Turkiet, Serbien och Kosovo i fokus

LUXEMBOURG: Jo, diskussionerna i dag kom förvisso att föras i lite mindre lugna vatten än vad som var fallet under gårdagen.

Vi började med Turkiet, där vi ju efter många om och men, och efter en ändrad fransk inställning, nu efter inte mindre än tre år skulle öppna ett nytt kapitel i anslutningsförhandlingarna med Turkiet.

Men på sina håll fanns det nu plötsligt invändningar. I allt väsentligt kom de från dem som i alla händelser brukade rikta mer grundläggande invändningar mot Turkiet som möjlig blivande medlem av vår Union.

Efter åtskillig diplomati, åtskilliga diskussioner och åtskilliga telefonsamtal enades vi till slut om en kompromiss som innebär klart besked om att öppna det nya kapitlet 22 – som handlar om regional utveckling – men samtidigt sköt detta framåt till hösten i avvaktan på kommissionens årliga granskningsrapport.

Idealiskt var detta förvisso inte, och risken för att september månads olika valrörelser kommer att leda till att nya moment introduceras finns självfallet där, men det var dock en kompromiss som gav oss möjlighet att fortsätta framåt.

Och det bekräftades i de samtal jag tidigt på morgonen hade också med Turkiets utrikesminister Ahmet Davutoglu.

Också vad gäller Serbien och Kosovo blev det problem.

Catherine Ashton var i sin rapport tydlig i sin bedömning att såväl Serbien som Kosovo tydligt hade levt upp till sina respektive åtaganden, och att det fanns all anledning att starta anslutningsförhandlingar med Serbien i oktober.

Självfallet hade jag inte anledning att göra någon annan bedömning.

Från främst tysk sida ville man dock bromsa det hela ytterligare under hänvisning till stämningar i den tyska förbundsdagen. Och på den punkten var man mycket bestämd.

Nu kommer det att bli stats- och regeringscheferna på fredag som får fatta det slutgiltiga beslutet.

Att skjuta förhandlingsöppning till början av nästa år, och dessutom ännu en gång föra frågan för avgörande till stats- och regeringscheferna, är enligt min och mångas andras mening knappast rätt väg att gå.

Så det blev ett beslut med parenteser i denna del, och upp till det högre avgörandet på fredag. Jag kan bara hoppas att det leder till ett beslut att öppna dessa förhandlingar i år.

Detta var min del av det allmänna rådets överläggningar, nu är det Birgitta Ohlsson som svarar för resten, och mot slutet av eftermiddagen flyger vi gemensamt tillbaka till Stockholm.

Där talar jag inför en sammandragning av representanter för försvarsmakterna i ett stort antal länder om vår syn på säkerhet i denna moderna tid.

Det är ÖB Sverker Göransson som står värd för denna konferens under de närmaste dagarna.

Och en anledning till att jag är där är väl också att Karin Enström i dessa dagar är i New York och Washington för viktiga samtal bl a med sin amerikanske kollega Chuck Hagel.

I morgon väntar så åter en arbetsdag i Stockholm i denna min sista vecka där på ett bra tag – åtminstone som planeringen ser ut just nu.