Bra om kärnvapen

STOCKHOLM: Till dagens begivenheter för min del hörde en interpellationsdebatt i riksdagens om hur regeringen ser på arbetet för nedrustning när det gäller kärnvapen.

Närmast tror jag att interpellationen var föranledd av ett lite förvirrat inslag i Dagens Eko för någon månad sedan.

Men för min del var detta ju ett bra tillfälle att redovisa vår politik på detta viktiga område i alla fall lite utförligare.

Och det kan finnas anledning göra det här också.

Jag tror att alla och envar är väl medvetna om de förödande konsekvenser som varje form av användning av kärnvapen, för att inte tala om en fullskalig kärnvapenkonflikt, skulle ha.

Det är inte där problemet ligger.

Utan utmaningen är – förutom det självklara att förhindra vidare spridning av dessa vapen – att övertyga de olika kärnvapenmakterna om att det är förenligt också med deras grundläggande säkerhetspolitiska intressen att successivt minska sina arsenaler.

Det viktiga målet om en värld utan kärnvapen är sannolikt avlägset, men det gör det desto viktigare att vi steg för steg, i land efter land, kan röra oss i den riktningen.

För det första arbetar Sverige självklart för att minska dagens mycket stora arsenaler av dessa vapen.

Såväl USA som Ryssland har avsevärt minskat sina strategiska nukleära arsenaler under de senaste decennierna.

Vi har välkomnat detta, samtidigt som vi konstaterat att det bör finnas utrymme för fortsatta ömsesidiga reduktioner.

Jag har ju också välkomnat det tillkännagivande som president Obama gjorde i sitt tal i Berlin förra veckan då han uttalade ambitionen att minska USA:s utplacerade strategiska kärnvapen med upp till en tredjedel och söka förhandlingar med Ryssland om nedskärningar.

Sådana förhandlingar borde kunna inledas relativt snart.

Förr eller senare måste detta leda till krav på reduktioner av även övriga kärnvapenmakters arsenaler, även om dessa ju i dag är betydligt mindre.

Detta leder dock till en rad nya och komplicerade frågeställningar.
En fråga där vi har vi haft anledning att uttala särskild oro gäller
s.k. sub-strategiska eller taktiska kärnvapen, inte minst för att dessa är koncentrerade till Europa och finns i vårt eget närområde.

Icke minst i Ryssland förefaller det nu att ske en icke obetydlig utveckling av nya vapen i denna kategori, vilket vi ser på med betydande oro.

Också amerikanska planer på avancerade modifieringar av de taktiska kärnvapen man fortfarande har kvar i ett antal europeiska länder tillhör denna oroande bild.

Jag har framfört vår oro för dessa utvecklingar på hög nivå till såväl Ryssland som USA, och jag välkomnar att president Obama nu uttalat avsikt att arbeta för kraftiga reduceringar av de amerikanska och ryska taktiska kärnvapnen i Europa.

Vi kommer att, i samråd med andra länder, överväga ytterligare initiativ i denna fråga.

En ny våg av modernisering av taktiska kärnvapen i Europa är fundamentalt oförenlig med strävan efter successiva reduktioner.

Vårt mål är att dessa vapen inledningsvis dras bort, och att dessa vapen successivt helt elimineras.

Detta är, av uppenbara skäl, en viktig fråga för Sverige.

För det andra har vi fäst betydande vikt vid att stärka och utveckla den existerande regimen av kontroller och överenskommelser på detta område.

Vi har tillsammans med Mexiko sedan två år ett uppdrag att verka för
ett ikraftträdande av det fullständiga provstoppsavtalet CTBT. Avtalet förhandlades fram 1996 men har ännu inte trätt ikraft då åtta länders ratificeringar fortfarande saknas.

Under tiden Sverige haft detta uppdrag har bl.a. Indonesiens parlament godkänt avtalet – också ett land vars ratificering krävs för ikraftträdande.

I samarbete såväl med Mexiko som med andra länder har vi arbetat för att också en rad andra länder ska ratificera, och det finns nu positiva signaler i ett antal fall.

Av alldeles särskild betydelse är självfallet USA, och det är vår förhoppning att Obama-administrationen ska verka för en ratificering under denna mandatperiod.

En annan viktig aspekt handlar om att förhindra spridning av kärnvapen till fler länder. Här är kontakterna med Iran och Nordkorea centrala.

Ett fullgott samarbete i enlighet med internationella förpliktelser mellan Iran och internationella atomenergiorganet IAEA är ett krav från svensk sida.

Sverige tillhör ju dem som tydligast arbetar för en diplomatisk lösning på de frågeställningar som fortfarande är utestående.

Huruvida det iranska presidentvalet inneburit nya möjligheter i detta avseende är ännu för tidigt att bedöma.

Viktigt i detta sammanhang är också att försöka att föra tanken på en massförstörelsevapenfri zon i Mellersta Östern framåt.

Och mycket av detta arbete kommer att fokuseras kring den kommande översynskonferensen för icke-spridningsavtalet NPT.

Ett annat ibland underskattat arbete handlar om att minska farorna med kärnvapen och de initiativ som tagits för att öka säkerheten kring höganrikat uran och upparbetat plutonium.

Även om vi aldrig får släppa fokus vad gäller nedrustning av befintliga kärnvapenarsenaler, så ligger kanske de mest överhängande farorna i att kärnvapen eller radioaktivt material skulle användas av terrorister mot civila mål.

Självklart ska vi göra vårt yttersta för att bidra till att så aldrig sker, varför Sverige fullt ut har ställt sig bakom och samarbetat kring det initiativ som togs av president Obama för några år sedan med flera återkommande Nuclear Security-toppmöten.

Sverige bidrog konkret genom att 2012 överföra historiska rester av svenskt upparbetat plutonium till USA för omhändertagande.

På den negativa sidan måste dock konstateras att den s.k. Nedrustnings-konferensen i Genève har varit fullständigt blockerad under de senaste 15 åren.

Orsakerna till detta har varierat men under senare år har det mest handlat om att ett land – Pakistan – inte är villigt att ens påbörja förhandlingar om ett förbud mot produktion av klyvbart material för vapenändamål.

Farorna med användning av kärnvapen är väl kända. I allmänna ordalag gäller detta nog också faran med ytterligare spridning av dessa vapen.

Men framgång i arbetet för en värld utan kärnvapen ligger i att hindra ytterligare spridning och steg för steg minska existerande arsenaler.

Huvudansvaret för detta ligger alldeles självklart på de existerande kärnvapenmakterna. Men med kompetens, kunnande och engagemang har också Sverige – som jag angett – möjlighet att göra viktiga insatser.

Och kring detta blev det i allt väsentligt en bra diskussion.

3 kommentarer till Bra om kärnvapen

  1. nubbe skriver:

    Detta sker dagligen och har gjort så i flera hundra år…Assyrierna behöver politiker som kan uppmärksamma detta. Vi behöver en frizon…..

    A series of attacks against Assyrian establishments in the last three days has shaken the Assyrian community of Iraq. Four Assyrian businesses and one church were attacked, resulting in two fatalities and more than 12 injuries.

    Gunmen opened fire on St. Mary Assyrian Church at 2 AM on Tuesday morning, wounding two security guards. The gunmen were traveling in a civilian car, according to a source in the interior ministry, when they fired a barrage of bullets at the church, which is located in the Ameen Thania neighborhood in eastern Baghdad. The church guards were taken to Al Kindi hospital. According to Bishop Gewargis of the Assyrian Church of the East, who visited the guards at the hospital, one guard was released and the other remains in hospital in serious but stable condition.

    Three Assyrian businesses were attacked in the Karada district. The Warda Store on Alkarada street was bombed, killing Ashur Yonan, an Assyrian, and a Muslim employee. Several others were wounded. The store was completely destroyed.

    Two days earlier an attack occurred on Assyrian and Yezidi owned alcohol shops in Bataween. Muslims had threatened the owners and ordered them to stop selling alcohol.

    Assyrians have been the target of a low grade genocide since 2004 (report).

    The first church was bombed on June 26, 2004. This marked the start of the campaign against Assyrians. Since then the population of Assyrians in Iraq has dropped precipitously from 1.4 million to 600,000 — more than one half of Assyrians have fled Iraq to Syria, Jordan and Turkey (report). This Assyrian flight has been caused by the following:

    5 priests were kidnapped and released after ransom was paid. 7 priests and 3 deacons were murdered, for a total of 15. 8 of these occurred in Baghdad, 7 in Mosul.
    73 churches were attacked or bombed since June, 2004: 45 in Baghdad, 19 in Mosul, 7 in Kirkuk and 1 in Ramadi (see church bombings).
    At least 13 young women were abducted and raped, causing some of them to commit suicide.
    Female students were targeted in Basra and Mosul for not wearing veils; some had nitric acid squirted on their faces. Elders of a village in Mosul were warned not to send females to universities.
    Mahdi Army personnel circulated a letter warning all Christian women to veil themselves.
    Al-Qaeda moved into an Assyrian neighborhood and began collecting the jizya and demanding that females be sent to the mosque to be married off to Muslims.
    Assyrian businesses were targeted. 95% of liquor stores were attacked, defaced or bombed. 500 Assyrian shops in a Dora market were burned in one night (AINA 9-7-2005).
    Property was confiscated by Kurds in the north and Shiites in Baghdad.
    Kurdish authorities denied foreign reconstruction assistance for Assyrian communities and used public works projects to divert water and other vital resources from Assyrian to Kurdish communities. Kurdish forces blockaded Assyrian villages
    Children were kidnapped and forcibly transferred to Kurdish families.

    Mycket bra länk om du är genuint intresserad av Assyriernas situation. http://www.aina.org/reports/ig.pdf

  2. gruelse skriver:

    @nubbe 17:10

    Från Carl Bildt lär inte arabvärldens kristna, inklusive assyrierna, få något nämnvärt stöd. Möjligen några lama och till intet förpliktigande uttalanden. Tvärtom, har han gjort föranstalter för att fördriva arabvärldens kristna. Däremot kan man vänta sig att han talar sig varm för att västvärlden och i synnerhet Sverige ska ta emot de kristna flyktingströmmarna.

    Att utmåla Bildt som en fredsapostel för arabvärldens kristna, vore därför att komma med grovt felaktiga anklagelser.

    Svensk utrikespolitik är i praktiken en enmansshow med Bildt i den enda rollen. Som det alltid brukar vara i showbusiness, så hämtas idéerna från det förlovade landet i väster – USA.

    För svensk utrikespolitik gäller det uppenbarligen att tillfredsställa fundamentalistisk islam i arabvärlden, såsom wahhabismen och det muslimska brödraskapet. Varför, det får man fråga om Bildt om.

    Svensk utrikespolitik har öppnat en svensk ambassad i Katar, i samma veva som talibanerna öppnade ett kontor i Doha. Katar, som styrs av en wahhabistisk emir, har också varit pådrivande i att störta Libyens Khadaffi och Syriens al-Assad.

    Även Saudiarabien har varit på drivande i kriget mot al-Assad i Syrien. Enligt svensk utrikespolitik styrs inte det wahhabistiska Saudiarabien av en diktator. Däremot brukar Bashar al-Assad i Syrien benämnas diktator åtminstone i svensk konformistmedia. Således är Saudiarabien inte någon diktatur. Därför kan, enligt något lagrum eller någon högre moral, Sverige ha en pansarvärnsfabrik i Simoom i Saudiarabien. Pansarvärn är ju också något som de al-Qaidainfiltrerade rebellerna i Syrien efterfrågar i sin kamp mot regeringstrupperna.

    I de arabländer som har styrts av en mer sekulär form av islam och där det har funnits kristna minoriteter, har Bildt varit mycket tydlig i att fördöma dessa sekulariserade styren. Bildt har även aktivt i ord eller med militär stött krigshandlingar med målet att störta dessa relativt sekulariserade ledare, exempelvis Saddam Hussein, Muammar Khaddafi och Bashar al-Assad. Genom att se till att störta dessa sekulariserade ledare, som är en viss garant för de inhemska kristna minoriteternas fortbestånd, och istället favorisera mer fundamentalistiska islamister på tronen, så försvårar man också de kristnas situation i dessa länder.

    Genom svensk utrikespolitiks stöd till wahhabistiska strömningar och till det muslimska brödraskapet lever inte bara Iraks assyrier utan också Libyens, Egyptens och Syriens kristna minoriteter farligt.

  3. Om man byter ut ordet ”karnvapen” mot ordet ”pengar” i Carl’s artikel blir den intressantare.
    Spridandet ar icke onskvart!

%d bloggare gillar detta: