En annan värld i FN

STOCKHOLM: Hemma igen efter dagarna i Washington och de olika samtalen där.

Under dagen har Nordiska Rådet haft en minisession i Stockholm för att diskutera det nordiska säkerhets- och försvarspolitiska samarbetet.

Där hade jag gärna varit, men man klarar inte av att vara överallt samtidigt.

Efter det att jag landat hade jag i alla fall på Arlanda möjlighet att först träffa min norske kollega Espen Bart Eide och därefter längre min finske dito Erkki Tuomioja också för att höra hur diskussionerna hade varit.

Och viktigt var att det funnits ett mycket starkt stöd för att gå vidare med det intensivare samarbete som vi ju inlett under de senaste åren.

Espen hade bl a kunnat konstatera att det norska flygvapnet nu övar mer med sina svenska och finska kollegor än tillsammans med några andra.

Och ett liknande samarbete som vi ju har på detta område i det mer nordliga Norden håller ju nu på att etableras i det sydliga med medverkan av också Danmark.

Med Erkki diskuterade jag också en del kring den rapport han beställt från International Peace Institute för att belysa bakgrunden till de motgångar vi från nordiska sida haft i olika voteringar i FN under senare år.

Mer omedelbart handlar rapporten om faktorer bakom att Finlands nordiska kandidatur till FN:s säkerhetsråd misslyckades i höstas, men dessförinnan hade ju Islands motsvarande kandidatur också misslyckats, och därefter misslyckades ju Sveriges motsvarande till FN:s råd för mänskliga rättigheter.

Och rapporten går igenom olika faktorer på ett tänkvärt sätt.

I grunden handlar det om att världen förändrats. De mycket höga ambitioner vi satte upp för några decennier sedan om nordisk närvaro i olika FN-organ är knappast möjliga i dagens värld med 193 stater i FN.

Men rapporten gör också det uppenbara konstaterandet att det knappast är särskilt konstruktivt när EU-länder lägger kraft och resurser på att kämpa mot varandra.

Dessa diskussioner finns det självfallet all anledning att fortsätta.

Det bör självfallet ske i den nordiska kretsen med de slutsatser detta kan leda till, men det är också högst rimligt att vi börjar en diskussion inom EU om den situation vi har i dessa avseenden.

Slutsatserna är inte alldeles självklara, men rapporten från IPI visar att diskussionen är nödvändig, och att den nuvarande ordningen knappast är den som motsvarar den moderna världens krav och möjligheter.

Efter samtalen på Arlanda bar det direkt in till UD för en mottagning för unga politiska ledare från Tunisien och Moldavien som är här några dagar med hjälp av bl a Club de Madrid och Community of Democracies.

Och sedan var det dags för dusch efter den långa flygningen också genom natten från Baltimore.

I morgon blir det arbete i Stockholm, men också de viktiga diskussionerna i India Forum.

Vi börjar med lunch – och där kommer jag att hälsa välkommen till den fortsatta dialogen om utvecklingen i och relationerna till världens största demokrati.

8 kommentarer till En annan värld i FN

  1. Dan Kristiansson skriver:

    Bra inlägg, vill höra mer om det nordiska sammarbetet :)

  2. spanaren skriver:

    Vad gäller Konungariket Sveriges utrikes/säkerhetspolitiska
    problem vore det kanske av större vikt för oss svenskar om
    den för VÅRT lands utrikes/säkerhetspolitik deltog i möten
    om dessa ärenden med våra närmaste grannländer istället
    för att flyga och fara över hela världen och möta politiker
    från länder där Sverige inte har några som helst intressen.

    USA kommer att lämna Europa med motiveringen att
    EU har ekonomiska möjligheter att med en annan priotering
    själva betala för trovärdiga existensförsvar utan att dessa
    kostnader skall belasta amerikanska skattebetalare.
    Som Libyenkriget visade är NATO utan USA en papperstiger.
    Ammunitionen tog slut efter kort tid även i denna begränsade
    insats.
    Hur skall Baltikum/Gotland då kunna försvaras mot
    en återupprustad ”Stormakt Röd” vid en rysk eventuell
    frambasering västerut där Bryssel ställs inför ett
    fullbordat faktum inom timmar?
    Sverige saknar som bekant idag en egen militär förmåga
    som är relevant i dessa sammanhang.
    Hur många timmar håller Gotlands Hemvärnskompani ut
    mot ryskt marininfanteri från Baltisjk och/eller LL-trupp
    från Pskov?

    Kanske skulle Cartl Bildt överlåta EU:s utrikespolitiska
    ärenden -om det nu ens finns några sådana- till den
    härför utsedde Catherine Ashton och ägna sin tid åt
    det han av regering/riksdag är nominerad som –
    SVERIGES utrikesminister.
    Återstår att se om det blir annan ordning efter valet 2014…..

    http://wisemanswisdoms.blogspot.se/2013/04/den-livliga-forsvarsdebatten-fortsatter.html

  3. Kachina skriver:

    ”Espen hade bl a kunnat konstatera att det norska flygvapnet nu övar mer med sina svenska och finska kollegor än tillsammans med några andra.”

    Mycket bra. Försvaret i de Skandinaviska länderna måste övas och koordineras. Samma gäller de länder i centraleuropa som tillhör EU.

  4. Kachina skriver:

    Förresten, försörjningsleder och depåer i Skandinavien och centraleuropa, måste även koordineras.

  5. Per Fredö skriver:

    http://regeringen.se/sb/d/2560/a/13847

    Det förekommer ett stort antal samarbeten.
    Länken visar på ett av de viktigare.

  6. spanaren skriver:

    Finska Hufvudstadsbladet har en ledare i frågan
    om nordiskt säkerhetspolitiskt samarbete som
    kanske är av intresse även här.

    Den av artikelförfattaren beskrivna beröringsskräcken
    hos politikerna vad gäller den ryska återupprustningen
    gäller väl även i högsta grad svenska politiker inkl.
    den nuvarande regeringen och i synnerhet Carl Bildt.

    När skall vi som omväxling till resebrev från för Sverige
    fullständigt likgiltiga platser få läsa en seriös uppdatering
    om vad som sker i vårt närområde på det säkerhetspolitiska
    området?

    http://hbl.fi/opinion/ledare/2013-04-11/437881/nordens-hander-ar-bundna

    ——

    Kachina,
    Både Sverige och Finland är alliansfria stater och i
    Sverige förbereds inte ens mottagande av hjälp för det fall
    att den av våra politiker proklamerade eviga freden visar
    sig vara ett önsketänkande..
    De kontinentala fd Stormakterna Tyskland/Frankrike/UK
    kommer efter nu planerade nerdragningar av de väpnade
    styrkorna enbart kunna värja sitt eget territorium som dock
    inte är hotat vid en rysk frambasering till Baltikum/Gotland.
    Det kommer inga Bröder till vår hjälp…..

  7. stig2entreprenoren skriver:

    Varför inte ömsesidigt ta bort visumkraven mellan Indien och Sverige? Testa under 2 år hur det går. Mät fördelar och nackdelar. Ett enkelt och solklart tydligt test!

%d bloggare gillar detta: