Har vi uppnått det vi hoppades på?

KIRKENES: Det är i alla fall strålande väder när vi nu så sakta börjar att samlas här för att fira 20 år av samarbete i Barents-regionen.

Jag landade strax före Norges statsminister Jens Stoltenberg, som passat på att besöka Harstad tidigare under dagen och tala om Norges nordpolitik i största allmänhet.

Och på vägen in hit till Kirkeness mötte jag en kolonn med också ryska bilar som alldeles säkert var på väg till flygplatsen för att möta premiärminister Medvedev när han landar.

Sedan blir det kort Barents-konsert och middag, och i morgon har vi så det egentliga mötet och antar en ny Kirkenes-deklaration med riktlinjer för det kommande samarbetet.

När detta samarbete inleddes för två decennier sedan hade vi stora förhoppningar, och mycket har förvisso skett under denna tid. Om det kommer vi att tala åtskilligt.

Men ändå var nog förhoppningarna större.

Att vi fortfarande brottas med de stora miljöutsläppen från smältverket i Nikel alldeles på andra sidan gränsen här är knappast tillfredsställande.

Och det är ju inte så att det ryska företaget Norilsk Nikel har brottats med förluster under dessa år. Långt därifrån.

Förutsättningarna för ett intimare samarbete finns förvisso. Inte minst gäller detta samarbetet med Murmansk-regionen och de olika mnöjligheter som ju finns på Kola-halvön.

Vi får se hur diskussionerna i kväll och i morgon kommer att utveckla sig.

Efter det mer formella mötet i morgon hoppas jag kunna göra en liten utflykt till den ortodoxa kyrkan i Boris Gleb alldeles på andra sidan gränsen in i Ryssland.

Här låg ursprungligen ett ortodoxt kapell som går tillbaka till 1560-talet, och när gränsen 1826 formellt drogs mellan Ryssland och den tidens Sverige-Norge här uppe gjordes en mycket tydlig utvikning för att kyrkan på västra sidan av Pasvik-elven skulle tillhöra Ryssland.

Och så har det förblivit.

Sverige-Norge kompenserades med att gränsen längs havet flyttades längre österut till Grense Jakobselv, och här invigde Oscar II senare en lutheransk kyrka för att markera den saken.

Detta kan ju tjäna som en illustration på den växlingsrika historien i dessa nordliga bygder.

Och därför kan ett besöka vara spännande.

Men dit är det ett dygn – och innan dess är det mycket som skall hinnas med.

4 kommentarer till Har vi uppnått det vi hoppades på?

  1. Kachina skriver:

    Nej, ni har ännu inte uppnått det ni hoppas på, men hoppet kvarstår så länge en dialog förs.

    I övrigt bör du beakta de kravaller som pågår i Europa och Västasien. De grundar sig på att ni skänker ut invånarnas tillgångar till privata ”riskkapitalister”, som i sig inte tar någon risk utan bara övertar en upparbetat verksamhet med ”boskap” som bara följer med.

    Miljarder av våra skattekronor försvinner i detta Monopolspel.

  2. Ulf Berglund skriver:

    Tycker inte utrikesministern att han som representant för regeringens utrikespolitik borde kommentera protesterna som pågår samt tilltar i styrka i Turkiet. Än så länge har du enbart hänvisat till EU:s officiella hållning samt till president Güls officiella uttalande. Det sistnämnda är underligt då Gül är en del av Erdogans nära krets och således en av de demonstranterna protesterar mot. Hur som helst så tycker jag så här:

    Güls uttalande bestod av vad i sammanhanget borde kalla för floskler med hopp om dialog och att demonstranterna borde ”mogna”. Dialogen lyste dock med sin frånvaro när Erdogan kuppade igenom sina islamiseringslagar som endast en minoritet vill ha. Dialogen lyste ännu mer med sin frånvaro när de första demonstranterna slogs ner, sprejades med tårgas och fick sina tält i Gezi Park uppeldade av polisen. Sedan gjorde AKP sitt bästa för att undertrycka dialogen genom att stänga ner Istanbuls 3G-nät och visa matlagningsprogram på turkiska CNN istället för rapportering från Taksimtorget.

    När väl AKP insåg magnituden på protesterna, då påpekar de plötsligt vikten av ”dialog”. Med omvärldens arga blickar på sig brukar vurmande för begreppet vara effektivt bedövningsmedel.

    Slutligen så konstaterar jag uppgivet att Bildt och regeringen han representerar hellre håller sina kompisar i AKP om ryggen trots deras bristfälliga demokrati, fängslande av journalister, polisbrutalitet, åsiktsregistrering och påtvingad islamisering.

  3. Inga diplomater gillar dialog, om inte det ordet finns i menyn och smakar gott.
    http://www.swedish.homestead.com/Thomas-Bodstrom-ett-bokkapitel-for-sig.htm

    Bon Apetit!

  4. claudius49 skriver:

    Nu är det för sent, men hade man, t ex några ledande svenska politiker, i tid talat om för PM Erdogan m fl att vi har upplevt det där, vi hade Almbråket 1973, och vi vet att det finns bara ett sätt att lösa det: ”Fäll inte träden!” — så hade kanske alltihop ordnat upp sig i Turkiet också.

%d bloggare gillar detta: