Brussels Forums diskussioner – och hemma

BRYSSEL: Sent i går kväll anlände jag hit för diskussionerna under årets upplaga av Brussels Forum.

Det är väl sjätte eller sjunde året vid det här laget, och blir successivt allt viktigare och bättre.

Här samlas tyckare, tänkare och praktikanter när det gäller olika delar av den internationella utvecklingen – huvudsakligen från Europa och EU – för diskussioner om aktuella utmaningar.

Och så gott som alla sessioner och diskussioner, där det är tekniskt möjligt streamas på nätet och finns tillgängliga där efteråt. Från tidigare år vet man att den ackumulerade publiken för dessa diskussioner blir mycket stor.

Ämnen har inte saknats.

Dagen började med Catherine Ashton om uppbyggnaden av den EU:s utrikestjänst och olika uppgifter framöver.

På eftermiddagen hade vi en fascinerande session om de mycket stora förändringar som nu sker i den internationella energisituationen och vilka politiska konsekvenser dessa kan komma att få.

Direkt efter det tillhörde jag panelen när det gällde utsikterna för ett trans-atlantiskt frihandelsavtal tillsammans med EU:s handelskommissionär Karel de Gucht och Vita Husets Michael Froman.

De ekonomiska vinsterna skulle vara mycket betydande, och jag underströk behovet av politiskt momentum för att om möjligt få ett avtal klart före utgången av 2014.

Mycket ambitiöst, förvisso, men inte omöjligt.

Men förlorar vi politiskt momentum är risken för att vi faller ner i detaljer och det hela kör fast tyvärr rätt betydande. Problem saknas inte.

I morgon startar vi med en session om cybersäkerhet, och också där kommer jag att vara med. Där kommer att finnas en möjlighet att ställa frågor på twitter från varhelst i världen man råkar vara.

Hemma ser jag att bägge kvällstidningarna ägnar sig åt Aftonbladets egenartade story om mig från i går.

Aftonbladet försöker att bemöta mina fakta och tillrättalägganden, men är inte juste nog att redovisa de kommentarer till deras försök till bemötande som jag gjorde på denna plats i går.

Det skulle sannolikt bli för besvärligt. Jag kan förstå det.

Expressen lyfter fram frågan från där den enligt deras uppfattning började, nämligen med Wikileaks och vad tidningen betraktar som dess ”smutskastningskampanj” mot Sverige och försök att ”sätta dit Bildt”.

Om så är fallet eller ej vet jag inte, och någon större roll spelar det ju inte heller.

Det avgörande är att knappt en fjäder blev kvar av hönan.

Ingen har kunnat påvisa någonting särskilt ”hemligt” i det som fanns i dessa telegram.

Per Ahlmark – och att få ett kritiskt uttalande om mig från honom dessa dagar är ju inte direkt en journalistisk bragd – sade på frågan om vad som var känsligt att Torbjörn Fälldin tyckte annorlunda om kärnkraften och att detta var ett problem.

Jo, men den som inte visste det befann sig nog på en annan planet.

Sannolikheten för att de kommer att stryka flagg tror jag dock är begränsad.

Jag tror att det är klokt att vänta sig fler ”avslöjanden” av samma karaktär.

Har man sänkt ribban så lågt som man gjort i detta fall borde det rimligen finnas en mycket rik fatabur att ösa ur.

Under åren har jag nämligen – håll i er nu! – talat med många utlänningar om mycket, och bland dessa har t o m funnits åtskilliga amerikaner.

Och alla vet ju – om inte annat kommer det säkert att påpekas – att i USA finns CIA.

Så småningom hoppas jag dock att diskussioner i Sverige om utrikespolitiskt umgänge kan återgå i lite mer normsla banor.