Viktigt genombrott Belgrad – Pristina

STOCKHOLM: Det var utomordentligt betydelsefullt att ansträngningarna att nå fram till en överenskommelse mellan Belgrad och Pristina till slut också gick i mål.

Och i 15 punkter formuleras nu en överenskommelse som, i förening med de tidigare överenskommelser som ingåtts, kommer att lägga grunden för en bättre framtid för de bägge länderna.

I fokus står den situation i norra Kosovo med dess kan serbiska majoritet som har varit spänd inte minst under de senaste åren.

I praktiken har dessa områden bara i mer teoretisk bemärkelse varit en del av Kosovo – i praktiken har de i betydande utsträckning varit en del av Serbien.

När Kosovos självständighet erkändes också av Sverige i början av 2008 förde jag fram tankar på ett övergångsarrangemang kanske under FN för att under kanske ett par år säkra detta områdes integration i Kosovo.

Det var en modell som med viss framgång hade prövats i samband med att östra Slavonien efter 1995 skulle integreras i Kroatien.

Så blev det inte, och i stället har vi levt med en mer eller mindre ständig kris i området.

Nato har med sina insatser försökt stabilisera, men utan att kunna lösa det grundläggande problemet.

Det blev i stället Catherine Ashton som med EU:s mjuka makt steg för steg kom att lotsa de bägge premiärministrarna fram till dagens överenskommelse.

Den kommer säkert att kritiseras av mer nationalistiska krafter i såväl Serbien som Kosovo – det är närmast ofrånkomligt – men representerar en seger för de politiska ledare som ser den europeiska integrationens framtid för sina bägge länder.

Implementeringen av överenskommelser i alla dess delar kommer säkert inte att bli utan sina utmaningar, men Rubicon är passerat, någon väg tillbaka finns inte och EU kommer att på olika sätt hjälpa parterna att föra överenskommelsen framåt.

Med denna säkras en bättre och stabilare framtid också för den serbiska befolkningen i området.

De kommer att kunna behålla sina skolor och sin sjuk- och hälsovård, och de säkras inflytande över rättstillämpning och polisväsende.

Inte minst det senare har varit viktiga och svåra punkter i förhandlingarna.

I slutskedet kom mycket också att handla om att man lovade att inte blockera varandras ansträngningar att gå framåt med sin respektive integration inom EU.

Betydelsen av detta såväl för Serbien som för Kosovo är uppenbar och stor.

Och i Luxembourg på måndag kommer detta att ge möjlighet till viktiga signaler om nya steg framåt.

Bägge länderna – och självfallet Catherine Ashton – skall gratuleras till det som nu åstadkommits.

6 kommentarer till Viktigt genombrott Belgrad – Pristina

  1. Äntligen positiva nyheter från relationerna mellan Kosovo och Serbien!

  2. alivga skriver:

    Carl, jag är föga överraskad av din entusiasm. Personligen är jag kluven. Bakom denna överenskommelse ligger naturligtvis hägringen om ett framtida EU-medlemskap snarare än en genuin och ärlig vilja om fred och försoning. Dagens överenskommelse handlade om norra Kosovos status men naturligtvis är fler eftergifter (från båda sidor) att vänta i närmandet till EU. Att som vissa EU-politiker ge denna överenskommelse historiska dimensioner är löjligt. I synnerhet då ledande politiker från de båda sidorna har olika tolkningar om vad som avtalats. EU har återigen lyckats att uppnå ”konstgjord fred” i detta område och att skapa en bitterljuv känsla hos de inblandade parterna vilket i sig kan vara en god grogrund för framtida hämndbegär. Betänk att dessa båda grannländer även i en (avlägsen) framtid ska kunna fungera inom EU. (P.s. Att dra några som helst paralleller mellan norra Kosovo och östra Slavonien är som att jämföra päron och äpplen)

  3. Kachina skriver:

    EU är i sig ännu en konstgjord fred, men jag bär fortfarande drömmen om ett Europa där vanligt folk känner sig som en nation. Jag hoppas även att det inledda försöket mellan Kosovo och Serbien lyckas.

  4. flyktingar skriver:

    Rapport från hemlandet till dess utrikesminister:

    Något viktigt håller på att ske i Sverige, Carl. Ett uppvaknande. Det börjar gå upp för gemene man att islamister och muslimer inte är samma sak. Ett direkt resultat av denna insikt är att Omar Mustafa avgått ur sossarnas verkställande utskott. Denna insikt måste komma som en oerhörd befrielse för svenska muslimer och särskilt för den muslimska kvinnan. Vänligen läs Nalin Pekguls inlägg i Newsmill:

    http://www.newsmill.se/artikel/2013/04/18/socialdemokraterna-kommer-att-vinna-p-att-ta-debatten-med-islamisterna

    På tal om ”prata ur skägget”, om islamismen och det muslimska brödraskapets historia (Hamas) samt deras relation till 3:e riket kan man i klarspråk läsa sig till på Newsmill:

    http://www.newsmill.se/artikel/2013/04/18/underskatta-inte-islamismens-koppling-till-nazismen

  5. claudius49 skriver:

    Affären Omar Mustafa är nog inte riktigt vad den synes vara. Mustafas egen berättelse i lördagens Svenska Dagbladet ger en mycket annorlunda bild, och bär utan tvivel sanningens prägel.

    Här handlar det ju helt uppenbart om att hålla personer med suspekt ursprung, och med sannolikt opassande åsikter, borta från politiska positioner av lite större betydelse. Den som — utifrån, bakom egenhändigt uppriggade kulisser — har satt igång hela mediedrevet har ju själv framhållit detta. Något märkligt är det därför att andra personer med ursprung i Mellanöstern, och muslimska trosbekännare, har vunnit plats i t ex Moderaterna och i Miljöpartiet (f ö utan att några allvarliga katastrofer hittills har inträffat).

    I båda de fall jag avser har de t o m blivit riksdagsledamöter. Miljöpartisten har därtill framträtt offentligt i ett företag som på sina håll har ansetts som synnerligen fientligt mot staten Israel, och som därför avstyrdes genom att Israels stridskrafter, på internationellt vatten, kapade ett turkiskt fartyg lastat med förnödenheter åt behövande, sköt ihjäl nio personer och fängslade de övriga, flera hundra personer. Jag syftar på 2010 års ”Ship to Gaza”.

  6. Kachina skriver:

    ”Det börjar gå upp för gemene man att islamister och muslimer inte är samma sak.”

    Vi är helt överens, flyktingar. Claudius49 tycks inte ha fattat sammanhanget och varför troende muslimer sitter i Riksdagen, utan protester varken från folk eller media.

    Medlemskap, till och med orförandeskap, i en fundamentalistisk islamsk organisation,är inte förenligt med vår författning eller svensk politik.

%d bloggare gillar detta: