Steg för steg mot bättre värld

STOCKHOLM: Denna dag skulle jag egentligen ha varit i Ghana i samband med den resa i Afrika som ett antal ministrar gör, men i stället stannade jag i Stockholm för olika genomgångar inför mötet med Arktiska Rådet i Kiruna nästa vecka.

De arktiska frågorna har ju tilldragit sig ett större och större intresse under de senaste åren, och mötet i Kiruna kommer att bli viktigt från många utgångspunkter.

Tiden i Stockholm i dag har också gett mig möjlighet att gå igenom ett antal andra frågor som vi försöker att föra mot avgörande.

Och jag fick också möjligheten till en mer ordentlig genomgång av olika aspekter på den allt mer alarmerande utvecklingen i och kring Syrien.

Det handlade bl a om möjliga motiv till de relativt omfattande till de relativt omfattande anfall som Israel förefaller att ha gjort i omedelbar anslutning till Damaskus under de senaste dygnen.

FN:s generalsekreterare tillhör ju dem som uttryckt oro för vad denna utveckling kan komma att innebära.

Den tanke vi förde fram i anslutning till mötet med EU:s utrikesministrar i Luxembourg om en särskild resolution i FN:s säkerhetsråd enbart inriktad på rätten till humanitärt tillträde till olika områden rör sig bara ytterst långsamt framåt.

Det är beklagligt.

De politiska motsättningarna i fråga om Syrien är fortfarande betydande, men man tycker att det borde vara möjligt för FN:s säkerhetsråd att enas om en kort resolution om den internationella humanitära rätten.

Men arbetet fortsätter.

Sedan utbröt ju ett tidvis underhållande litet mediaspektakel i dag.

Det var Ekot som vill intervjua mig förra veckan i en fråga.

Men på valborgsmässoafton kom jag hem sent från Mongoliet, och sedan blev det första maj och sedan blev det nordiskt utrikesministermöte.

Där var det i och för sig stor pressträff om både det ena och det andra, men utan att Ekot kom.

Och sedan blev det helg.

När jag såg på Twitter i dag att Ring P1 ville att man skulle ringa i just denna fråga gjorde jag faktiskt det.

Därmed utbröt en betydande mediakalabalik där den ena redaktionen på samma företag tydligen ansåg sig förfördelad av en annan.

Ojojoj.

Och jag fick i direktsändning på eftermiddagen för en tredje redaktion på samma företag förklara att så inte alls hade varit fallet, utan att jag faktiskt bara svarat på en uppmaning på Twitter att ringa Ring P1.

Så nu har jag i denna fråga denna dag talat med tre olika redaktioner i tre olika program på samma företag.

Om det fört dessa frågor i sak framåt är väl mer tveksamt.

Men frågor om nedrustning på kärnvapenområdet är viktiga.

Jag tror knappast att de förs framåt genom allmänna krav på ”förbud”. Trots vad Ekot påstår är det inte heller sådana krav som förs fram.

Utan det krävs ett målmedvetet arbete som faktiskt också kräver att man tas på allvar av de stater man vill försöka att påverka.

Vi är tydligt engagerade på flera fronter, men tre bör nämnas särskilt.

En är att få så många stater att ratificera avtalet om totalt förbud för kärnvapenprov – det s k CTBT-avtalet – att detta rent juridiskt träder i kraft.

Och här har vi genom idoget arbete i samarbete med främst Mexico lyckats att föra frågorna några steg framåt.

Men än återstår självfallet betydelsefulla steg.

En annan är att få in frågan om de s k taktiska eller icke-strategiska kärnvapnen i förhandlingarna mellan främst USA och Ryssland.

Det har sin särskilda betydelse för oss genom att delar av dessa finns i vårt omedelbara närområde.

Och här har vi arbetat tillsammans med bl a Polen.

Frågan är komplicerad på många plan, och kommer att kräva arbete under betydande tid framöver om resultat skall kunna nås.

Bra vore om så många som möjligt av dessa vapen kunde dras tillbaka till ett mindre antal centralt belägna förråd och inte finnas i anslutning till operativa förband.

Och den tredje frågan rör förhandlingarna med Iran om dess nukleära program.

Skulle det vara möjligt med framsteg på dessa tre områden skulle detta självfallet inte innebära att alla kärnvapen omedelbart försvann ur vår värld.

Den ambitionen kan bara förverkligas steg för steg under en längre tid, och jag tror egentligen bara att den kan föras framåt om det går att visa att de säkerhetsutmaningar som vid olika tidpunkter lett olika stater till att skaffa dessa vapen kan hanteras på betydligt bättre sätt.

Det handlar om en mer realistisk, men kanske något mindre moraliserande, ansats i dessa frågor.

Och den historiska erfarenheten visar att det är den väg som kan leda till framsteg.

Steg för steg mot en bättre värld.

5 kommentarer till Steg för steg mot bättre värld

  1. Det är inte klädsamt när journalister uppträder som Prinsessan på ärten. Dom äger inte längre alla informationskanaler och kan inte längre sätta agendan för vem som får uttala vad och när.

    Det vore ytterst beklagligt om Public Service skulle bli samma rundningsmärke som papperstidningarna är i dag och det enbart p.g.a. journalister som drabbats av hybris.

    Stå på dig Kalle och välj dina kanaler som du alltid gjort.

  2. Ojojoj, tappa inte sugen Carl!
    Steg 1:
    Koncentrera dig på att sanera F.N., till att börja med. Ge upp din partipolitiska tillhörighet och alla de övriga också för den delen.
    Det går inte att vara diplomat med den ena foten i en kedja lika lite som att vara religiöst obunden och samtidigt vara en ateist.
    Du är råmodellen för att vara obunden, och där har du din tyngd för att förverkliga en bättre värd.
    Skaffa dig en stab av politiskt obundna, och realistiska medarbetare, är mitt råd.
    En holografisk världsbild är säkert den mest framgångsrika vägen att analysera säkerhetsfrågorna i hela världen.
    Själva kärnvapnet i sig själv är inte det primära med säkerhetsproblemen i världen. Det är för det mesta folket med salladshuvuden som har sina hjärnor inslagna i tidningspapper eller sina ögon fastklistrade i TV och data skärmar 24/7 som är vår egen tids offer, inte för atomer, men offer för det elektroniska bombardemanget.
    F.N. är i omedelbart behov av en helt ny ledning som kan bygga om denna nuvarande Världens största Resebyrå till en samlande kraft för samtliga länder,193.
    Du har samlat på dig all den erfarenhet du behöver för att möblera om den organisation.

    Go for it Carl !!

  3. Kachina skriver:

    Man skall inte underteckna dokument som inte finns möjlighet att kontrollera och efterleva. Det skrivs alltför många dokument som i sig är ett spel för galleriet.

    Det påminner mig om Måndagsmötena i näringslivet på 80-talet. Alla var eniga, enigheten skrevs ned, men ingen visste hur det skulle genomföras och absolut ingen åtog sig att verkställa.

  4. Kachina skriver:

    Ja du Ture, nu håller jag med dig. Rätt man på rätt plats, kan möblera om FN.

%d bloggare gillar detta: