Till Dublin och Gymnich-möte

STOCKHOLM: Dagens sannolikt viktigaste nyhet var utan tvekan beskedet från PKK om att man vill gå över från våld till samtal när det gäller utvecklingen i Turkiet.

Organisationen har ju under de senaste åren trappat upp sitt våld, men samtidigt har det funnits en trötthet med detta, och en önskan att utnyttja de möjligheter som ligger i Turkiets önskan om en genuint demokratisk utveckling.

Dagens besked är mycket positivt, men lägger ett ansvar på alla – och då inte minst Turkiets regering och politiska partier – att fullt ut utnyttja den möjlighet till demokratisk dialog och demokratiska framsteg som ligger i detta.

Erfarenheten från andra motsvarande processer, när organisationer tar steg från terror och våld till politisk process, visar att detta sällan är en rätlinjig process, och att det ofta finns de som inte accepterar den nya agendan.

Men erfarenheten visar också på vikten av att trots de problem och utmaningar som kan finnas, i detta och i andra avseenden, fortsätta på den inslagna demokratiska vägen.

Till dagens händelser hör utan tvekan också president Obamas anförande i Jerusalem som utvecklades till en stark plädering för fred mellan Israel och Palestina.

Och vi får hoppas att det anförandet får det gensvar som det utan tvekan förtjänar.

I morgon bär det så för min och Anna Marias del iväg till det informella s k Gymnich-mötet i Dublin.

Det brukar vara informella diskussioner och sedan trevlig middag tillsammans med respektive partners.

Olika manövrar har gjort att frågan om att leverera vapen till inbördeskriget i Syrien verkar ha hamnat på dagordningen, men jag hat svårt att se att det kommer att leda till annat än att denna fråga kommer att diskuteras när sanktionspolitiken i dess helhet kommer att ses över vid vårt ordinarie möte i maj.

Några snabba militära avgöranden i Syrien förefaller just nu knappast inom räckhåll, och före min del menar jag att det snarast borde leda till slutsatsen att vi borde försöka att förstärka de politiska insatserna för ett snabbt slut på våldet, lidandet och dödandet.

Att med mer eller massiva vapenleveranser försöka att förskjuta den rent militära balansen kommer sannolikt att ta betydande tid, och under tiden finns det ju en allvarlig risk för att de redan mycket svåra politiska ansträngningarna försvåras ytterligare eller t o m omöjliggörs.

Och skulle så bli fallet innebär det ju inte bara att det omedelbara lidandet ökar, utan också att ansträngningarna att nå en lösning i det lite längre perspektivet försvåras.

Men detta är svåra avvägningar, och det finns säkert de som av det ena eller andra skälet kommer till andra slutsatser. Det är viktigt att vi, på det sätt vi brukar, lyssnar på varandra och söker oss framåt tillsammans.

Och viktigt är självfallet också att vi inte gör någonting som underminerar FN-medlaren Lakhdar Brahimis arbete.

3 kommentarer till Till Dublin och Gymnich-möte

  1. Kachina skriver:

    Förhoppningsvis leder Erdogans och Öcalans arbete till en varaktig lösning för krigströtta kurder och turkar.

    Den omedelbara faran ligger i hur de kan hantera unga stridstuppar, vars blod för tillfället kokar. Särskilt inom PKK.

    De närmaste dagarna kommer området vid syriens gräns att vara glödhett. Det är bara så, för att lyckas måste de erfarna lägga band på de unga som glorifierar striden, genom att dela med sig av sina erfarenheter.

    Striden löser ingenting. Den leder bara till fler döda, på bägge sidor.

    Trots faran med ett för tillfället kokande blod i mindre grupperingar, som nu gör allt för att sabotera uppgörelsen, har inget tidigare avtal varit så hoppinivande.

    Spanaren, tydligen förstår inte våra politiker Huntington, varken lokalt eller globalt. De ritar nya gränser med naturtillgångarna som fixpunkter, utan att ta hänsyn till civilisation, religion och kultur.

    Det är inte klargjort hur Erdogan rent praktiskt tänkt lösa detta,men helt klart är att utan någon form av kurdiskt självstyre, kommer det att misslyckas.

    Motsättningarna mellan Väst-Turkiet och Öst-Turkiet är för stora för att i ett enda slag göra om Öst-Turkiet till en västkultur.

    Civilisationer, religioner och kultur måste smälta samman. Det går inte att kasta in de ingredienserna i en skål och sedan köra mixern.

    Det kan på sin höjd resultera i en ”Bloody Mess”.

  2. Kachina skriver:

    Vidare. Det turkiska folket är artiga, renliga, hjälpsamma och lågmälda. Men om man börjar prata politik blir de tysta och nämner man PKK blir de som musslor och kniper ihop munnen.

    Jag översatte ett av mina gamla inlägg i den här bloggen för EN man. Ett inlägg där jag i princip sågade regeringens politik jäms med fotknölarna.

    Han frågade hur jag kunde sitta här istället för i fängelse.

    Det kallas DEMOKRATI; svarade jag.

    Vissa politiker kanske borde läsa Carl Bildts blogg dagligen, för att förstå innebörden i ordet demokrati.

  3. un2here skriver:

    ”Just as Israelis built a state in their homeland,” …

    Falska premisser leder ofta till falska konklusioner. Om de verkligen gjorde det – bygde i sitt eget land, tydligen numera inkluderande hela Palestina – då undrar vän av ordning; var kan det här tänkas vara:

    … ”Palestinians have a right to be a free people in their own land.”

    Vilket bemötande förtjänar ett sådant uttalande egentligen? Det är ju ren smörja! Vad israelerna behöver inse är att tvåstatslösningen är död, och att apartheiden kommer att monteras ner, men att Israel kommer att fortsätta existera – dock inte som en judisk stat.

%d bloggare gillar detta: