Från Elmau till Zagreb

STOCKHOLM: Sent på kvällen har jag nu kommit tillbaka hem efter ett drygt dygn av informella samtal om Georgien i de bayerska alperna.

Det var ett antal år sedan dessa informella samtal i begränsad krets inleddes, och ledande från den georgiska sidan var då president Saakashvili.

Valet förra året resulterade ju i ett maktskifte i Georgien, och därför var det naturligt att denna fortsättning på den informella dialogen var med premiärminister Ivanishvili och hans närmaste ministrar.

Så det blev en trevlig middag och en lång dag när vi under avspända och öppna former kunde diskutera de olika frågor hans regering, landet och regionen i dess helhet står inför.

Inte minst hade vi anledning att tala om vikten av att se framåt, och undvika att falla ner i ett inhemskt verbalt inbördeskrig om det som var.

För ett decennium sedan var Georgien en sönderfallande och misslyckad stat.

Praktiskt taget ingenting alls fungerade. Korruption och laglöshet bredde ut sig. Statsbankrutten var nära.

Det var detta som ledde till den s k rosornas revolution 2003 och den intensiva period av reformer och förändringar som följde.

Den inledde en utveckling som gett landet en klart bättre utveckling än andra länder man kan jämföra med, och där det georgiska statsbygget nu satts på fast mark.

Svårigheterna, inte minst i samband med och efter kriget med Ryssland i augusti 2008, har varit betydande, och ivern att förändra ledde inte sällan till övertramp som åtskilliga kom att reagera mot.

Men framstegen är ändå det som dominerar, och det är viktigt att hålla fast vid detta när en reformpolitik under annan politisk ledning nu skall föras vidare.

Den politiska traditionen i landet har kanske inte i alla delar kommit så långt som vi skulle önska, och det finns inte sällan en hätskhet i motsättningar och retorik som knappast är konstruktiv.

Men landet har dock nu klarat av ett demokratiskt maktskifte, och ett antal stapplande steg mot mer konstruktivt samarbete mellan regering och opposition har också tagits.

Vi har på olika sätt försökt att underlätta också den dialogen.

När jag fram mot middagen lämnade Elmau var vi alla nog överens om att det hade varit väl använd tid under det senaste dygnet.

I morgon bitti bär det så av tillsammans med Kungen och Drottningen på statsbesök till Kroatien.

Stort mottagande av president Ivo Josipovic väntar, och sedan ett digert program som för Kungen och Drottningen också kommer att inkludera ett besök i Zadar nere vid Adriatiska Havet på torsdagen.

Statsbesöket nu skall självklart ses i ljuset av att Kroatien den 1 juli träder in i Europeiska Unionen som dess 28:e medlemsland. Och därmed får ju också den bilaterala relationen mellan våra två länder en ny kvalitet.

Själv ser jag fram mot de politiska samtal jag kommer att kunna ha i Zagreb under morgondagen.

De olika Balkan-frågorna är åter aktuella i flera olika avseenden. Catherine Ashton reser runt i regionen, och kommer att komma till Zagreb på fredag.

För min del var olika händelser under verkan medfört att det planerade snabbesöket i Ottawa för att diskutera olika frågor kring Arktiska Rådet inte blir av.

Men i dag har jag talat länge per telefon såväl mer utrikesminister John Baird som med den för Arktis-frågor ansvariga ministern Leona Aglukkaq.

Och John Baird och jag hoppas också kunna ses för fortsatta diskussioner i Bryssel i början av den kommande veckan.

En kommentar till Från Elmau till Zagreb

  1. […] det någon räddning för oss? Kunde vi ha sagt nej till Europa? Nej. Även om vi har röstat mot EU-medlemskap på folkomröstningen kommer vi aldrig att få veta […]

%d bloggare gillar detta: