I Djingis Khans land

ULAN BATOR: Sent på kvällen har jag nu anlänt till den mongoliska huvudstaden efter en flygning över berg, öknar och slätter från Almaty på ca tre timmar.

Man blickade ner på nejder som förde tankarna till Sven Hedins skildringar av sina umbäranden genom dessa öknar i den ”Från Pol till Pol” som man ju läste för länge sedan.

Lördagen i Almaty ägnades åt att diskutera de mer långsiktiga utmaningarna för de olika länderna i Centralasien, möte med företrädare för olika svenska företag i Kazakhstan för att diskutera deras möjligheter och en tur upp i bergen för att se på den berömda skridskostadion som finns där.

Våra relationer med de olika staterna i Centralasien är knappast särskilt starka, men vi har anledning att se såväl på möjligheterna att öka det ekonomiska samarbetet som som andra band som kan ligga i vårt ömsesidiga intresse.

Kazakhstan har förvisso sina problem och utmaningar, men har samtidigt haft en klart bättre utveckling än de flesta andra f d sovjetiska stater, och det är svårt att inte imponeras av den vilja till modernisering och att sätta sig själva på kartan som driver nationen framåt.

Men nu har jag anlänt till Ulan Bator, och anledningen till mitt besök här är det stora mötet med Community of Democracies.

Det blir dagar av diskussioner om hur vi skall stärka demokratier runt om i världen, men samtidigt självfallet att diskutera de bilaterala relationerna.

Mongoliets president Tsakhia Elbegdorj var ju på besök i Stockholm relativt nyligen, och det skall bli trevligt att i morgon återknyta bekantskapen med honom.

Och under morgondagen hoppas jag också – det är ju trots allt söndag – få lite möjligheter att bekanta mig lite med detta Djingis Khans land.

Bilden av Djingis Khan tenderar ju att vara lite varierad i olika regioner. I Afghanistan skall t ex hans namn endast nämnas med stor försiktighet. Den stora staden Balkh uppe i norra Afghanistan tillhör t ex de som aldrig kunde återkomma efter hans ödeläggelse.

Här är det emellertid radikalt annorlunda. Här hyllas hans som statsbyggare och som skapare av det största landimperium som historien någonsin sett.

När han dog 1227 hade han börjat att erövra betydande delar av världen, och de arméer han skapat skulle fortsätta sin brutala expansion ännu under några decennier.

Även om det är brutaliteten som ofta återkommer i skildringar av detta skede skall inte glömmas att det på detta sätt också för lång tid skapades en Pax Mongolica över ett väldigt område från Europa till Kina med alla de möjligheter detta innebär.

Det moderna Mongoliet jag i dag besöker är visserligen mycket stort, men ändå mindre, och har inte mer än ca 3 miljoner invånare.

Men anmärkningsvärt är att man efter kommunismens fall – detta var länge en sovjetisk satellit – kunnat skapa ett demokratiskt och pluralistiskt samhälle.

Och nu är man genom de stora mineralrikedomar som börjar att exploateras också en av världens snabbast växande ekonomier. Förra året växte man med ca 12%, och prognosen för i år ligger på ca 16%.

Efter en söndag med bl a momument till Djingis Khan, det nationella museet och bilaterala överläggningar förutom med presidenten också med andra medlemmar av regeringen börjar mötet med Community of Democracies på kvällen.

Och till dem som kommer hit då räknas såväl EU:s Catherine Ashton som Myanmars Aung San Suu Kyi.

7 kommentarer till I Djingis Khans land

  1. spanaren skriver:

    Tillåt undertecknad att ännu en gång fresta Moderatorns
    och läsekretsens tålamod……

    VARFÖR har vi inget fått veta om att HMS Orion blivit
    bortjagad av ryskt stridsflyg på internationellt vatten?
    Varför får vi inget veta om den ryska styrkeuppbyggnaden
    i Vitryssland som kan uppfattas som ett hot mot Baltikum?
    Varför fortsätter statsledningen att invagga medborgarna
    i vanföreställningen om ”Fred i vår tid” när alla tecken i
    tiden tyder på motsatsen?

    När skall utrikesministern sluta med sitt flyglufferi och ägna
    sig åt konungariket Sveriges nationella angelägenheter?

    På vad sätt är möten i fd sovjetrepubliker något svenskt intresse?
    Kazakstan är medlem i den ryska ”tullunionen” och SCO.
    Varför skall det alliansfria Sverige blanda sig i den ryska
    intressesfärens inre angelägenheter när detta uppenbarligen
    stör de svensk/ryska förbindelserna – Lavrov vill inte ens tala
    med Carl Bildt vilket är förståeligt efter Georgien.

    Är inte detta viktigare för oss än meningslösa sammankomster
    i Alma Ata och Ulan Bator? Se länk.

    http://cornucopia.cornubot.se/2013/04/ryskt-flyg-anfoll-hms-orion-pa.html?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+blogspot%2FxnFd+%28Cornucopia%3F%29

  2. spanaren skriver:

    Carl Bildt ”flygluffar” i Centralasien, statsministerns största
    problem är fotbollsklubben Djurgårdens svårigheter alltmedan
    ”försvars”ministern och den moderate ledaren av vår egen
    svenska ”strutsfarm” (Försvarsberedningen)har att täta läckorna som upplyser svenska folket om verkligheten i den svenska utrikes/säkerhetspolitiken som viktigaste arbetsuppgift.
    Borde inte den ryska krigsplaneringen och skenanfallen av
    ryskt stridsflyg mot HMS Orion vara av större vikt för de
    ansvariga?

    ”Spanaren” är som framgår av SvD/DN ledarsidor och de
    tongivande militära/säkerhetspolitiska bloggarna ingalunda
    en extrem ropandes röst i öknen…..

    NÄR kommer utrikesministern att skriva ett inlägg om det
    nuvarande läget i vårt närområde istället för reseskildringar
    från ”Långbortistan” och ”Långtlångtbortistan” som inte angår
    den alliansfria nationalstaten Sverige och dess befolkning
    på något vis?

    http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/hall-tyst-var-beredskap-ar-god_8127866.svd

    Läs gärna även inläggen i kommentarerna efter artikeln.

  3. Kachina skriver:

    Jag tror inte att Utrikesministern genom sina resor avser att bli en ny Djingis Khan, utan det handlar om kommunikation, information och bilaterala frågor. Ytterst viktigt i dessa dagar.

    Detta sagt med tanke på tidigare kommentarer, där jag konstaterar att vi kontinuerligt informeras om dessa möten när det gäller polarområdet och även det nordiska försvarssamarbetet.

    Vad jag efterfrågar är information om när förhandlingar om tillsättande av EU:s Överbefälhavare kommer igång. EU måste samordna samtliga stridskrafter i Unionen. Om EU:s politiker ignorerar denna högst nödvändiga fråga, kan det nog jämföras med ”landsförräderi”.

    Allt måste samordnas, befälsordning, förband, förråd, förbindelseleder, transporter, kommunikations-,……..och EU-paralamentet sover i sina stolar istället för att göra det som måste göras.

  4. Kachina skriver:

    Mycket viktig artikel av Cervenka, för oss alla från politiker, företagsledare till gräsrötter.

  5. Kan jag få bli din trunkbärare och följa med på alla dina resor?
    Yes or No.

  6. Jag menar dokumentationen av dina många resor är ju alldeles för blygsam, hoppas jag du själv insett?
    Är övertygad om att vi kan komma överens om priset!
    Det skulle bli en förträfflig lösning dessutom vad beträffar min egen status som nuvarande ex-artist, in-exile. You know what what I mean!
    Måste säkert finnas en statlig budget för en storslagen dokumentation.
    Riksdagsvalet 2014 närmar sig, och om jag har förstått dina intressen rätt tar du gärna åter igen posten som Statsminister.
    Socialdemokraterna har det inte lätt för närvarande så ett regeringsbyte misstänker jag knappast kan bli aktuellt.
    Även om du inte behöver skriva av dig mindre, kan du väl läsa lite mer.
    Du har mitt nummer så jag räknar med att du slår en signal.

    mvh

    The Impeccable
    Ture Sjölander

  7. Kachina skriver:

    Spanaren

    Vad gäller Wisemans Wisdom, så härjar han i en alltför snäv korridor. Det finns inte en chans att vi kan bygga upp ett försvar enbart i Sverige, som kan klara ett angrepp från Ryssland längre än en månad.

    Det nordiska Försvarsamarbetet är en bit på vägen, att hålla ut tre månader. Men, för detta krävs att de ingående militärerna koordineras genom övningar. Tillsammans kan vi vara avskräckande och även ”leka/öva” i närheten av Rysslands gräns.

    Men, vad som egentligen krävs är att försvaret i EU koordineras inom alla 27 medlemsländer, under en ÖB som har erfarenhet av att leda mycket stora och spridda förband.

%d bloggare gillar detta: