverige. Respektera svenskarnas beslut, samt fullfölja mänskliga rättigheter.

  5. claudius49 skriver:

    Ett annat avgörande genombrott: Edward Snowdens avslöjande av NSAs omfattande informationsinhämtning. Emellertid, sedan nu Mr Snowden förfrågat sig hos ett 20-tal stater om möjligheten att få asyl, och fått nej, så föreligger ju ett lysande tillfälle att göra decenniets superkap: Att anställa denne synnerligen it-kunnige expert! Carl Bildt, se nu till att denna chans för Sverige inte blir försutten! Ordna snarast genom vår ambassad i Moskva så, att Mr Snowden får erforderliga papper och flygbiljett för resa till Sverige. Här bör han omedelbart anställas hos FRA eller annan myndighet där hans kunskaper kan komma till nytta (i första hand för oss, för Sverige, och för EU)!

%d bloggare gillar detta: