Dynamiken har förändrats

STOCKHOLM: Olika uppgifter här hemma gör att jag tyvärr inte hade möjlighet åka till det traditionella årliga mötet mellan nordiska och afrikanska utrikesministrar som just nu äger rum i Finland.

Men vi är väl representerade av Frank Belfrage, som ju dessutom nyligen var med vid Afrikanska Unionens möte i Addis Abeba.

Presidentvalet i Iran ledde till en diskussion före valet som var intressantare än väntat och därtill ett resultat som plötsligt tänt nya förhoppningar vad gäller landets politiska utveckling.

Vinsten för Hassan Rouhani var mycket övertygande – han utklassade markant samtliga andra kandidater – och det förstärker bilden av att han kom att ses som symbolen för en önskan om förändring.

Att förväntningarna är betydande visar gårdagens bilder från Teheran med stor tydlighet.

I början av augusti installeras han som landets president, och då kommer också en ny regering att tillträda.

Först då kanske vi kan få indikationer på de förändringar som valet kan komma att leda till.

Om prominenta politiska personligheter från presidentvalet 2009 skulle befrias från husarrest skulle det utan tvekan vara ett positivt tecken.

Rouhani är väl förtrogen med den nukleära dossiern efter att ha varit Irans chefsförhandlare under en period omedelbart efter det att man avbrutit det konkreta programmet för att bygga kärnvapen.

Han borde därför ha goda möjligheter att påverka den frågans utveckling även om det fortfarande är sannolikt att det avgörande inflytandet ligger hos den s k Högste Ledaren.

Att vi har ett konkret intresse av en konstruktiv dialog med Iran inte bara i denna fråga borde emellertid vara uppenbart, även om det är de nukleära förhandlingarna som är de enskilt mest betydelsefulla.

Utvecklingen i Afghanistan berör Iran på ett mycket påtagligt sätt, och landets historiska, kulturella och ekonomiska inflytande där skall inte underskattas.

Men vi har trots allt ett behov av dialog också om andra regionala frågor, där situationen i Syrien alldeles självklart står i centrum.

Jag tillhör dem som inte tror att framgångsrik diplomati i den frågan kan bortse från Iran.

Hur det kommer att gå med de diplomatiska ansträngningarna om Syrien, som ju för några veckor sedan framstod som relativt löftesrika, kommer vi måhända att veta mer om efter mötet med de s k G8-ländernas ledare i Nordirland under de kommande två dagarna.

President Obama har nu försiktigt öppnat för att sända vissa vapen till delar av den väpnade oppositionen, och därmed har i alla fall den politiska kartan kring denna konflikt förändrats.

Vilka effekter detta kommer att få återstår att se.

Från den väpnade oppositionens sida sägas redan att det kommer att vara för lite och för sent, och det är inte svårt att se att trycket kommer att öka för olika utvidgade leveranser.

Risken är då rätt påfallande att detta kommer att legitimera ett ökat stöd på olika sätt till regimen. Möjligheten att få Ryssland att avstå från leveranser också av olika kvalificerade vapen kommer sannolikt att minska.

Och den kombinerade effekten av detta kan mycket väl bli att den redan ytterligt sköra politiska processen försvåras.

Vi riskerar i så fall ett scenario av kapprustning i vad som då också utvecklas till ett krig med ställföreträdare i regionen i dess helhet.

Förr eller senare tar alla krig slut, men i så fall riskerar ju slutet av detta krig att skjutas på framtiden, och priset i form av mänskligt lidande att bli avsevärt mycket högre.

Men allt detta står nu och väger.

Obama-administrationens entusiasm för det steg man nu tar förefaller begränsad, men risken för att man kommit ut på ett sluttande plan är samtidigt mycket tydlig.

Och den politiska processen är nu i vågskålen i flera avseenden.

Det är ju t ex inte otänkbart att delar av oppositionen kommer att frestas att säga att den inte är beredd att sätta sig vid förhandlingsbordet innan den prövat sina nya vapen på slagfältet.

Och det är inte heller otänkbart att regimen och dess vänner nu accelererar sina militära satsningar för att förekomma just detta.

Dynamiken förändras – och det är i hög grad osäkert om det kommer att bli till det bättre.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: